På väg mot en diagnos..
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Igår var jag och gjorde sista testerna i utredningen av ADHD..
Enligt mig gick det åt helvete och jag kände mig så fruktansvärt dum och korkad som nästan inte kunde någonting.. Men det var bara bra sa hon.
Idag, dagen efter - vill jag inget annat än att sova.. Precis som alla andra gångerna jag kommit därifrån. Det tar så fruktansvärt mycket på krafterna att jag inte ens kan beskriva det med ord.
(Känner nästan för att sätta tändstickor vid ögonen för att orka hålla dom öppna).
Samtidigt har jag hela tiden varit rädd för att alla tester inte ska visa någonting - för då vet jag inte vad jag tar mig till, då blir jag knäpp på riktigt (mer än vad jag redan är ;)).
Men det behövde jag inte oroa mig för sa hon, dom hade tillräckligt med underlag för att dom skulle kunna prova någon form av medicinering på mig.
Behöver jag ens säga att det kändes som om Mount Everest lyftes från mitt bröst?
15 Augusti ska jag dit igen, och då sätter dom förmodligen in den medicinen dom tänkt ut för mig.
Jag räknar dagarna kan jag säga, för så som det är nu.. Så orkar jag inte ha det, det är ett rent levande helvete.
Vet egentligen inte varför jag skrev här.. Behövde väl skriva av mig lite bara..
Alla behöver vi skriva av oss ibland, och jag känner igen det du skriver.
Det tog hemskt mycket på mina krafter också att göra alla tester, och mina tester delades ändå upp på många dagar. Och rädslan man kände för att det inte skulle visa något!
JAg hoppas ni hittar rätt medicin så du bli hjälpt :)
Hoppas det ordnar sig för dig. Jag vet precis hur du känner dig gjorde min utredning i Juni och ska få min diagnos den 1 Augusti.
Jag var helt slut efter utredningen, om jag ska vara ärlig är jag fortfarande trött. Alla frågor snurrar i skallen. Men jag har väntat sen jag var 14 år nu är jag snart 33 så jag kan vänta lite till. Men jag skulle vilja sova lite, men det kan jag inte.
Sänder dig en tanke och kanske kan det hjälpa lite att du inte är ensam :)
![[mossquinnan]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Skriver som dom andra till dig..håll ut..finns d liv finns d hopp :-))
Min utredning tog 8 månader..innan jag åkte därifrån med min bil så satt jag alltid och grinade en stund innan jag kunde köra hem..d var hemskt..såklart detta tar på din energi..inget konstigt alls..och va bara dig själv så kommer dom se att du har det hinder förhoppningsvis som gjorde att du fick påbörja din utredning:-)
varma lyckönskningar och tankar från mig
Starta ny diskussion