Jag har insett att jag bara får mer och mer problem gällande förändringar och tvångshandlingar(?).
Detta hade jag inga problem med, eller iaf inga större problem, förändingar har alltid varit lite jobbiga, när jag var yngre.

Nu känner jag att många grejer måste vara på samma sätt hela tiden. Har jag ställt nappflaskan på torkning på ett ställe, så måste den få stå där! Blir orolig om saker blir flyttade på och måste hitta dem innan jag kan lugna ner mig.
Vet jag inte var jag har mina grejer så blir jag frustrerad.

Efter varje gång jag gett min son mat så måste jag diska hans grejer, att låta det stå och ta en annan tallrik till nästa gång går inte, måste ha samma grejer.
Nappar, har tre olika nappar för olika ställen. En i sängen, en som han har i närheten när han leker och en har han när han åker bil, vagn eller bara är ute.
Han har även olika snuttefiltar. En han sover med och en han har i närheten när han leker och som åker med överallt.

Jag såg själv inte vad jag höll på med förrän min syster kommenterade detta. Hon förstod inte varför jag diskade efter varje måltid när jag hade fler tallrikar och skedar att ha mat i till liten. Hon förstod inte varför jag var tvungen att ha den nappen just där osv.

Det lustiga är att jag har inga större problem gällande mig själv. Det mesta rör min son. Varför har det blivit så? Och så var det heller inte i början utan något som bara blir värre och värre.

Jag hade inga problem förr, utan det har dykt upp nu detta året.
Ska kanske tillägga att jag fick diagnosen atypisk autism tidigare i år.