Wow, är min kommentar… Undras om jag platsar därunder eller inte. Jag tror inte det… Jag vill ju egentligen bara må bra… Och aldrig har jag försökt tagit mitt liv heller, däremot har jag haft planer, men är för rädd och feg och egentligen ovillig för att göra att dessa planer träder i kraft.

Jag känner precis som dig. Har haft en massa planer men inte vågat ta steget ut.

Jag läste nyligen (härom dan) en artikel om dessa nya rön. Upplevde inte spontant att jag kunde ta någon ställning i ena eller andra riktningen till dessa vetenskapliga upptäckter. Men under ytan så kände jag nog ändå skepsis. Ungefär som rönen om melatonin (vad de nu bevisade): där kan påvisas ett samband (kanske statistiskt eller dyl.?), men så värst mycket mer resulterar det hela inte i.

Vi människor är inga robotar - hur mycket hormoner och andra signalsubstanser som forskarna hittar i våra hjärnor. Det finns alltid i varje situation ett val - för var och en, utrustad med just dess individuella hjärna.

Rent spontant, kan jag tycka att det kan vara lite sent.
Om man nu är benägen, och har tankar och är driven, så är det lite försent att ta blodprov då!

Jag vet, när jag hade min nedgång, så fanns alla planer och alla möjligheter. Hade bara ett problem, det var ingen som ville ta hand om min hund, för det var det enda jag tänkte på att han skulle inte bli ensam.

Men så hamnade jag på psyk istället och fick hjälp med det som jag ansåg vara för jobbigt och för mycket.. Så jag lever än idag, fast det för fyra månader sen inte fanns på min karta.

#3 Jo, absolut har du rätt varulv, om att man har ett val, samtidigt så påverkas man sjukt mycket av hormoner och olika substanser. Tänk bara på hur konstigt folk kan bete sig och resonera när de är påverkade av droger och alkohol.

Själv har jag erfarenhet av Concerta, antidepressivt och PMS. Upplevelsen av att livet inte är värt att leva och ångest (PMS) i kombination med handlingskraft (concerta) gjorde att jag för första gången gjorde att allvarligt självmordsförsök. Tankarna fanns sedan ca 20 år men det var först när jag började ta concertan som jag klarade av att genomföra det hela. (Dessutom ökade concertan på min ångest ganska kraftigt). När jag däremot har ätit sertralin under en period så rycker jag på axlarna åt en massa saker som jag normalt skulle må jättedåligt över.

För min personliga del är det väldigt tydligt att den kemiska balansen inom mig spelar superstor roll, för hur jag mår och hur jag väljer att handla.

Sedan handlar det ju om hur lång tid man vart utsatt för något med. När jag vart djupt deprimerad under en längre period så ändras mitt tankemönster och jag förlorar det "normala" perspektivet och kan inte längre se mitt dåliga mående som något jag kan komma ur.

Det jag menar är att trots att man har ett val så kanske man under andra kemiska förutsättningar hade gjort helt andra val - och framförallt inte önskat göra samma val.

#4 Håller med dig, men samtidigt så är det ju intressant om de hittar att det utvecklats en inflammation som man då kan behandla, det skulle ju göra att en del skulle kunna slippa att gå så långt . Att ha gjort ett allvarligt självmordsförsök och/eller att ha de tankarna är ju tufft att komma tillbaka ifrån.

#5 Säkert har du väldigt rätt i det du skriver, Sweeteele. Droger - inkluderat mediciner och alkohol - kan förändra människans mentalitet ganska mycket, samt förvränga verklighetsuppfattningen - helt klart.

Men samtidigt så tror jag - eller vill tro - att om en människa inte redan, i "friskt" tillstånd, hade mer eller mindre bestämt sig, så skulle hon inte i "sjukt" (drogat) tillstånd göra slag i saken.

#7 Nej inte på kort tid räknat så tror inte jag det heller, men om du befunnit dig i det "sjuka" tillståndet under lång tid så kan ju hela verklighetsuppfattningen successivt bli skev. Men visst, jag tror inte att någon utan önskan om att ta livet av sig, skulle göra det bara sådär efter en kort tid påverkad av någon drog eller inflammation.

Nu kan jag bara tala för mig själv, men de gånger jag varit påverkad av ena eller andra preparten så har jag aldrig haft en tanke på det, det är när man kommer ur skiten och få se hur världen verkligen ser ut som det blir och är jobbigt..

När man väl är i ruset skulle jag aldrig ha en tanke på att göra slut på det.

De flesta mediciner fungerar som du beskriver, Concerta och andra centralstimulerande medel kan ge ångest. PMS som jag nämnde påverkar hormonbalansen till det (ofta) negativa.

EDIT: Formulerade om lite så att det blev tydligare vad jag menade.

Intressanr, funderar lite över vilket läkemedelsblag som kommer vara först med mediciner för detta?

Eller om undersökningen är sponsrad från något håll..?

Jag är skeptisk. Men det kanske är för att jag just läst ut "Pillret" igen, om depressionspreparatens historia och läkemedelbolagens inverkan o.s.v.

Som jag uppfattar det så är detta en upptäckt som gäller en del som tar självmord inte alla? Då kan det ju stämma. Att det pga den nån slags inflammation i hjärnan gör det svårare att komma ut ur depression?

Om man har ett långvarigt missbruk eller ett beroende så växer ofta självföraktet rejält. Många av de tillfrisknande beroende jag känner har försökt ta livet av sig.

Självmord kan ju bero på många olika saker det med antar jag så nåt tvärsäkert åt nåt håll känns svårt.

pEr

mer läsning för den som vill..

http://www.socialstyrelsen.se/psykiskhalsa

http://www.iasp.info/

http://nollsuicid.blogg.se/

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/de-maste-garanteras-vard_6146695.svd#after-ad

http://ki.se/content/1/c6/11/09/72/Info-folder.2011.pdf