Som ADHD:are måste jag väl tillstå att det är egentligen lättare att förstå det som sägs till en än det som jag måste läsa mig till!
Eftersom jag är allt för otålig för att läsa så jag hoppar över ord, läser fel eller bara skippar det om det är tråkigt.

jag är nu 46år snart och har inte läst en bok sedan jag slöt skolan eftersom jag inte gör det som jag anser tråkigt..

kan utan större problem läsa det som skrivs på en skärm men inte en bok?!

Jag och många här inne med ADHD är mycket intelligenta.

Det är min absoluta uppfattning ävenledes - utan att veta säkert dock - att så gott som alla ADHD:are åtminstone jag har träffat, är osedvanligt intelligenta och framför allt klarsynta.

Det skall inte spela någon roll om alla dina resultat ligger på och över medel. Jag fick en ADHD-diagnos med precis den varianten. Det är just ojämnheten som visar på koncentrationsproblemen, ofta är det ju de som ligger generellt högt som "lyckas dölja" sitt funktionshinder extra länge och därför utreds sent. Man nyttjar helt enkelt sitt intellekt till att kompensera upp för brister på andra områden.

Det man normalt är dålig på om man har ADHD är (om jag minns rätt) arbetsminnet och närminne. Man har ofta ganska mycket problem med testerna som kollar hur mycket tidsförlusten blir när du skall göra två parallella uppgifter/växla mellan olika uppgifter.

#4 Hmm..jo är ju ungefär så jag tänker.. men psykologen jag går till sa att det är väldigt osannolikt att jag skulle ha ADD eftersom att jag var så pass duktig i skolan när jag var liten (trots att jag berättade att jag senast i mellanstadiet märkte att jag hade koncentrationssvårigheter). Enligt honom verkar det som att man måste ha fått kassa skolresultat och/eller fått skäll från lärare i skolan :/

Då är det en psykolog som inte har koll. Jag hade till och med bra resultat när jag gick ut gymnasiet, snittade vg på naturprogram.. Så skolresultat har inget med diagnos att göra egentligen.

Okej. Mjo han verkade inte vara speciellt erfaren :p Svår att prata med.. Sen satt han t.ex. också gäspade när jag gjorde utredningen, vilket var otroligt stressande. 

Hörde för inte så länge sedan en psykolog som sa…jo dom här testerna(typ kunskap och iq tester) gick ju bra så då kan du ju inte ha något funktionshinder…

Precis som ett stort ordförråd kan hjälpa till med disken eller få en normal sömn…

Man kan både vara mycket intelligent och ha goda kunskaper. Har inget med add/adhd att göra. Däremot som någon tidigare sa kan det maskera så att det blir svårare att upptäcka, speciellt om dom som utreder inte vet vad dom ska titta efter.

Skolbetyg och sånt har inget med om man får diagnos eller inte.

Mina lärare har fått stå ut med 2 jobbiga år med mig i högstadiet, varit jobbig och bokstavligt talat klättrat på möblerna.

Det har hänt att jag har suttit med huvudet ner i bänken och "sovit" bort ett träningstillfälle inför prov, har haft prov nästa dag och fått MVG. Dock hände inte det på grundskolan. Helt uteslutet. Gymnasiet.

Tyvärr har grundskolan sänkt mitt självförtroende/självkänsla mycket, så nu SKÄMS JAG FÖR MINA BETYG. Jag skäms för att de är bra, jag tycker inte att jag förtjänar de.

Anledningen till att jag får höga betyg på gymnasiet är för att det är mer "reflektera och analysera", man måste kunna det för att få högre betyg, har inga större problem med det och lärarna älskar det jag skriver………..

Vet inte om detta ens hade nåt med saken att göra.  Ursäkta isåfall att jag förstår din tråd med onödiga saker som inte hör in.

Tyckte det var intressant det du skrev emaljoh4. Tycker inte du ska skämas för dina betyg. Det finns en anledning till dom. Dom verkar spegla mer dina kunskaper än "det runt omkring" om jag förstått det rätt. Det är ju bra!

I grundskolan tyckte lärarna att jag satt som ett tänt ljus och fick bra betyg för visat intresse, mer än för prestation. I själva verket var jag borta i det blå i någon fantasi värld…lite komiskt :D Fast så fel blev nog inte betygen för mig  i alla fall får jag hoppas.

#10 Jag vet , men det är sååå svårt att känna sig nöjd!  Spec eftersom jag sällan var bra i grundskolan… Egentligen var jag väl bra, men förmodligen inte mitt sätt att lära eller hur man ska säga.

Nu kan jag flumma runt på skolan, inte göra ett skit, gå hem och skriva MVG.  Det är lite..knepigt… men ibland lämnar jag in uppgifterna alldeles för sent, men bra betyg blir det ändå.

Kan bara komplettera med att jag när jag gick i grundskolan (och vi fick på den tiden betyg varje termin) erhöll på tok för många "femmor" (betyget fem, det var den tidens "MVG"). Liksom föregående talare så skämdes jag över mina goda betyg; bagatelliserade dem inför kompisarna. Det var ju inte riktigt rumsrent att ha sådana extremt bra betyg, åtminstone inte i min skola där jag gick.

Ja fick man för bra betyg så fick man stämpeln "plugghäst" i min skola och det var nästan lika illa som att vara kass….jo det var också på den tiden när betygen mättes 1-5.