Kan du förklara hur er konversation startade, den gången med denhär vännen som hade nonchalerat dig, vadu sa och vad hon sa?

Var väl inte någon specifik konversattion, utan snarare flera stycken. Jag lägger inte sånt på minnet, dör mig är det bara en helt vanlig konversation.

# zaphix

 jag e lite lik dig men jag har "lärt" mig genom att jag blivit äldre och livet vart hårt mot mig.Men jag vet ej hur man annars ska lära sig.Jag har svårt fortfarande och kommer alltid ha.Det är ju en del av varför jag ej gillar att umgås med för mycket människor för ofta.Jag blir ju antingen en pratkvarn,som mal på och säger vad jag tycker.Eller en tyst grå liten smårädd mus.Inget utav det uppskattas utav andra.

Jag tycker programet Big Bang Theory är roligt och mycket igenkännande när Sheldon försöker vara social och det inte alls går så bra.Då när det e på tv är det kul,men i verkligheten är det ju inte det.Men som i tv:programmet har oxå Sheldon och gänget hittat varandra och står ut med alla deras "udda" drag. Det är nog jag oxå gjort,hittat ett par kompisar som hajjar mig…Och jag dom…

Kanske kan det vara en ide att bara sitta någonstans och lyssna på hur man samtalar?eller..nää dom handlar det kanske om att kopiera nån annas sätt…Näää…jag vet ej…Men jag vet hur det känns…Blir ofta bättre med åren…suck

kram

Jadu Zaphix, det är inte lätt dethär. Jag tror man får komma på sina egna svar. Det gör man också, om man anlägger som drivkraft, att man ska komma vidare i detta svåra.

Börja tillexempel med att fråga dig själv vad ditt mål månde vara i den sociala situationen. Är det:

• att behärska andra människor
• att vara undergiven andra
• att väcka sensation
• att få upplevelser ut av social samvaro
• att komma in i en fakta-värld
• att komma in i en fantasi-värld
• att uppleva gemenskap
• att ge

?

#4 hahahaha :-)

#5 Yo! Why Yo laugh!?

#3: Känner inte igen mig i Sheldon, sett alla säsonger av det programmet.. :)
Nörd som jag är..

Hoppas jag också lär mig när jag blir äldre, fast jag känner mgi gammal nu..

#4: Alltså.. Jag har inget syfte med det jag gör eller säger, jag bara säger saker. Tänker inte innan..

Jag pratar väl mest för att det är givande att utbyta idéer och tankar med andra.

Jag har faktiskt ingen aning, jag bara pratar på..

Gillar diskussioner, men för mig är det bara ett samtal där man utbyter olika synsätt, medan andra verkar anse att diskussioner är av ondo och man bli ovänner av dom. Har jag aldrig tyckt..

Du har ett så himla korrekt sätt att uttrycka dig på (kan vara väldigt typiskt asperger) och em…du har inte fel alla gånger heller i det du skriver, du skriver ganska bra saker ofta.. jag vet inte, det retar lite skratt ur mig :)

Du har ett gulligt sätt helt enkelt, eller hur man ska säga.

Jag har samma problem fast "omvänt". Folk blir arga och irriterade för att jag aldrig lyckas svara på något med en enkel mening. De tycker att jag blandar ihop, är otydlig, har flera budskap osv. Att de aldrig får något "vettigt" ur mig

#9: Du är nog en såndär person jag inte förstår mig på..

Kan du inte förklara här, kanske lättare skriftligt.

Hur tänker du?

Vad är det som gör att du inte kan säga något tydligt?

Tycker du att det är jobbigt när folk är som jag, och ställer frågor om varför, av nyfikenhet och sånt? (haha, jag var visst så även skriftligt..)

#10 Absolut inte! Jag önskar att jag kunde vara och fungera som du! Rakt på sak. Tydligt. Enkelt. Omöjligt att missförstå. Jag ber ofta folk i min omgivning om att tydligt stava ut frågor för att jag ska "veta" vad jag svarar på egentligen

För mig så är det så förvirrande.. En del av frågor/påståenden är vad som faktiskst sägs, och en annan del är vad som är menat. Så om någon t.ex. frågar "Vad gör du?" så har det två meningar. En mening som betyder just "vad gör du?" och en mening som är anklagande, ifrågasättande och oförstående. Och det är där min förvirring kommer in. För jag svarar och reagerar på båda nyanserna. Jag svarar rakt på sak, samtidigt som jag reagerar och försvarar mig mot inbillade angrepp, och därför aldrig får något vettigt sagt, för svaren motsäger varandra. Om du förstår?

#11 bästa du kan göra är att inte ha förutfattade meningar om vad folk menar, tänk först varför skulle personen anklaga dig för att ha gjort något?

När den frågan kommer kan du faktiskt nästan alltid anta att personen menar just vad du sysselsätter dig med just då och inte anglagar dig för att ha gjort något fel om inte du har ställt till med bråk precis innan för då kanske någon drar dig åt sidan och frågan "Vad håller du på med?!?" :)

Är du med?

#12 Jo jag vet, men det sitter liksom i ryggmärgen och jag reagerar innan jag hunnit tänka

Känner jag däremot att jag håller på att trassla in mig något förskräckligt i ett försök att samtala på två olika plan samtidigt, så brukar jag be folk att riktigt stava ut vad det är de menar :)

Det är ett av det bästa man kan göra faktiskt. För vissa har tendens att tala i gåtor. Det är faktiskt fler än du som inet förstår vad den personen som talar i gåtor säger, bara att inte alla orkar bry sig så mycket om vad andra säger och helt enkelt släpper det o går vidare.

Vissa beteenden kan man helt enkelt fakea tills det sitter naturligt :-D
"Fake it til you make it" som det heter.

Tvinga dig själv att varje gån någon frågar dig "vad gör du?!"  anta att den vill veta vad du pysselsätter dig med, minst 15 kommande gångerna någon frågar dig så ska du se att det kommer känna dig mer avslappnad när någon frågar det, för du märker att det liksom ger ett önskat resultat, du märker att det är mer behagligare att ha denhär nya inställningen och det blir som en belöning åt dig själv.
Men du måste TVINGA dig själv för att komma igång med dethär. Du kan ju till och med be en kompis fråga dig lite sporadiskt ibland "vad gör du?" för att få öva dethär om du annars inte brukar få frågan så ofta. :)

"Vad gör du?" eller "Hur mår du?" tycker jag är svåra frågor… Alltid göra man något som att andas, sitta/ligga/stå/gå osv, men det är ju inte det som man vill höra. Min son är en typiskt sån som kan svara "Jag andas"… Det är ju helt korrekt men ändå inte det som funkar i sociala sammanhang… "Hur mår du?" eller "Hur e läget?" är ju egentligen en artighetsfras som egentligen är mer eller mindre ett hej och inte att man EGENTLIGEN ska berätta hur man mår…

#15 Himla bra skrivet

#15 man ska iaf ge ett svar på frågan och det är väl inget dumt svar :-)
Fast man kan få intrycket av att personen inte mår så bra för tillfället om man får ett sånt svar, så det beror ju på.

# När det gäller sociala sammanhang så finns det en massa dumma svar.. När min son svara på en fråga så mår han bra… om han inte svara alls så mår han mindre bra och om han svarar "jag vet inte" är det mellanläge…

Jag själv anpassar väl svaret lite efter vem som frågar, men det är sällan jag svara att allt är bra. Det brukar bli "hyfsat", "skapligt", "det är som jag förtjänar" eller liknade… Det kan alltid vara både bättre och sämre…

Okej :) jag brukar svara "Jo tack" till bekanta :) och morsan frågar "mår du bra" och då blir svaret till henne "ja, hur mår du?" :D hehe

#19 Det kan faktiskt vara bra att bolla tillbaka frågan till frågaren själv. Åtminstone har jag själv kommit på mig med att må bättre om jag lyckas "kasta tillbaka". För ofta handlar detta om - åtminstone för oss aspergare - att sådana där frågor kränker vår integritet, liksom tränger sig in i vår personliga sfär den, vi vill ha för oss själva.

två tummar upp åt #20, mycket bra skrivet

Det får du en puss på kinden för, Pilon!

Hoppsan hihi

Det här har varit mitt stora problem. vad säger man och inte. hur säger man det man bör säga. När säger man det och vad betyder det folk säger. Och ofta varför ska man prata nu?

Jag tror att nu vid 45 börjar jag få hyfsad koll på detta.

Eftersom jag förstog ganska snabbt att man inte bara kan säga saker rätt ut eller rättare sagt att oftast var det ineffektivt om man vill  upppnå något med kommunikationen blev jag nog för otydlig sen istället. Det gick åt mycket tid och energi för att uppnå lite.

Det har blivit bättre.

Sen att jag associerar iväg "ibland" när jag pratar…det får dem ta!

pEr