Äta medicin innan. :)

Annars brukar jag använda mig av metoden att prata själv endel.. Komma med för mig lite småroliga kommentarer och ställa mycket frågor om det som sägs. Helt enkelt vara delaktig och enagered.

"ursäkta jag har jättesvårt med koncentrationen, vad sa du?" hahaha så säger jag… :P

Jag har problem med att jag börjar babbla och för snabbt och på så sätt får "blackout"… fin balansgång, man måste nog prata och lyssna 50/50…?

Som aspergare har jag allt för länge trott, att all konversation går ut på att ge och ta, ge och ta. Det har jag i mig naturligt. Men livet har lärt mig andra regler. Ibland tycks det till och med vara så att regler tycks saknas, till synes (fast inte under ytan, enligt nt-codex).

Så, enligt asperger-codex:

Du befinner dig på ett möte.

Någon säger typ: "Vi har funnit, att skruv Q måste gängas om."

Då säger du: "Är den vänstergängad menar du?"

Någon: "Nej den är högerjängad."

Du: "Jamen då säger det sig ju självt att den måste gängas om!"

Den andre: "Ja, det är vad vi tror oss ha funnit också."

Du: "Men har ni gjort något hållfasthetsprov då?"

Andre: "Nej, inte än, men vi ska…"

Du: "Ja men då kanske vi bör ajournera mötet fram till dess, att ni har fullgjort besiktningskraven…?"

O.s.v.

Jo, jag är ju också bra på det där med att prata själv. men jag kan liksom inte prata lagom, utan tar över hela möten, jämt. eller sitter och är någon annanstans så fort andra pratar. och medicin, alltså jag käkar ju Concerta, har precis börjat.

skulle iofs kunna slänga i mig lite lugnande innan, med då somnar jag efter typ 4 timmar.

hahaha, det där med blackout alltså..

Glömde tillägga att jag rymt från mitt möte med ursäkten att jag var tvungen att gå och lägga mig. gick klockan 20. ehum, jomensåatt.

Men - kanske bara ett litet tips: försök att i varje läge hajja ett slags kontenta av vad den andre säger; det behöver inte nödvändigtvis vara 100 procent riktigt, bara att du gör ett seriöst försök att greppa det den andre sa.

Då kan du också ta ställning till det sagda, på ett eller annat vis. Försök så att förmedla den ställning du tog till detta sagda.

Så enkelt är det egentligen med konversation - man försöker få och man försöker ge: ett slags "win-win-koncept"!

#6

Idag tänkte jag faktiskt på det, att förstå kontentan av allting, fullt ut. Men jag tror nog att nivån ibland är på tok för låg på min utbildnings, så jag blir liksom uttråkad.

Men tack för tipset, jag ska tänka på det!

kan prova att förbereda dig innan mötet och skriva upp vad du vill ha sagt vad mötet går ut på m.m

pratar du alldeles för mycket så kan du oxå skriva upp det som en påminnelse till dig själv att lyssna fundera och sen prata

du kan oxå skriva upp vad som sägs och frågor du ska svara på och fundera kanske oxå skriva upp svar läsa igenom låter detta bra eller inte

sen om man tappar bort sig så är det inte hela världen att säga ursäkta men nu tappade jag bort mig totalt kan du hjälpa mig vad va det vi pratade om? 
använder det själv och det brukar folk gilla att man är ärlig och säger ifrån om det knasar sig

har nyligen själv börjat att göra såhär och möten flyter på så mycket bättre

kan tillägga att jag har ADHD äter ingen medicin och har oxå svåra närminnesproblem

Mycket tänkvärda ord från dig Ladydragon!

Vill tillägga, att en bra sak (som också L. var inne på) kan vara att i förväg bilda sig en uppfattning om mötets syfte. Därefter kan man försöka associera det syftert med olika spörsmål och ämnen som man själv är intresserad av. Så fort tillfälle bjuds på mötet, så kan man i kraft av sina förberedelser torgföra sina idéer dem, man var särskilt personligt intresserad av. Då blir det man säger fyllt av ett patos, och andra lyssnar. Och i och med att du är intresserad av ämnet, så blir du lyhörd för vad andra har att tillföra. På det viset kan (i bästa fall) mötet bli en föreställning nästan helt och hållet för dig, och du går därifrån upplyft…!

Åh vad  ni är kloka.

Ofta är jag just väldigt personligt intresserad av ämnen, men då tar jag oftast på tok för mycket plats. (som förövrigt verkar vara vuxna adhd-kvinnors förbannalse, att man lärt sig att absolut inte synas och höras för mycket och därför inte SETTS).

Igår var det föreläsningar och redovisningar hela dagen. Jag upptäckte att jag behöver som veta hur det är upplagt redan innan och helst känna igen det för att kunna koncentrera mig. Nu missade jag mitt 10-mellanmål helt, för vi fick ingen 10-rast. INTE BRA.

Iaf, efter den långa dagen igår beslöt jag mig faktiskt för att gå på ett till möte. Jag var helt slut mentalt. Så jag gick på Al-anon-möte, ett möte för anhöriga till alkoholister. Det går ut på att i stort sett lyssna och lyssna i 2 timmar. Jag satt som ett ljus hela tiden nästan. Och herregud, igår somnade jag utan sömntablett och idag känner jag mig fantastiskt utvilad.

Jag tänker att jag kan ta med alla era tips. Och även försöka lista ut vad hemligheten med lugnet ibland är, egentligen är.

Tack för svaren hörrni!