Hahaha! Jag känner helt klart igen mig!

På nå't sätt inbillar jag mig från början att det är nödvändigt…för att sen komma på att det faktiskt var rätt onödigt. Men jag vågar knappt erkänna det för nå'n. För som sagt…det tar ju en del tid!

Så är det för mig med, men jag anser inte att jag gör det i onödan, eftersom jag gör saker just för att göra dom.

Jag målar mycket, och jag slänger det mesta jag målar, ser ingen anledning att spara det då jag målar just för målandets skull. Slutprodukten spelar ingen roll.

Jag ser det som nåt bra, att inse att resan är viktigare än målet.

Så jag gör som dig, men jag anser inte att det är nåt onödigt bara för att jag inte sparar det jag gjort.

75 procent av allt jag har gjort i mitt liv har säkert varit fullständigt onödigt - men jag har trivts rätt bra under resans gång i alla fall…!

Liksom ni två föregående inläggare gillar jag att göra sånt som mer eller mindre medvetna skikt inom mig vill göra just då. Då blir det det viktigaste av allt i världen. Men senare blir det något annat som fångar ens intresse.

Du, Zaphix, verkar ha en ideal inställning till ditt eget skapande - jag önskar att jag kunde vara som du! Men icke - jag har jämt varit väldigt noga med att spara allt som jag åstadkommit. "Till min ålderdom" som jag har försvarat beteendet med. Och något kan det väl ligga i det också - man vill ju dokumentera sitt liv för att så småningom försöka finna något slags röd tråd däri, i bästa fall.

#3: Jag är en sån som försöker ha så lite saker som möjligt, avskyr att ha en massa saker jag inte har någon nytta av. Att samla på saker för samlandets skull har jag inget alls intresse av, materiella ting tynger ned mig.

Tar energi ifrån mig när jag har onödiga saker. Just nu är min källare full med saker jag inte använder, är jobbigt och mår dåligt av det. Har bara inte energi nog att ta tag i det, frustrerande.

Enda onödiga sakerna jag sparar är mina dagböcker och andra saker jag skrivit. Har mängdvis med anteckningsblock fyllda med ord i bokhyllan, kan inte förmå mig att kasta det. Men jag skulle nog inte sakna det om det brann upp heller.

Det ger energi att skapa, och det räcker för mig.

Jag kan tex sitta och designa webdesigner i timmmmmmmmar (i perioder kanske skall tilläggas) men sen är jag så ombytlig att jag när jag är klar redan är less och vill göra om/nytt? Haha…

#4 Och jag är en sån som helst vill spara allt. Inte för sparandets skull i sig, utan för att jag helt enkelt har så svårt för att göra mig av med grejs - de må vara hur värdelösa som helst.

Men detta skulle jag tro kan vara grundläggande drag i min personlighet. Erinrar mig en episod när jag var typ fyra år gammal. Jag hade tvinnat ihop en gummisnodd runt en några centimeter lång räcka med häftklamrar, och gjort detta till mitt favoritföremål. Hur förtvivlad blev jag inte, och riktigt upprörd, då jag ertappade min mamma med att ha städat bort - och slängt - tingesten!

#6: Sån var jag också upp till tonåren, men sedan gjorde jag ett aktivt val att inte vara sån, storröjde mitt rum och sedan dess så var jag inte som du längre.

Insåg då hur mycket materiella ting tyngde ned mig, och hur skönt det var att bli av med allt gammalt skräp.

Jag har gjort många radikala förändrigar av mitt liv genom åren, allt efter att ha gjort aktiva val att helt enkelt tänka annorlunda. Som när jag blev vegetarian, när jag var 14 kom jag helt enkelt på en dag att jag skulle sluta äta kött, efterd et har jag inte gjort det.

Men gillar man som dig att spara saker och inte har nåt intresse av att inte göra det, då är det såklart spara man ska göra. Då är det i sparandet man känner sig trygg och mår bra.

#7 Du talar så vist och moget, Zaphix!

#8: Kul att jag i alla fall lyckas ge ett intryck av det. ;)

#6 Jag är likadan!!! #7 Vill också vara lite mer som du! Jag har kanske inte riktigt haft koll på vad det är som stör mig, tills för bara nå't år sedan (och nu är jag över 40!). Äntligen har jag kommit på att jag mår bäst när min omgivning, framförallt hemmet, är lite "avskalat", eller hur jag nu ska uttrycka mig. Nu försöker jag jobba på att göra mig av med EN MASSA SAKER. Men det är ju hopplöst svårt, får inte ändan ur vagnen liksom… Hur göööör man? Hur gjorde du, Zaphix?

#10: Inte så svårt, bara att bestämma sig för att "idag ska jag rensa ur huset" och sedan gör man det. Finns inga knep, bara att besluta sig och ta tag i det.

Jag får spontanryck att rensa ut, och då bara gör jag det.

Du kan väl iofs ta hjälp av någon som får dig att sätta igång, någon som kan sätta lite press på dig så det blir gjort.

När man väl gör det så kan man dela upp saker i tre högar, en hög med saker man faktiskt använder och behöver ha kvar (var hård med dig själv här, man behöver inte den dr tröjan man inte använt på två år), en hög med saker man kanske kan behöva eller vet att man behöver senare och en hög med saker man inte har något behov av. Den sista högen delar man sedan upp i kasta-, ge bort-, säljahögar.

Den mittersta högen är intressant. Den högen lägger man i källaren/vinden/förrådet och sedan låter man den ligga där i ett halvår. De saker man inte använt på ett halvår, de degraderas till den tredje höger. Låt dom försvinna på ett eller annat sätt, dom sakerna behövs faktiskt inte.

Är man en sån som vill göra lite i taget, då gör man det. Jag är en sån som måste göra allt på en gång, annars tappar jag intresset. Kan stå länge innan allt är klart eftersom jag vet att imorgon så har jag tappat suget.