
Första mötet snart!
Jag pratade med vuxenpsyk idag och de sa att de kommer att kalla mig till möte 1 december! Sen kan det ju ta en hel evighet tills utredningen börjar, men det är iallafall igång :-)
Jag har bollats fram och tillbaka mellan BUP, skolpsykolog, VUP och andra instanser sedan jag var 12. Ingen har någonsin nämnt att jag förmodligen har ADHD. Men för över 15 år sedan var det ju så få tjejer som fick diagnosen.
Nu går jag bara och väntar på att det skall bli 1 december. Det här med tålamod och att vänta är ju inte riktigt mig grej *s*

Jag blir så glad när jag hör att det rör på sig!
Lycka till!
Det kommer att bli jättebra ska du se
Den som väntar på något gott!

Tack! Idag fick jag några papper från psykologen som jag skall fylla i och skicka tillbaka, som en förbedömning innan bedömnigen innan utredningen…
Ett papper gäller mig som barn och ett gäller mig som vuxen (ASRS-1.1)
Det rör på sig :-)
Jag har själv gått igenom hela den där proceduren och tänkte passa på att önska dig lycka till.
spännande! 
Lycka till!!

Huga! imorgon är det dags… Jag börjar bli lite nervös och undrar vad jag har dragit igång…
#7 Det är inget att oroa sig för. Bara var den du är så ordnar det sig :)
Hur har det gått idag?
Jag är ny här… hittade denna tråd nu…
Är nyfiken på hur det gått/går för dig?
Jag har i hela mitt liv sökt efter nåt/svar på varför jag mår/mått dåligt mm mm… har nu kommit på att jag tror jag har ADHD (i sept-2010)
Har endast varit i kontakt med soc vid 16 års ålder då jag ville få hjälp med eget boende för det var olidligt hemma + att jag gått hos kuratorer/psykologer sen ca 15 års ålder, men utan nå som helst resultat.
Nästa vecka ska jag få komma till öppenvården för att träffa en läkare som ska kolla om jag har rätt till utredning av ADHD.
Så är därför nyfiken på hur det gått för dig

Hej!
Det har hänt massor i mitt liv och jag har inte varit inloggad på länge.
Jag fick min diagnos i februari. Jag har ADHD med aspiedrag. :-)
Läkaren som ställde min diagnos är tydligen expert på ADHD och han sa att det fanns ingen tvekan i mitt fall, jag var klockren att ställa diagnos på.
Det känns så otroligt bra! Att äntligen få veta!
Skriver mer om hur jag har det nu i ett annat inlägg.