Nå, du har fått din dom, som du uttrycker det. Innebär det då, att du inte vill förlika dig med den? Eller att du upplever annat negativt i anslutning till det?

Beskriv gärna mera! Härinne finns sakkunskapen omkring ditt ämne, skulle jag tro. Vi är många här som fått våra diagnoser. Många vittnesbörd om olika slags reaktioner.

Om du någonstans kan få förståelse - och input - så är det nog här!

ADHDn den är jag väl bekant med, eftersom jag fick diagnosen innan ADHD fanns, då hette det MBD sen blev det Damp för att sen bli ADHD.

men där omkring så ledsnade jag och slöt, för jag ville komma ur listorna och det gjorde jag, så efter 30års självmedicinerande så har jag beslutat att börja om igen..

nu är det då den Autistiska biten som jag inte har koll på, eftersom jag inte har de "normala" delarna av Autism utan allt är bara i känslomässiga planet, då jag inte kan finna empati för dom som jag egentligen älskar

kan inte finna ro i en vardag, i förhållanden med barn och med folk som gillar mig?!
Jag har i alla år varit en argjävel. för det är en känsla som jag känner och kan.. men nu vet jag inte längre, allt blir mest bara fel och jag uppför mig som en egoistisk, självcentrerad idiot..
Så jag vet faktiskt inte hur och vad jag ska känna?!

Du är på rätt väg, märker jag! Och ta nu inte det som du (och jag, och andra) har läst om autisters känslokyla för en naturlag. Ty många - däribland jag själv - ifrågasätter denna fördom starkt. Jag tror tvärt om, att vi autister har väldigt mycket känslor och empati inombords.

Nej jag tror det är andra funktioner i din autism (om du nu har den) som gör sig gällande i dina relationer med dina närmaste dem, du bryr dig om. Du säger det ju förresten själv: att du faktiskt bryr dig om och älskar dem. Alltså: då är det inte brist på empati det handlar om. Nej, det är något annat det är frågan om, en mekanism som bör tas på största allvar: det är vi autisters särart, vårt behov av individualitet som inte kan tillgodoses inom den sociala sfären.

Så är det säkert, det jobbiga är att försöka att få andra att förstå varför man inte riktigt är som andra.

Då jag har jätte svårt för att läsa mellan raderna, har försökt men det står inget där  Sen är jag lite känslokall överlag och alldeles för egocentriskt, så jag har pejl på alla mina fel, kan rabbla massa om dom, vet bara inte hur jag ska komma förbi vissa av dom eller hur jag ska kunna ändra mitt beteende, eftersom det ibland blir onödiga skador på förhållanden då jag inte kan med "vardagen" då går jag trasigt och vill bara skjuta ur mig ur förhållandet..
Det är väl enb av anledningarna till att man lever i bdsm sfären, för där händer det lite mer och annorlunda saker än i vanlijvärlden..

men men ska väl lära mig att kunna ha tråkigt oxå, förstår inte riktigt varför bara, varför ska man det? egentligen??
När man kan ha roligt??!!

Där andra har funnit ett civilicerat umgänge på grund av att dom redan för länge sen har funnit behovstillfredsställelse, vandrar kanske du kvar i olycksalighet och söker "kickar"? Men finner ändå aldrig riktigt ultimat tillfredsställelse…?

Och det skulle kunna bero på att du någonstans hoppade över att bejaka dig själv, dina egna behov.

Efter att ha läst vad du skrivit om dig själv, skulle jag förmoda att du är en vanlig, hygglig kille som nu börjar komma in i den absoluta medelåldern och börjar reflektera över sig själv…

Du har säkert förut varit en riktigt besvärlig en, som velat mycket - både ont och gott - men som ofta stött på patrull. Och varför det då? Tja, kanske på grund av att du någonstans på vägen - av en eller annan anledning - har hoppat över dig själv…!?

Ta nu bara inte det jag skriver alltför allvarligt; jag bara spekulerar. Men syftet är godhjärtat; jag vill dig väl.

Men om mina ord kan vara dig till någon hjälp, det är givetvis en annan sak.

# freke tror du å jag har samma lika diagnoser då…

innebar för mig att jag blev mkt ledsen sen att jag förstod mig själv en aningens lite till… men ändock lessen å frustrerad.

Men har man väl börjat förstå sig själv, finns alltid hoppet om att kunna göra något åt sin situation, fixa till det riktigt hyggligt för sig själv, rentav…

kommer nog aldrig förstå mig själv.. tyvärr?

lan sätta mig in i andras problem men inte i mina egna! finns alltid där för andra men orkar inte riktigt med mina egna