as kvinna
Hej ny här..är 30 bast, kvinna.. o fått AS diagnos för nåt år sen..hur har ni unga kvinnor hanterat detta..accepterat? jag har bara berättat för allra närmaste då jag vet hur mycket fördomar och bakslag besvikelse man kan få av o 'komma ut'..en hel del skamkänslor här..ledsamhet för det som man inte fick ..men vill samtidigt liksom acceptera hela mig..man lever i ett limbo mellan 'försöka leva normalt liv..va som andra' o att 'acceptera omfamna sig själv precis som man är utan att bry sig så mycket om omgivningen'..ja lite tankar.. funderingar ..skriv gärna nån käck kommentar..
jag lever ett ok liv med tillfälligt jobb sambo o djur;) men som alltid upp o ner..
AS if;)
Jättekäck kommentar!
Åh andra sidan, jag är 4 år äldre än dig och fick diagnosen förra året.
Mina anhöriga var mer eller mindre beredda på det eftersom båda mina syskon och 4 av mina kusiner har bokstäver varav 3 utöver mig har AS.
Märkte att jag inte var som andra vid 3 års ålder och efter det så gjorde jag alltför att verka normal… vilket i efterhand bara gjorde att jag skadade mig själv in i själen.
Folk som träffar mig tror inte att jag har AS eftersom jag döljer det väldigt bra men ack så fel dom har… När dörren är stängd så tuppar jag av av ansträngningen att verka normal..
Jag fejkar tom. för Lss som vet att jag har AS och är här för att hjälpa mig… dumt som bara den.
Mitt råd till dig är att se fördelarna med diagnosen, för det finns. Du är intelligent, är kapabel att hyperfokusera på specifika ämnen vilket gör dig exeptionell. Skäms inte, det är inte ditt "fel". Omfamna olikheterna och se fördelarna. Javisst finns det negativa sidor, det är därför det kallas funktionshinder men med hjälp så är dom överkomliga.
Ta hand om DIG och hitta vem du är, jag gör mitt bästa nu att skapa det liv jag ville ha. Gör detsamma du :)
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
Starta ny diskussion