Har jag ADD?
Jag skulle gärna vilja höra era berättelser och vad ni tror om min? Vad det var för upplevelser som gjorde så ni misstänkte ADD?
Jag är 23 år och har kontaktat en läkare på hälsovårdcentralen för tre veckor sedan och fick en remiss till psykiatrin, som godkände mig för undersökning. Utredningen ligger just nu hos inremitterande läkare.
Anledningen till varför jag söker är då jag känner att jag inte riktigt är som alla andra. Redan i början av första klass kunde jag inte plugga in glosor utan målade istället (vilket jag är duktig på). Kunde knappt stava och höll det hemligt under flera år. Brast i gråt för mamma som lärde mig att stava under sommarlovet i fyran. Har dock förtfarande lite svårt med stavning. Gick även hos en speciallärare.
Jag pluggar just nu basår och ska plugga civilingenjör nästa år och känner mig jätte oroad för hur det ska gå.
födelsedagar, telefonnummer, höger/vänster, månader och annat som man redan ska kunna sitter jätte löst.
Det största problemet jag har är att lyssna på andra. Det är som att det bara blir helt tomt i huvudet och jag börjar istället prata med mig själv i huvudet .. typ "undra vad personen säger, kom igen koncentrera dig".
Har alltid haft det svårt med sömnen då mina hundra miljoner takar aldrig vill lämna mig. Så ibland skriver jag ner dem på papper för att på något sätt få släppa dom.
Går inte på lektioner, då jag ändå inte lyssnar på något läraren säger.Har inte gjordet det sedan höstadiet. Och eftersom jag så gärna vill plugga så sitter jag hemma och trugar i mig all fakta istället. Det tar säker mig 3-4 gr så mycket tid att förstå än andra. Då jag hela tiden gör andra saker. EX; just nu sitter jag och skriver det här och tittar på tv, när jag istället ska plugga matte. En hel matte dag för mig innebär kanske 2-3 effektiva timmar.
På högstadiet var jag den enda i klassen som fick lov att lämna klassrummet och plugga på egen hand. då jag inte kunde koncentrera mig för allt ljud i klassrummet. Vilket jag fortfarande har svårt för. Kan inte filtrera vad någon säger i större grupper och undviker därför att prata i dessa.
Andra uppfattar mig som en Super glad och go tjej som inte har koll, är glömsk och ibland lite korkad. Mina vänner kallade mig för guldfisken i högstadiet då de ansåg att mitt minne inte varar mer än 3 sek. Men det känns som att jag inte är intresserad av de sakerna som jag heller inte lägger på minnet.
Ibland när jag pratar kan meningngsuppbyggnaden komma ut helt fel. Det låter bra i skallen och jag har hundra smarta saker att säga. Men undviker att säga dem, då de kan bli trassliga och hacka sig fram.
Kan ibland inte svara på direkta frågor, även då jag kan svaren. Måste som super koncentrera mig för att uppfatta frågan. Det är jätte jobbigt och pinsamt.
Är impulsiv och kan börja med nya projekt hela tiden, Kan ha 10 projekt i luften men jag slutför dom däremot jämfört med många som har ADD och ADHD. Oftast är det hemma projekt och jag MÅSTE ha det fixat annars kan jag inte koncentrera mig i skolarbeten. Hmm.. dessa projekt kanske är mina tillflycktsprojekt från det tråkiga jag ska göra?.
Gör avbrott i filmer hela tiden (även spännande filmer), blir rastlös och vill som hitta på något annat ett tag.
Unviker att vara med andra, även fast jag har jätte många som vill lära känna mig bättre. Jag tycker att alla är jätte underbara. Och kan inte komma fram till varför jag inte vill umgås med andra. ensamvarg? Jag dyker istället upp på större tillställningar och fester. Men vill inte komma någon mer nära., får nästan lite panik! Jag är väldigt snäll och har svårt att bli av med dem jag inte känner personkemi för. Har varit så enda sen jag var liten. Har två bästa vänner i min hemstad som jag pratar med minst en gång i veckan istället.
Har fått det förklarat för mig av min sambo, att jag inte tål kritik. Blir super arg och vinklar allt till att det är fel på just mig.
Har just nu 10 påbörjade böcker. Gillar dom allihop, men drar mig för att läsa klart.
Det finns mer punkter men jag orkar inte skriva något mer just nu 
Hoppas bara att jag får en diagnos. Det skulle kännas som en enorm lättnad.
Någon som känner igen något?
Tacksam för svar.
Oj du beskriver mig på många många punkter där :) Glosor var inte heller min starka sida gav upp det väldigt väldigt tidigt typ vid första gången tror jag :)
Stava var inte heller min grej, minns en gång i nian, min svensklärare sa mer eller mindre rakt ut -hur kan du som läser så mycket stava så jävla illa.
Står i kö för utredning så får se hur det går.
Gör samma sak som du beskriver när folk pratar är jag inte intreserad går gärna tankarna iväg, eller snarare flyger. Vad ska jag göra i morgon, vilken färg ska jag måla om lekstugan med. Undrar vad gubben gör, när blir det vår oj vilken ful tröja personen har på sig osv Det kan även hända om det är något jag är intreserad av men att det tar för lång tid.
Kritik ska vi inte ens tala om, skulle jag göra lumpen skulle jag nog bli straffad hela tiden :) jag gör som jag gör och säger saker rakt ut, inget inlindat inrullat det är ju bra dumt.
Själv pluggar jag på distans på högskola och nu när jag skriver detta borde jag göra klart ett arbete och skicka in. Som för dig så blir efektivt pluggande under en hel dag inte så mycket. Blir mycket annat emellan och springande hit och dit. Detta arbete hade jag om jag vart "normal" vart klar med för en vecka sedan.
Lycka till med utredning och hela altet.
Hej!
Låter ju spontant som du skulle kunna ha ADD, jag känner igen mig i mycket du skriver.
Själv fick jag min diagnos som 25:åring, efter att jag drabbades av utbrändhet. Jag klarade inte av att koncentrera mig på mitt jobb och för att kompensera det så anstängde jag mig tills allt bara brast. Det var inte första gången, jag hoppade av gymnasiet av samma anledning och skoltiden och andra utbildningar var extremt kämpigt. Detta var mitt första "riktiga" jobb så jag kände mig ju helt värdelös när jag misslyckades att behålla det, trots alla ansträngningar. Som en räddning råkade jag snubbla över en artikel om ADD hos vuxna kvinnor och det stämde som hand i handske. Efter en lång kamp och en stor ekonomisk investering i en privat utredare fick jag min diagnos och det har hjälpt mig så pass att jag idag har tagit mig upp ur utbrändhetens deppression och hopplöshet, hittat ett nytt drömyrke och studerar nu för att förverkliga den drömmen. Det vore helt omöjligt annars.
Hoppas du också ska få den hjälp du behöver!
Tack tjejer! Det känns skön att höra att ni känner igen saker ur min text.
Jag bokade faktiskt tid på hälsovårdscentralen efter att ha läst en av dina första inlägg Casiopaia. Då jag kände igen mig i din berättelse innan du fick diagnosen, om jag inte minns fel. Så tack för det!
Men som sagt så tycker jag att fokuseringen under samtal är svårast. Tankarna är helt plötsligt någon annan stans . Och jag lägger in lite; Aha, jasså, Aa och vad kul! mellan personens meningar. Ibland blir det fel och då blir det pinsamt
Rädd för att vid utredningen få ett "- Nej du är helt normal" för det skulle innebär att det konstiga beteende är mitt fel.
Det skulle inte kännas rättvist.
#3 är oxå rädd för att de ska säga något i stil med att: nämen du är bara lat och allmänt tanksprid inget fel på dig. Skyll dig själv och ryck upp dig.
allebasi hej. jag tycker att det är bra att du skall göra utredning låter inte alls helt felk, tror som jag skrivit förr att det bästa (för min del i alla fall) att bara få svar på svagheter styrkor är ett plus att få av en utredning .. #4 ok förstår att du e rädd för det. dock så e det ju inte tokigt att få en helt uppfattning från en psykiater om vad som är dina funktionshinder.. jag vet ju av erfaren het som jag skrivit innan att dem skickar inte vem som helsat på utredningar.. kostar way to much! lycka till tjejer.
![[krufix]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Oj, det var många punkter jag kände igen!
Speciellt det där med att se film. Jag kan aldrig gå på bio, hur bra filmen än är för jag kan inte vara still.
Så jag får gott köpa dom eller se på något annat sätt, och då sitter jag och tecknar, broderar, stickar, håller på med lera.. allt för att kunna se det mesta av filmen. (Är dom på engelska så behöver man inte titta jämt, för man kan ju hänga med genom att kunna språket. :))
Började märka av något när jag flyttade hemifrån. Fick min diagnos ADD förra sommaren när jag fyllt 28. Kan inte fokusera på bla städ så min mamma trodde jag var lat, svårt att koncentrera mig på jobb så tillslut kände jag själv att jag ville veta vad i h…te som var fel och fick hjälp att göra en utredning
Starta ny diskussion