Åh det känns igen. Jag hör dåligt så därför måste jag fråga om och om. Barnen är värst för jag hör inte vad dom säger för dom pratar så tyst. Minstingen skall vi inte snacka om för hon pratar så otydligt.

Ändå klarar jag inte av höga ljud för det gör så ont i öronen. Säger tusen gånger om dagen att barnen inte får skrika i mitt öra men dom lyssnar inte. :(

Dock så vill jag ha text eftersom jag inte hör så bra. Klarar inte av att se på en film utan text för annars hänger jag inte med. Har vi en film som det inte finns svensk text så måste jag åtminstone ha engelsk.

Vad jag märkte här om sistens (det var nog i går, för restens) var, när vi åskådade ett tävlingsprogram på teve, min sambo och jag, att jag var tvungen att lyssna, för att hänga med och kunna svara snabbt nog. Och emedan texten var på vid ett tillfälle det, jag här refererar till, så var jag tvungen te att vända bort blicken och lyssna oppå på frågan - tänka - och sedan svara, med så att säga samma perceptionsorgan som frågan var ställd uti nämligen hörselen.

Men du, du uppfattar 50% av vad folk säger och 25% av det lyckas komma in i hjärnan. Vad skönt för dig!

Tänk vad mycket onödigt prat du slipper uppfatta. :)

Min känsla är att typ 5% av vad folk säger är vettigt och värt att lägga på minnet, så tänk inte att du missar 75%, tänk att du hör 20% för mycket.. ;)

Ville mest ge en annan synvinkel på det.

#4 Ha ha, he he…

Visst. Försökte bara säga att jag inom en inte allt för avlägsen framtid förmodligen inte förstår de hörselperceptioner jag emottager alls.

Jag känner igen dina problem Varulv. Jag får ofta säga va? jag lyssnar men hör inte på något konstigt sätt. När någon talar och det är en massa babbel eller musik i bakgrunden så måste jag blunda för att koncentrera mig på vad EN människa säger. Lyckas dock inte alltid även om jag blundar.

Hade ett helsike på jobbet där de spelade hög musik från flera håll. Det gick inte att koncentrera sig då. Blev bara superirriterad och superstressad

Tack för era svar! Vi har diskuterat detta med konstig hörsel förr. Anledningen till att jag tar upp det igen är att jag känner att man måste älta detta varv efter varv, för att komma till någon djupare förståelse.

Just nu så tänker jag så här:

Det finns förmodligen tre neuronala nivåer för hörselintrycken:

1. Själva perceptionen; denna är det förmodligen inget fel på
2. Omkodningen av perceptionsintrycken till begripliga signaler; det är förmodligen här något är i olag
3. Förståelsen av det uppfattade; inget fel här, skulle jag tro

Således det verkar vara den neuronala nivå där "bruset" förtydligas till "ord", som har sina egenheter, hos mig i alla fall.

#6 Bra tips att blunda, fast jag kan tänka mig situationer där det bara blir konstigt. ;P

Jag har märkt att jag hör bättre vad folk säger om jag inte tittar på dem när de talar. Så jag tittar bort, om det inte verkar alldeles för oartigt. För ironiskt nog tror många att jag inte lyssnar när jag inte tittar på dem…

#8 Det du säger påminner mig om en episod när min far var på besök här hemma. Vi satt i vardagsrummet och drack kaffe. Min far konverserade mig, och jag satt då med knäppta händer bakom nacken samt blundade.

Det där fick jag såklart höra av min sambo efteråt - Men Varulv! Hur kunde du uppträda så oartigt emot din pappa?! Man sitter inte så, som du gjorde, och dessutom blundar!

Men för mig var det beteendet (som förrextens var helt omedvetet från min sida) artigt, ty det var bästa sättet för mig att ta in informationen.

Detta har jag nog berättat förut, har jag en vag aning om. Men det hindrar inte, att det tål att berättas igen.

Med typiska koncentrationssvårigheter så hör jag dåligt beroende på hur koncentrerad jag orkar vara samt hur lugnt det är i omgivningen runt omkring.

Musik tillexempel. Det är så irriterande med den, för hur högt jag än spelar så är det inte tillräckligt högt. Även fast det gör ont i öronen vill jag kunna spela högre. Inte för att det ska göra ondare. Nä jag önskar att det inte gjorde ont. Men jag vill liksom drunkna i musiken och vill att öronen ska vara kapabla till så mycket mer volym på ljudet.

Vet inte om jag hör saker annorlunda, men däremot har jag svårt att förstå vad folk säger eller vad som står på papper. Jag har hela mitt liv sagt Va? och folk har trott att jag hört dåligt - till viss del, men största delen till att jag säger Va? är att jag inte förstår.

#10 Och då menar jag, att det kan finnas en tredje anledning till att säga "Va?" nämligen att man visst hörde, och att man visst hade en beredskap till att förstå, men att man hörde "konstigt" det vill säga att man hörde, men att det blev obegripligt, och att man av den anledningen inte hade minsta chans att förstå.

Hade man hört exakt och ordagrant vad som sades, ja då hade man också förstått.

#11 Jag vet att det låser sig i min hjärna när jag säger Va? Jag hör att jag hör, men hjärnan uppfattar inte vad det är exakt jag hör…

Jag kan ibland säga "va?" för att personen ska säga om så att jag kan tänka vad jag ska säga eller liknande .

ibland glömmer jag att svara…. Svarar i hjärnan, men glömmer att svara på riktigt.

#12 Exakt nåt sånt, typ! (eller nåt ditåt kanske)

#15 Jag trodde det handlade om att jag inte förstod, men då borde jag kunna eka det den andra sa, iaf. (Typiskt autister) Och det kan jag inte, jag kan inte återge vad personen just sa, inte en chans. Det skulle bli en vild gissning.

#13, 14 Kan känna igen mig i det. Och det som jag fått höra av andra, att jag ibland inte hör alls, kan säkert bero på det du anför att man ibland liksom i sitt sinne mer bekräftar än svarar någon, och att detta sker halvt undermedvetet, och att man då inte får de manande signalerna att svara. - Alltså jag själv fungerar så, att om någon säger något som jag till hundra procent håller med om, jag då får väldigt svårt att svara den personen. Gör jag det, är det manierat (jag har lärt mig att ett svar erfordras).

#17 Precis! Lite störande ibland när folk ba "Men hallå, svara då", då har jag liksom redan svarat, och till och med skrattat i hjärnan .  Tur att det inte händer såååå ofta

#16 Nja men det du säger nu bekräftar det jag sa nämligen att det finns ett tredje: Vi hör en ljudmassa, men denna tolkas i hjärnan på ett förvrängt sätt så, att det som sägs kan framstå som obegripligt. Ofta kan vi ändå gissa oss till vad som borde ha utsagts, men det blir lite av en gissningslek ändock.

Vill försöka ge ett exempel: Jag hör någon säga: "Bwen ganska pläden vev en annan säd." I själva verket sades: "Den spanska räven rev en annan räv."

#19 Tack för att du får mig att förstå.

Emaljoh4. Haha det har hänt mig med. Kan komma på mig själv med att gjort så med barnen några gånger.

#20 Får dig att förstå dig själv eller förstå mig…?

#22 Förlåt för at jag var otydlig.

Mig själv, Varulv. Förstår nu att hörselperceptionen eller vad det heter blir annorlunda i omvandlingen…

#23 Vad bra, BusHanna!

Så du tror att det jag säger kan stämma någorlunda då?

#14- där har du min mor i ett nötskal när hon ser på travet eller lägger in travet på datorn.

Jag kommer och frågar någonting, får inget svar.

Upprepar frågan, ingen reaktion.

Mamma.  Mamma? Maaammaa?

- Men vad ÄR det!?   *grr*

Jag har jättesvårt att höra, blandar ofta ihop ordens betydelse, tycker att de låter som något annat, och kan börja skratta för att någonting lät roligt när det i själva verket var något mycket allvarligt.

Sen kan jag börja fundera på ett speciellt ord någon använt i en mening, och jag börjar fundera; undrar om man kan göra anagram av detta ordet? vem kom på det ordet? det låter mer som något sådant och inte sådant! Synonymer, motsatser..   

Äsch, jag har jättesvårt med ljud. Jag brukar titta bort, eller orörligt hålla ögonen rakt emellanögonen på personen som pratar, eller någon prick på väggen, och då brukar jag uppfatta bättre.

Om jag blundar brukar mina andra sinnen förstärkas och det blir ännu svårare att uppfatta vem som sade vad.

Tror som räven som rev en annan räv att det hörs förvrängt. Precis som med synen, bilderna vänds ju uppockner för att vi ska uppfatta dem åt rätt håll (kan sitta i evigheter och stirra rätt ut och försöka se världen uppochner (alltså att ett staffli på ett bord vänder sig till att stå med toppen balanserande på undersidan av ett uppochnervänt bord) och kommer då fram till att vi hamnar i kina.

kan stämma med hörseln också kanske? :D

Vi måste ju komma på något som låter intelligent så kan vi med invecklade och fantasifulla meningar få även den smartaste chimpansen att tro att vi inte är från vettet.