Jag blir rätt handlingsförlamad av sånt, vågar inte ta initiativ till att varken göra något eller att säga nåt.

Praktiserade på ett demensboende i våras som jag efter ett åar dagar bara inte kunde gå till mer då jag fick så mycket ångest av att bra tänkaa på att stå där. Känner mig dum när man bara står där och i samband med rastlöshet blir det panikångest.

Har blivit så med jobb jag haft tidigare också, att jag inte vågat prata eller görs nåt så jag tillslut inte vågar gå dit mer. Avsluat många saker i mitt liv så.

Men så blir det i många sociala situationer när jag inte vet exakt vad jag ska göra, har diagnosen social fobi iofs.. :)

Kanner verkligen igen mig i vad ni bada sager.

Jag brukar försöka göra det jag ska, men om jag gör fel och nån fräser ifrån att "SÅ får du inte göra", såväl som om de säger "Här ska du se lilla vän hur man gör…" (som när man visar små barn), så blir jag jätteledsen och tappar min redan dåliga självkänsla.Är det nåt jag är ntresserad av är det naturligtvis lättare att experimentera mig fram än om jag är helt ointreeserad. T.ex. klarar jag absolut inte en så enkel uppgift som att montera sopkvastar, som jag fick göra på en aktivitet jag var på.

Jag är inte rädd för att gå till ett nytt ställe eller göra nya saker. Men jag behöver uppskattning för det jag gör bra, och positiv uppmuntran om jag gör fel.

Jag känner igen mej i mycket. Har precic påbörjat en utredning. Har väldigt svårt med det sociala.