En dikt
Det var en gång en liten flicka
Som blickade upp mot skyn
Himlen var mörk
Beströd med tindrande stjärnor
Hon satt i sin säng vid det lilla fönstret
Vad ska det bli av mig
Vad finns där ute
Vad är det som väntar?
Vem är jag undrade hon stilla
Varför passar jag inte in med de andra
Kanske kommer jag där uppe ifrån
Tänkte flickan och pratade med stjärnorna
Många var de gånger hon blickade mot skyn
Många var de gånger hon pratade med månen
Mörkret skrämde henne inte
Hon var inte som de andra barnen
Hon hade sina egna vänner
Där uppe i skyn och ute i skogen
Hon hade en egen familj som ingen annan kände
Hennes vänner i skogen förstod henne väl
Till skillnad från barnen i skolan
Att ingen annan visste om dem spelade ingen roll
För flickan var nöjd så
Om hon bara vetat varför hon var så ensam
Varför hon var så olika de andra barnen i skolan
Så hade hon vart lycklig
Flickan växte upp
Nu skulle hon vara vuxen
Klara sig själv och förstå allt det som alla tar för givet
Men inte heller nu kände hon sig som en del i världen
Fortfarande undrade hon över vart hon kom ifrån
Vad meningen var
Åren gick utan att något egentligen hände
Aggressionerna och ilskan försvann
Förr att lämna efter sig en tomhet
En känsla av uppgivenhet och hopplöshet
Som en zombi existerar hon
Inget är längre kul
Inte ens vännerna på den mörka natthimlen kan trösta
Likgiltigheten har tagit över
Men åren går
Saker förväntas av flickan som nu är vuxen
I ett hopplöshetens sista utväg söker hon hjälp
Men varför skulle någon se nu hur hon mår
Nu när likgiltigheten har tagit över
Men ändå finns där ett litet hopp
Kanske kanske kan saker ordna upp sig
Någon gång kanske
Någon gång kanske hon vet vart ifrån hon kommer
![[Varulv]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Fin dikt, zatanica!
Jag minns såväl själv det där skedet, när passionerna tog slut, och känslolivet förflackades; inget var då längre sig likt. Kände mig precis som du!
För mig inträdde detta vid den så kallade fyrtioårskrisen. - Får man undra hur gammal du är nu, zatanica?
Kan det vara analkande 30 års kris då kanske? fyller 28 i oktober.
Tack för att du gillar den. Skrev en massa förut, men som allt annat har det avtagit till zombie stadie :(
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#2 Oki. Men det kan säkert gå i vågor den där känslan av att allt, som är värt någonting, plötsligt tar slut. Men det låter dock för tidigt för att vara fråga om trettioårskris.
Mitt råd till dej är att bara förhålla dig lugn. Känslorna och passionerna kommer åter - var så säker! De har förmodligen bara dragit sig tillbaka en stund för att ladda batterierna…!
Jo får hoppas det, de kanske bara tagit semester så som allt annat i sverige gör så här års.
fint! kram…
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
Fantastisk dikt, zatanica!!! Jag tycker verkligen om den! Jag får en vemodig känsla när jag läser den… Det skulle kunna ha varit mig du beskrev där… Kram till dig…
Tack star68 för att du gillade den :)
Har alltid haft så svårt för att visa någon mina dikter, men någon gång måste man våga. Specielt när man har som mål att försöka få ut en diktbok innan man dör.
Snälla…. Säg till när boken kommer ut! ;-) Jag köper den direkt!!! Med andra ord… Fortsätt skriva! Och visa oss gärna här om du vill! Hoppas vi får ta del av fler dikter! KRAM
#8 det ska jag göra, största problemet är att man ska orka leta reda på ett förlag, eller ta reda på hur man gör för att få ut en bok. Kände en gammal dam som målade tavlor och skrev dikter. Min plan var att hon skulle hjälpa mig, men tyvärr så dog hon förra året :(
Starta ny diskussion