Får du ingen medicin mot ADHD?

Jo men jag får den inte på högkostnadsskyddet och måste betala massor för den eftersom jag är över 30 år. Skall börja med den efter sommaren. Hoppas då att jag får hjälp av den.

Aj då, gäller inte högkostnadsskyddet om man är vuxen? Jag har hört att många som tar Concerta blir hjälpa direkt av den.

Bor inte i Sverige så det är lite andra regler här. Här anser man att vuxna över 30 år inte borde/skall äta sån medicin som barnen gör. (Bor i Finland)

#4# Förlåt om jag ställer för många frågor, men jag blev så nyfiken. Hur anser de att vuxna ska göra då? Finns det annan medicin som är bara för vuxna eller ska ni klara er utan medicin? Det måste ju vara hemskt att känna det som att man är till besvär för andra.

Alltså förr i tiden hette det ju att man växte ifrån sitt funktionshinder när man blev vuxen. Iaf vad läkare och alla dom där trodde så då behövdes det ju inte medicinen längre, typ Concerta. Denna "spärr" finns fortfarande kvar som gör att personer som är över 30 år inte anses vara berättigade till rabatt på denna medicin. Vill man ha en så får man betala för sig. För min del skulle det bli mellan 75-80 € i månaden.

#6# Usch, det låter väldigt hårt. Vad tråkigt att ni inte har det som i Sverige.  Min son har just ADHD och han kommer definitivt att behöva sin medicin resten av livet, för ADHD är ju inget man växer ifrån.

Ja precis. Jag hoppas dom ändrar på reglerna snart.

#7: Man växer inte ifrån sin ADHD, men levnadsförhållandena kan ändras och man inte behöver medicin längre. Man kan också lära sig hantera sina symptom bättre och därmed inte känner att man har behov av medicinering.

Jag äter Concerta, men hade jag levt på ett annat sätt hade jag kanske inte varit i behpv av medinering.

Jag vet att det inte växer bort. Det gamlat men dom har inte uppdaterat sina listor hahaha.

#9# Visst finns det folk med en lägre nivå av ADHD som kan lära sig att leva med det, men att dra alla med ADHD över samma gräns och bestämma att alla har så låg nivå att de klarar det är fel.

Mmm jag håller verkligen med.

#11: För det var så jag skrev..? Ser inte vart jag skrev om att det var så för alla.

Dock tyckte jag att du var väldigt negativ och bestämd vid att din son alltid kommer behöva medicin, ville väl mest kommentera att det inte behöver vara så. Människor och levnadsförhållandena ändras, även för din son kan det ändras.

#13# Du kallar det negativ, jag kallar det att se verkligheten för vad det är. Ja, jag kan nog säga att jag har mycket stor erfarenhet av just ADHD och det är inte riktigt så rosenrött som du vill få det till. Har man bara rätt miljö så behöver inte ADHD:n utgöra något problem. Nej, så är det inte riktigt. Som jag skrev tidigare så finns det olika nivåer av ADHD, det kan vi konstatera som fakta, och har man över en viss nivå så växer det inte magiskt bort när man blir vuxen. Visst finns det de som har en låg nivå, precis som jag skrev, och det är ju väldigt bra för dem att de kan klara sig utan. Men den lilla gruppens behov ska ju inte  gälla som standard för ALLA som har ADHD. Man kan inte utgå från att det växer bort.

Men det är klart, man måste vara nära anhörig till någon som har svår ADHD eller ha det själv för att ens komma i närheten av att förstå vilket helsike det är. Är man inte i någon av de grupperna så har man oftast bara åsikter utan grund.

#14: Jag utgår inte ifrån att det växer bort, det har jag aldrig påstått heller.

Jag tror faktiskt inte du förstår vad det är jag skriver, det verkar inte så. Det jag menar är att får man ta tillvara på de positiva sidorna hos en själv och kunna få utlopp för det man behöver, då kan det fungera. Skulle jag levt för hundra år sedan, kunnat jobba i skogen hela dagen med hårt arbete, då skulle jag inte haft behpv at medicinering, eftersom de saker jag har problem med inte skulle märkas av.

Det är i dagens samhälle som det inte fungerar, jag behöver medicin för att klara av vardagen, men hade min vardag sett annorlunda ut, då hade också behovet av medicinering sett annorlunda ut.

ADHD är ingenting som magiskt uppkommit senaste femtio åren, utan ADHD-människor har alltid funnits. Och man har klarat av att leva förr i tiden även om man varit en ADHD-människa, just för att man då kunnat få uppgifter och ansvar som passat en.

ADHD finns även i länder där man lever på ett annat sätt än oss, mer primitiva samhällen såsom hur många lever i typ afrikanska länder. Där får nog inte ADHD-folk uppgifter som de inte fungerar med, de kanske inte är en av dom som sitter och lagar mat vid elden, utan de kanske är en av dom som spanar efter faror runt omkring iställöet. Ständigt i rörelse.

Hade man inte klarat sig utan medicin under andra levnadsförhållanden, då hade nog inte ADHD-folk funnits idag heller. ADHD är ju i stor grad genetiskt, och hade inte ADHD-folk passat in i tidigare samhällen, då hade nog inte dessa gener förts vidare heller.

Min psykolog som gjort endel tester på senare tid med mig för justg medicineringen, hon sa att jag hade lägre nuvåer på uppmärksamhetsförmågan, impulsiviteten och hyperaktiviteten än medel ADHD-aren. Vilket i sin tur betyder att jag har en relativt svår ADHD, utan medicinering alltså.

Men det är klart, eftersom jag inte har samma åsikt som dig, då kan jag ju ingenting och inte är ett dugg insatt. Så eftersom mina tankebanor inte passar in i din världsbild, då är det lättast att avfärda dom som ogrundade. Härlig inställning.

#15# Det beror inte på att dina tankebanor inte passar in i min värld, smickra inte dig själv. Det beror snarare på att du drar alla med ADHD över en kam och nej, den inställningen passar inte mig. Du använder dig av argumentet "det har funnits i alla tider och förr fanns det minsan ingen medicin". Det argumentet är gammalt och slitet och används även av folk som tex är för barnaga "barn blev uppfostrade med det förr och de överlevde". Men det säger ingenting om hur de barnen, eller hur personerna med ADHD mådde, vilket är det mest vesentliga för mig när det gäller min son. Han ska inte må skit och känna sig som ts beskriver att hon gör  för att något fån bestämt att alla med ADHD växer ifrån det vid en viss ålder och det borde inte någon annan med ADHD heller behöva göra.

#16: Jag drar inte alla med ADHD över en kam, hur många gånger till vill du att jag skriver det innan du inser det?

ADHD behöver inte vara lika med att må dåligt.. Handlar inte om det, utan det är samhällets begränsningar som gör ADHD till en funktionsnedsättning.

Lite tråkigt att man som ADHD'are är född med en evig förbannelse över sig att må dåligt, det känns ju.. Roligt. Uppmuntrande. Det ingjuter ju framtidstro..

Lägger ned här, du läser ju in precis vad du vill i det jag skriver, läser inte vad jag skriver..

#17# Och det gör du? EXAKT vart skriver jag att ALLA som har ADHD alltid kommer må dåligt? Visa i vilket inlägg det står!

Det jag hela tiden försökt få fram är att man inte kan dra alla över en kam så som du gör och vill få det till. För DIG behöver inte ADHD utan medicin vara lika med att må dåligt, men för många andra så är det precis så och även de som inte är som du ska ha rätt till ett bra och trevligt liv!

#17# Istället för att intala dig själv att alla är som du så var istället glad och tacksam att du har en så lindrig form av ADHD att du känner att du skulle kunna klara dig utan medicin.

#18: Men det säger ingenting om hur de barnen, eller hur personerna med ADHD mådde, vilket är det mest vesentliga för mig när det gäller min son. Han ska inte må skit och känna sig som ts beskriver att hon gör  för att något fån bestämt att alla med ADHD växer ifrån det vid en viss ålder och det borde inte någon annan med ADHD heller behöva göra.

Det där tolkade jag som att du skriver att ADHD betyder att man mår dåligt, och att du vill att din som ska äta medicin för att annars kommer han må skit eftersom man gör det när man har ADHD.

Ursäkta om jag misstolkade dig, men jag tog det som att du skrev så.

#19: Jag har ingen lindrig form, vilket jag redan har skrivit. Men du kanske skulle ta och sköta diagnostiseringen istället?

Jag intalar mig inte att alla är som mig.

Jag har ingen lindrig form av ADHD att vara tacksam över, däremot så är jag tacksam över att jag har insikten om att man kan ändra sin levnadsmiljö så att det bättre passar en själv.

Drar en parallell nu..

En människa som bara har ett ben är i behov av en protes om den ska kunna röra sig nära inpå obehindrat, och har personen ett jobb där den behöver vara rörlig är det en fördel med en protes.

Hade däremot personen ett stillsaittande jobb och liv i allmänhet hade den antagligen inte känt ettg behov av en protes. Den livssituationen kräver ingen protes alltså.

Ën person som har ADHD är hyperaktiv, har svårt att sitta still. Ska personen plugga teoretiska hämnen, sitta på långa föreläsningar och sånt är medicinering en förutsättning för att det ska fungera.

Men har personen en sysselsättning där hyperaktiviteten inte är ett rpeoblem, utan kanske till och med en fördel, då kanske inte medicinering behövs. Kanske cykelbud, hovslagare, fjällguide o.s.v..

Och slutligen, jag skriver inte att ADHD-folk inte ska har rätt till medicinering, däremot så anser jag att man också ska ha rätt till hjälp att strukturera upp vardagen och se hur man kan anpassa sitt liv så att man tar tillvara på ens fördelar istället för att övervinna nackdelarna.

Man mår dåligt när man jobbar emot sin samma natur, förljer man istället med och inser att man inte passar till ett stillasittande liv, utan istället passar för andra saker, då mår man heller inte dåligt lika lätt. Man behöver inte slösa sin energi på att motarbeta sig själv, när man kan lägga den på att utveckla sig själv istället. Medicinering är bara ett verktyg man kan använda sig av för att lättare kunna motarbeta sin sanna natur.

Man måste lära sig se andra vägar att gå, inte bara tycka synd om sig själv för att man har ADHD, knapra centralstimulerande och acceptera att man inte kan träna upp sina färdigheter, Man kan hitta andra vägar i sitt liv att gå istället för att fortsätta kämpa med att gå en väg som man inte är menad till.

Istället för att bekräfta din sons svårigheter och lära honom att han måste äta medicin för att han är så dålig på vissa saker, så kan du visa honom vad han är duktig på¨och hjälpa till att vägleda honom till att leva på ett sätt som passar honom. Erbjud medicin, men hjälp honom att utveckla det han är duktig på och fokusera inte på hans svagheter.

#20# Du verkar vara ute efter just att misstolka så det kanske inte är så konstigt. Som jag skrivit så är det jättefint att du jämför ADHD med ett kroppsligt hinder, det säger precis det jag redan konstaterat, att din ADHD är helt annorlunda mot vad min sons och många andras ADHD är. Du verkar dock inte medveten om att ADHD kan skilja sig från person till person utan är tragiskt låst på den felaktiga tron att alla har det lika enkelt som du och att de som hävdar annorlunda gör det för att de tycker det är roligt med medicinering. Jag vet inte hur jag ska förklara mer än jag redan gjort att du har fel och det känns inte heller meningsfullt att lägga sin tid på.

Jag lär min son att han duger som han är och att han inte behöver må dåligt utan att det finns hjälp att få, med den hjälpen så kan han lära sig saker som andra barn i hans ålder lär sig naturligt och han kan vara så samlad att han kan ta in vad andra människor säger till honom och fungera i vardagen. Han ska aldrig känna att det är en svaghet eller ett fel att ta medicin, han har mycket svår ADHD och han ska inte behöva ta skit bara för att en del av ren princip och okunskap anser att ADHD generellt inte behöver medicineras.

Fortsätt du med din trångsynta övertygelse om det får dig att må bra, jag är oerhört tacksam att inte läkare i Sverige resonerar likadant utan inser vad ADHD innebär för många barn och vuxna.

Är det ingen som kan låsa denna tråd? Var är alla moderatorer? Den har ju spårat ut och det var inte det som jag ville med denna tråd. Ville bara presentera mig på ett annorlunda sätt.

Jag vill faktiskt ta Zaphix väldigt mycket i försvar här. Så seriös hon är, får hon skit av Sicali83. Denna typ av osakliga påhopp kan vi mycket bra klara oss utan på detta forum.

Så jag uppmanar dig nu, Sicali83, en gång för alla, att ge dig och därefter besinna dig. Välkommen på nytt, eventuellt, därefter, om du vill göra ett nytt och bättre försök att kommunicera med oss Bokstavsfolk.

#23# Åter igen detta "oss" och "ni", det är en jätttråkig sorglig inställning.

#24: Vem var det som ens drog upp "oss och ni" först..?

Men det är klart, man måste vara nära anhörig till någon som har svår ADHD eller ha det själv för att ens komma i närheten av att förstå vilket helsike det är. Är man inte i någon av de grupperna så har man oftast bara åsikter utan grund.

Där skrev ju du om "vi" som har svrår ADHD, eller har en anhörig som har, och "ni" som inte har det och därmed aldrig kommer kunna förstå er på "oss".

Det är tråkigt när du som inte ens har ADHD totaldissar mina tankebanor, jag som har en svårare form av ADHD bör nog ändå veta mer om hur det är än du som bara ser det utifrån.

Men jag väljer att inte dissa andras åsikter och tankar bara för att jag tycker att jag vet mer än dig. Handlar om ödmjukhet, jag inser att jag bara ser saker på mitt sätt, men vill veta mer och är därför öppen för andras tankebanor, speciellt om det är tankebanor från någon som kan se saker på ett annat sätt än mig.

#25# Tyvärr så framgår inte denna ödmjukhet och öppenhet på minsta vis, det som framgår är ditt sätt eller inget sätt alls. Du framstår som helt stängd för alla som inte resonerar som du och det gör att det inte känns så lönt att diskutera saken ytterligare.

#24 Nej, Sicali83, det är inte en jättetråkig inställning. För dig kanske, men inte för oss andra samhällsmedborgare vi, som har lärt oss att ta seden dit vi kommer. Och det kan jag säga, fastän jag är aspergare - det är något som jag tränar på varje dag.

Tänk, Sicali83, om du skulle klampa in på spelplanen mitt under en pågående säg handbollsmatch - och göra anspråk på att inte vilja veta av "vi" och "ni"… Eller stövla in på en restaurang där du inte passade in… Eller envisas med att köra traktor eller cykla på en motorväg… Eller som åldring envisas med att få gå på dagis…

Ba' fö' 'tt ta nå'a 'xemp'l…