I dagens lokaltidning här i Söderhamn finns en artikel om att den neuropsykiatriska utredningsenheten i Gävle ska läggas ner, och att utredningarna i framtiden ska utföras av de öppenpsykiatriska mottagningar runtom i länet. En man som diagnostiserats med ADHD i vuxen ålder uttrycker oro inför att kvaliteten på utredningarna kommer att försämras, eftersom inte samma kompetens som tidigare finns att tillgå.

Länets medicinskt ansvarige för vuxenpsykiatrin, en läkare vid namn Mats Porath, kommenterar det hela med att specialkompetens inte ska behövas. Denna typ av utredningar ska "varje kvalificerad psykiatriker och psykolog klara av", enligt honom. Han fortsätter med att meddela att han helst vill få bort begreppet neuropsykiatriska utredningar. Och sen kommer det: "Vi borde säga att vi utreder psykiatriska störningar, dit hör de här, och ha en enda kö, inte bestämma i förväg om det handlar om ADHD eller något annat. Sedan skulle vi prioritera de som har störst behov av en utrednng." (Min kursivering.)

För sex år sedan bad jag för första gången om att få en utredning med frågeställningen Aspergers syndrom. Jag kom till stadens öppenpsykiatriska mottagning, fick en enkät i min hand, fyllde i den, medan jag reflekterade över att det var konstiga frågor som inte hade mycket med AS att göra, men lämnade in den utan att ifrågasätta. Jag litade på psykologens kompetens. Dennes utlåtande och bedömning var att jag inte uppvisade något annorlunda mer än möjligen en antisocial tendens. Och med detta lät jag mig nöja.

Det var först flera år senare det gick upp för mig att han inte visste vad han gjorde. Han hade låtit mig fylla i en enkät siom syftade till att diagnostisera personlighetsstörning!!! Och det har jag ingen, vad jag vet i alla fall, och inte enligt den enkäten heller.

Nu uttalar alltså chefen för länets psykiatri att vilken psykolog som helst ska kunna ställa diagnos avseende neuropsykiatriska funktionshinder. Jag har utifrån min erfarenhet ingen tilltro alls till den inställningen. Dessutom visar läkaren prov på en fullständigt oacceptabel okunnighet när han hävdar att NPF hör till "psykiatriska störningar."

I maj i år fick jag äntligen min remiss till utredning, som jag trodde till utredningsenheten. Nu, i och med beslutet om nedläggning av denna, visar det sig att jag ska till samma ställe som förra gången. Visserligen till en annan psykolog, men ändå. Som tur är har jag denna gång betydligt mer gedigen kunskap själv, jag är påläst och målmedveten, och jag hoppas att det räcker ända fram.

Bara lite rubbat om det skulle visa sig att jag är den som innehar högst kompetens inom området NPF, eller hur? ;-)