Min syster gick 2 terminer DBT och det hjälpte henne då iaf. Man måste ju dock komma ihåg att fortsätta med rutinerna även efter man har slutat.

Jag började med Dbt för ca tre och ett halvt år sen och har nu bara ett par månader kvar innan jag ska avsluta behandlingen. Jag har haft stor hjälp av dbt:n då jag var i en akut fas då jag var väldigt instabil och suicidal. Och det är där Dbt:n är annorlunda än tex KBT då dem specialiserar sej på att behandla människor som är i en riskzon mentalt.

Första året går man i samtalsterapi och man skriver då på ett kontrakt tillsammans med sin terapeut. Både du och teapeuten skriver under kontraktet, terapeuten har oxå vissa vilkor på hur erat samarbete ska se ut och förbinder sej till vissa punkter som denne skall förhålla sej till tex att anmäla återbud i god tid och att alltid berhandla dej med respekt. Terapin filmas, dels i ett forskningsmässigt syfte samt för att hela Dbt-teamet(personalen)möts varje vecka och studerar filmerna för att dem som grupp ska kunna hjälpas åt och bolla med varandra kring hur din behandling skall se ut. Dem kommer inte att börja filma förrens du har skrivit på kontraktet och gett ditt samtycke.

Första året har man även färdighetsträning i grupp två timmar i veckan. Ingen gruppterapi utan man pratar om tex vilka verktyg som du själv kan ta till när du mår dåligt och du lär dej olika tekniker för att bli bättre och starkare och för att få ett stabilt och tryggt liv. Du bestämmer själv vad du vill dela med dej av i gruppen men man skall inte diskutera självskador eller andra destruktiva beteenden. Det pratar du med i din individuella terapi. Även färdighetsträningen filmas.

Du kommer varje vecka få hemuppgifter, tex kommer du få ett Schema som skall fyllas i varje dag där du använder en självskattnings-skala för att se hur du använder dej av färdigheterna i ditt liv.

Det finns ingen tidsgräns på hur lång en Dbt-behandling skall vara utan det är individuellt. Men det krävs mycket vilja och ork från dej som går i Dbt då det krävs en hel del engegemang och  en hel del vilja att våga börja tänka på ett annat sätt samt att ha  ett öppet sinne.

För mej har Dbt:n hjälpt oerhört  bra och jag hoppas att du fick svar på några frågor. Jag håller tummarna för dej, att du ska få det liv som du förtjänar och att du tillslut kommer att vara tillfreds med dej själv och känna att du har gjort ett jävla jobb samt känna dej stolt över dej själv.

Jätte jätte tack för svaren!

Alltså filma har hon inte sagt något om, det kan hon glömma, rejält!

Då springer jag åt andra hållet eller berfinner mig under ett bord eller vad tusan som helst *s* Men det är inte äkta DBT skulle jag tro, inget team där , liten stad och litet ställe. Men kanske så att grundtänket är DBT men inte hela vägen ut?

Fast kruxet är fortfarande hur jag ska kunna köra de 12 milen dit,  enkel väg, när jag är väck efter 2 mil?  Buss eller sjukresa funkar inte, klarar inte av att vara uppi folk så än, hatar mig själv för mycket.

Men jag måste ju göra något, jag förstör ju för familjen, jag är en värdelös dum skit och sitta i en vägslänt och spana på timmerbilar känns inte som en klok väg heller.

Men Tranquillty (ursäkta om jag stavar fel) jäte tack för ditt utförliga svar) ska läsa mer igen sen!