
Orolig fråga om concerta!
I Fass står det ju att en biverkning är "plötslig död"!
Det får ju nackhåren att resa sig på en
Hur funderar ni som äter Concerta om det?
Något man kan släppa? Jag ska börja medicinera nu med Concerta och känner mig lite orolig över biverkningar.
Skulle vara skönt att höra era tankar och erfarenheter ang concertan!
Carpe Diem….Fånga dagen
Finns ett medfött hjärtfel som kan orsaka plötslig död om man anstränger sig, idrott och sånt. I och med att hjärtat kan arbeta hårdare med centralstimulerande i kroppen så kan det liknas med att idrotta. Om man nu får ökad hjärtrytm av concertan, och om man nu har den hjärtsjukdomen..
Har pckså för mig att man kan drabbas av plötslig död vid kranskärlssjukdomar, men detg är jag inte så säker på..
Det där är alltså min teori om varför Concerta kan orsaka plötslig död. :)
Min erfarenhet av Conserta är enbart positiv! Men visst är det avskräckande med "plötslig död" ASG (ursäkta…svart humor) Utan dessa små "kapslar" hänger alla trådar löst!! Jag får tom simultanförmåga på ett helt nytt plan! Man börjar oftast på en väldigt låg dos och man ska INTE ha för brottom att öka. De kan ta bort lite aptit…men några kilon kan man för det mesta avvara…eller? :) Hmm…tror det är lättare om du ställer konkreta frågor…min conserta avtar kvällstid :) Konsentrationen är inte på topp just nu…
Jag var LIVRÄDD innan jag skulle börja med Concerta förra gången, jag menar den biverkningslistan är inte att leka med. Och visst fick jag mer biverkningar på den än någon annan medicin jag haft… MEN det är den medicin jag fått possitivast effekt av. Redan första pillret minns jag att det vart "aha… det är såhär det känns att vara lugn och avslappnad"…
ska snart börja om, har kanske för mkt förväntningar… man får i slutändan väga biverkningar mot possitiv effekt. och hålla tummar hårt som f-n att man är en av de lyckliga som får ut mkt possitivt av medicinen :)

Ah, så skönt att läsa om era inlägg
Som balsam för en hypokondrisk själ!
Jag vill ju så gärna och hoppas att hjärnan ska snurra en aaniiing långsammare
så nu är det väl bara att vänta tills jag får dom.
Var till läkaren igår och han sa att först ska det kollas en massa prover och blodtryck m.m, sen får jag medicinen utskriven.
Är bara så jobbigt att, nu efter att utredningen tog nästan 2 år
till att jag fick diagnosen, ADHD, till att behöva vänta ännu..på att få en kallelse till ÖVP för proverna..och sen medicin!
Känns som om jag aldrig kommer dit!
Min dotter, som har add/autism, fick Concerta utskrivet på en och samma gång hos läkaren. Han bara kolla hennes vikt, längd, puls och blodtryck och så skrev han ut medicin. Men sen så är hon ju mycket yngre också! Jag är 50 år och hon 15 år.
Hon är lika hypokondrisk som jag och hon vågar inte börja med medicinen. Fick den utskriven i juni och har ännu inte vågat prova. Och jag vet inte hur jag ska få henne att börja. Hon är helt inne på att hon kommer att få en allergisk reaktion och dö!
Jag har sagt, att vi får väl åka och ställa oss utanför lasarettet när hon tar första tabletten, då är vi i alla fall på rätt ställe
Carpe Diem….Fånga dagen
Hihi gillar din humor :-P Ja ta första pillret tillsammans på akutens väntrum :-P hihihihihi!
Konstigt att det kan vara sådana väntetider… men bra att dom vill göra det ordentligt. Täta uppföljningar är ju ganska viktigt :) Och det kanske är en förklaring till varför kön kan vara seg?
Hahaha…humor i all ära, men det ligger ju lite sanning även i ett skämt! :)
Jag hade nog en större rädsla ang Consertan när min son skulle börja med den. Vi blev "inlagda" på en öppen avdelning på Östra sjukhuset, för jag ville verkligen ta det säkra före det osäkra. Eftersom jag själv hade provat en hel del olika preparat, så visste jag att det kunde bli biverkningar…och det kan vara väldigt olika från person till person.
Jag vet ju tex vilka fruktansvärda biverkningar jag fick av Ritalinet…och det är ju inget man vill se sitt barn uppleva eller känna av!!
Så…varför inte hålla sej nära sjukan!? :)
Tycker att man ska ge det en chans…för det kan vara "livsavgörande" att få ett mer sammansatt och hanterbart liv!!!

#5 #6
Ja, visst är det ju en bra idé och hon måste ju få känna att man förstår henne och hennes rädslor, har ju egna sådana..*harkel* hehe..
Och visst blir man ju lugnare själv också då. Vi får sätta oss i väntrummet på akuten, bägge två och ta första tabletten tillsammans
Ta med fika och ha en utflykt på akuten..hahaha. Kan ju bli en minnesvärd, trevlig upplevelse tillsammans. Mor och dotter på samma våglängd
Men det blir nog att sitta utanför akuten, för hon har sjukhusskräck/bacillskräck. Men vi får fika i bilen och och kolla in folk istället, lyssna på lite mysig musik och ha lite kvalitetstid tillsammans!
Carpe Diem….Fånga dagen

I princip är det väl så att all medicinering kan ge biverkningar och man kan dö av allt om man ska hård dra det, framförallt så dör man av livet… det har en dödligutgång..
Så om det skulle bli plötsligt, då har man ju inte ont av det eller??
Om nu Concertan fungerar fram tills dess det plötsliga inträffar, och du har och får ett fullvärdigt liv fram tills dess? Är det inte då helt onödigt att oroa sig för vissa delar av biverkningarna..
jag skulle nog hellre ha ett gott liv med ett ovisst slut än ett visst slut med ett ovisst liv..
Men det kanske bara är jag??
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Brrrrrr..låter lite mörkt det där
men visst har du rätt i det.
Tur man inte vet vad framtiden har i sitt sköte!
Här och nu, ska det ju vara som gäller..måste bara komma ihåg det
Carpe Diem….Fånga dagen