Ny här med en fråga
Hej!
Sitter här och läser och undrar om jag ska söka hjälp. Efter att under ett antal år ha varit stressad av jobb och barn är jag idag inte stressad längre. Men mina "stressymptom" försvinner inte. Jag har mer och mer börjat fundera på om jag eventuellt skulle ha ADHD eller ADD eftersom det känns som det är något fel i min hjärna 
. Jag har ingen pausknapp i hjärnan, det snurrar tankar i rasande fast dygnet runt helt ostrukturerat. Det innebär att jag kan inte koncentrera mig så bra. Jag avslutar inte saker, jag skriver listor för att jag ska genomföra saker, men det händer aldrig. Jag frågar folk samma sak flera gånger för jag har glömt/inte lyssnat på vad de svarade. Jag är extremt glömsk, jag är helt förvirrad mellan varven. Det händer ofta att folk säger att de pratat med mig om det och det och jag har inte en susning. Jag hör alla ljud lika mycket vilket är jättejobbigt när jag pratar med någon, tex är tv på och barnen pratar och granner klipper gräset hör jag allt lika mycket som en enda röra. Ibland känns det som jag ska bli galen. Min personlighet är att jag är mycket rastlös, jag är uttråkad väldigt ofta, jag har inget tålamod och jag har ett väldigt hett temperament. Jag har gått i terapi för mitt humör så det har blivit lite bättre. Jag har stressat mig till utbrändhet och depression, men är frisk nu. Jag har även haft depressioner tidigare i mitt liv. Mitt största problem är att jag kan inte slappna av, jag sover dåligt och har ständig huvudvärk pga detta. Jag har försökt med allt känns det som. När man ska lära sig slappna av ska man ju inte tånka på något….
Jag fungerar på mitt jobb även om jag är extremt uttråkad mellan varven och tar 25 pauser i timmen, men de tillfällen det är roligt och intressant då kan jag koncentrera mig.
Vad tror ni om det här? Vad ska jag göra? jag är trött på att vara trött och ha huvudvärk och därmed vara ganska sur och irriterad……. Eller är det bara att bita ihop och fortsätta gå till sjukgymnaster och akupunktörer och kiropraktor och äta värktabletter…..
Tacksam för lite feedback 
Hur var du som barn?
Hej!
Tja, jag var lite blyg, hade några vänner. Dagdrömde timmar både hemma och i skolan. Skolan gick hyfsat. Mycket rastlös, inget tålamod och mycket lätt uttråkad. Jag hade ett mycket hett temperament som jag hamnade i problem för. Jag fick alltid skulden för jag blev arg på en halv sekund och vräkte ur mig vad som helst. Slogs någon gång. Sa "sanningar" till folk som kanske inte ville höra dem… Jag var inte jobbig i skolan, men sa vad jag tyckte om någon frågade vilket retade vissa lärare 
(det här var på 70-talet alltså). Hade svår depression i tonåren. Har gått i terapi för mitt humör. Ganska kass självkänsla och självförtroende. Det har blivit bättre med hårt arbete. Jag har alltid varit luststyrd ända sen jag var liten dvs om jag gör något kul så fungerar det och jag kan koncentrera mig, men är det tråkigt så står jag nästan inte ut….
![[lindavold13]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Det låter som du pratar om min man! Nu har inte han någon diagnos men han ska utredas för ADHD. Vår son har diagnosen och dom två är vansinnigt lika och min man känner igen sig i massor av vad vår son går igenom!
Jag är ingen läkare och har ingen liknande utbildning, men min personliga uppfattning är att jag tror att du skulle vinna på att göra någon form av utredning. Jag tycker att man förtjänar det för sin egen skull, för som det ser ut idag så finns bra hjälpmedel och många människor i vuxen ålder har fått diagnos och också hjälp, och på det viset fått se nya sidor av livet.
Jag vill tillägga att jag inte tycker att man ska springa till läkare och utreda sig så fort det piper till eller för minsta avvikelse för alla är vi olika med olika förutsättningar. Men din beskrivning av dig själv liknar så mycket av det jag lever med varje dag!! Och jag som "frisk" ser tydliga olikheter t.ex. mellan mina två söner varav den ena inte har diagnos. Och jag ser också tydliga likheter mellan far och son (han som har ADHD) i familjen!
Mitt förslag är att du för din egen skull träffar en läkare och pratar om detta. Själv tyckte jag det var skönt att få diagnos på min son då jag tyckte att jag fick svar på så många frågor. Varför han beter sg si och så. Men jag ska inte pladdra på en massa, men hur du än gör och hur det än blir så vill jag önska dig lycka till och hoppas du får den hjälp du behöver för att må bättre!
Vänliga hälsningar Linda
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Lyckades publicera samma inlägg två gånger…känns ju lite överambitiöst :)
Om du haft mkt problem även som barn så kan det ju vara det. Kontakta vården och berätta om dina problem och funderingar :)
Jag hade själv ingen insikt eller aning att jag hade ADHD och blev nästan lite förnärmad då det kom på tal och utredning begärdes. Min terapeut sa alltid "typiskt ADHD:are" och jag hade klassiska fördomen att man måste ha hängt i gardinerna och stört klassen under uppväxten *vissel vissel*
Tycker du ska kontakta din läkare och be om en remiss till VPM. Tar ofta en tid att komma dit för utredning.
/Elisa
Tack för era svar! Jag har nu beställt tid så får vi se vad som händer. Någon förändring måste det bli då jag inte mår bra.
Linda: det var kul att läsa att jag liknar din man, då måste du vara en fru med väldigt mycket tålamod 
. Jag har varit gift i 17 år och mer tålmodig man än min får man leta efter och jag inser själv att jag inte är någon lätt person att leva med mellan varven, men det händer ju en massa kul också. Ha det gott!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#7 Ja, jag har faktiskt tänkt många gånger hur fan jag står ut egentligen, och hur många som skulle stå ut så länge…med en son som har samma problem dessutom!!
Det är absolut inte lätt alla gånger men antagligen har vi alla sidor som är svåra att leva med, men visst är det oerhört tufft mellan varven!
Lycka till!!
Starta ny diskussion