Skummade bara snabbt men jag ser ju hellre att lärares kunskap ökar och att det finns bättre resurser i den vanliga skolan. Istället för att flytta oss längre ut från samhället för att vi inte passar in kanske samhället kan vara mer flexibelt för olika typer avmänniskor?

Tja…

Har tidigare hört skräckhistorier om lugna kunskapstörstande aspergerbarn som tvingats gå i samma klass som intensiva och högljudda ADHD:are för vilka kunskapsinhämtning inte stått högst på agendan…

"Obs-klass" fanns på min tid. Dit skickade man alla bråkiga barn. Så fans det "läs-klass". Jag hade en klasskompis som fick gå ett läsår i en sådan klass. Sedan kom han tillbaka - med god läsförmåga!

"Bokstavsbarn" är ingen enhetlig grupp. Det vore närmast katastrof om man skulle bunta ihop alla dessa till något slags "reservat". Var och en av dessa speciella individer har var och en sin problematik, som det gäller att se.

Men specialpedagoger är inte fel. Att ha sådana i varje skola kanske det inte finns resurser till. Men de kan ju ambulera… och instruera de andra lärarna osv. Olika lösningar finns alltid.

Ytterst är detta en fråga om hur man vill se på neuropsykiatriska funktionshinder. Förpassar sådana genetiska "brister" oåterkalleligt sina offer till samhällets marginaler eller rentav ut ur samhället? Eller vill vi se ett samfund för alla, oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning, gudstro och fattningsförmåga? Vad säger förresten lagen i frågan?