Alltid bättre att vara sig själv… men frågan är till vilket pris. Vad mår man bäst av osv…

Jag kan förstå dig, helt klart. Samtidigt så tror jag att du ganska klart inser det som de säger till dig, att du är för intensiv, för impulsiv etc. Du köper det, men med sorg i hjärtat, så att säga. Ty: för dig är intensitet och impulsivitet livet. Utan den dimensionen blir livet en dimension fattigare - som att man lobotomerar eller kastrerar dig. Och så vill du egentligen inte vara.

# TS

Så dumt sagt.Är det så man hjälper en annan människa?Genom att säga på ett sånt plumt sätt?Och sen då lämnar den människan med den infon utan att ha gjort något för dig?

Fyy..så dumt gjort av henne!

Varulv, dina ord stämmer väl överens med mina känslor.

Svea, Vi träffades säkert ett halvår så hon lämnade mig inte direkt, utan jag valde att lämna henne. Tappade förtroendet.
Hon menade väl att jag skulle klara mig bättre i världen om jag lärde mig anpassa mig. Det är svårt att hitta en balans. Vill fortfarande vara mig själv menar jag. 

Vad säger era arbetsterapeuter? Om ni träffar någon det vill säga.

# 4

ja du tapade förtroendet direkt … så hon gav dig ingen chans … tycker jag… ingen chans att hitta ditt eget sätt att "anpassa dig till världen"  eftersom det nu är något man är tvungen att göra. vänd på allting om alla utan diagnoser skulle ANPASSA sig till "vår värld" som har diagnoser,är det då det bästa sättet du skulle hjälpa henne med det? På det sätt hon gjorde mot dig?

har ingen sån där "bättre vetanade arbets människa" nu. det var mkt länge sen jag hade det och det var bara för en sak max två ggr.