Till att börja med skulle jag göra en polisanmälan. Det är inte okej att stjäla. Inte av sin familj heller. 

Kontakta BUP. Berätta precis hur det är och fråga hur de föreslår att ni tar er igenom det.

Vänliga hälsningar

Niklas

Psyk låter som en bra ide. Paranoid (konspirationen) och utagerande både fysiskt och verbalt är inte acceptabelt och jag tror att man som vanlig anhörig har svårt att göra något. Har han svårt med gränser kan det gå illa om han tar till våld.Det är inget ni ska behöva ta i er vardag.

Vi har varit i kontakt med bup, mst-team och senast ikväll nu med socialjouren och dom gör inte ett skit! Vi har hållt på och tragglat nu i snart 15 år, och vi orkar inte mer.

Tanten på soc hade verkligen väldigt svårt att förstå vad mamma menade med att hon var rädd för att bli ihjälslagen om hon gick hem. Det verkade inte finnas ngt hos den här kärringen som ville lyssna eller hjälpa. Ni har ert ansvar, oj, du känner dig hotad - jag det är inte roligt. Det är ingen ide att ni ringer polisen för dom kommer ändå inte göra ngt, sa hon.

Och även om vi hade gjort det så hade det bara spårat ut ännu mer, han behöver få vård. Det funkar inte att ngn kommer och pickar hnm på axeln och säger att det här funkar inte, det kulle bli 10 gånger värre.

Vi har krismöten inbokade på måndag men vad hjälper det??? ingen har lyssnat på oss tidigare och ingen gör det nu heller. Vi kan inte bo med honom under samma tak, det går inte längre. Hur ska man få dessa "professionella" människor att inse att man inte kan leva med ngn man är rädd för.

Tack för att ni orkade läsa

Men psykakuten? Är han en fara för andra på grund av sina psykiska hälsa så borde han kunna falla under tvångsvård? Som första hållplats i akuta skedet om ni inte vågar/klarar att ha honom hemma och polis/soc inte gör något.

Ja, jag tror som Hanna, om han har det beteendet så borde det gå att få honom till psyket och sedan kanske vidare till något behandlingshem. Även om det kan verka superhårt så kan ni byta lås på dörren så han inte kommer in, då måste soc göra något.

Hur gammal är han?

#5 16 står det i huvudinlägget

# 6 Slarvig jag är… men det var ju ingen nyhet.

#0

De på soc eller skola och många andra kan inte förstå hur skrämmande detta är. Jag var själv livrädd för att bli ihjälslagen, eller att hitta mamma död när jag kom hem. Min bror sköt mig även med sitt luftgevär och en massa andra hemska saker.

Hmmm, låter ungefär som min bror är. Han jag växte upp med i min adoptivfamilj alltså. Han misshandlade mig fysiskt och psykiskt under hela min uppväxt och är fortfarande efter mig. Min mamma och pappa misshandlade han oxå.

Pappa gjorde flera polisanmälningar til ingen nytta. Polisen sa att de bara kan göra något om han tas på bar gärning. Nu är mamma och pappa döda så de kan han inte göra illa mer. Jag gömmer mig för honom.

Kanske kan de gå med tvångsintagning? Det skulle dessutom vara bra om ni har foton på era eventuella skador och blåmärken och visa upp för psyk och/eller polisen. Är han som sagt farlig för andra och sig själv så kanske det skulle funka genom psyk/BUP.

Tro om jag inte minns fel att de skrivit en artikel och tvångsvård på psykologi-i-fokus. Kolla där. För så där ska ni inte behöva ha det.

Lycka till och Kram

Ceciliaolucifer först säga att jag har ingen erfarenhet av personer som har AD/HD

men min första reaktion är precis som niklas ring polisen. Kanske inte så mycket för pengarnas skull utan för misshandeln och förstörelsen och hotelserna mot dig. Ni ska inte behöva ta det han gör "bara" för att han är familj och "bara" är 16. Tror att vid en polisanmälan så blir väl soc automatiskt inkopplat.

Om ni inte vill göra en polisanmälan så ring polisen i alla fall och fråga dom om dom har nå råd att ge er. För jag är ganska säker på att det är flera som varit i kontakt med polisen i liknande situaioner.

Man kan ju numera komma i kontakt med polisen dygnet runt utan att behöva ringa 112. Och deras nummer är 114 14.

#8 Nej en artikel om tvångsvård ligger här=) Skriven av mig. Eller kanske finns en på spykologi också… Men hur är det när man är under 18 gäller samma sak då? Eller är det någon anna lag? LVU?

Ja, artikel om tvångsvård finn visst på ångest oxå såg jag. Här är de från psykologi.

http://psykologi.ifokus.se/Forum/Read.aspx?MessageId=60bd3192-f9e8-433e-a20e-84cc293564cc

#4 Det är enbart hemma med oss han håller på så här, när vi ställer krav på hnm. Det enda "kravet" vi hade var att han skulle sköta sin praktik annars blev det inget internet. Han är spelberoende och helt okapabel till att ta hänsyn till andra människor. Han anser att han har inga skyldigheter, bara rättigheter.

Vi frågade soctanten VAD KAN VI göra, nja, ingenting, jag ska skriva en anteckning om att ni har ringt.

#5 Vi tänkte byta lås, men det kommer att göra hnm förbannad och enligt våra erfarenheter av kontakt med alla dessa jävla myndigheter är att det inte händer NÅGONTING, så blir det att rent utav hetsa hnm till tjaffs. Att vi låser ut hnm kommer bara leda till fler tråkigheter och det vill vi inte utsätta honom för, det är han som behöver vård, och det kan inte vi ge hnm, Men vi vill heller inte trigga honom till ngt.

#8 Än så länge har det inte gått så långt, tyvärr sker det här bara inom hemmets väggar. Men precis som du säger så är det få människor som vet hur det känns att bli hotad av en familjemedlem.

#9 Nu är vi 5 i familjen och problemet är att alla mår olika, och känner olika saker. När det här startade för några månader sedan så förstod jag på en gång att det här är början på något värre. Jag fick tag i ngn krisstödlinje och kvinnan jag pratade med var helt underbar, hon förklarade för mig att vi måste polisanmäla, för annars händer det ingenting. Och jag tog det till mig och har försökt att få mina föräldrar att förstå att dom måste göra det här. Men det svider så i deras hjärtan att behöva ta till en sån sak. Men idag tror jag att dom lyckades förstå vad jag menade för länge sedan. När dom pratade med Socialjouren så försökte pappa verkligen få hjälp, han sa att han inte visste vad han skulle göra, vända sig till, vad var rätt och vad var fel. Det är inte så mkt ni kan göra förutom att ta hand om honom, han är minderårig och ni är ansvariga, ja ja, tack så mkt, hej hej.

Jag är jätteglad över att så många orkar skriva, och nu i efterhand så låter psykakuten inte så illa. Det hade varit ett bra val. Men hur ska vi veta vad vi ska ta oss till när det här händer? Alla år vi har sprungit på möten, krismöten, pbu, la ,la,la,la - inget har gett resultat och vi har inte träffat en ända människa som har sagt ngt vettigt och konkret.

Hur hade vi fått iväg honom dit? När mamma och pappa mår så fruktansvärt dåligt att dom inte ens vill vara i samma hus som honom? När mamma inte ens våga gå hem? När vi desperat ringer till en människa som ska vara kunnig, och som inte ens kan hjälpa oss?

Hur hade vi fått en mkt arg tonåring, som är över 185 iväg till psykakuten?

Hoppas ni har haft en trevligare helg än jag!

Även om det känns hårt men gör en polisanmälan man får ej stjäla inte ens om man är en familjemedlem.

Ceciliaolucifer jag förstår din familjesituation. Inte för att vi haft med en våldsam släkting att göra utan det var nåt helt annat. Men det dela familjen i vad man skulle göra. Och den person som ser klarast vad som behöver göras blir i dom andras ögon en hemsk person för det ju en familjemedlem det gäller. Och en familjemedlem ska man ju inte anmäla för det är ju "bara (i ditt fall) brodern/sonen och det är väl inte så farligt."

Med tanke på att din far fått ta emot en del fysiskt så borde det bli blåmärken så se till, eller åtminstone försök, att få ta foton på det så att det finns bildbevis.

Försök om du kan nå fram till dina föräldrar för nästa gång kan det gå illa och det utan att din bror vill det egentligen. För det räcker med att ett slag eller en spark tar fel så kan det bli väldigt fel. Och du kan ju använda argumentet vad skulle dom göra om det var en utomstående kille som gjorde detta i erat hem. Och det kan ni ju även använda mot soc. För det är inte acceptabelt av soc att göra som dom gjort när ni ringde.

Och som jag sa ring polisen och hör med dom. Och ev efter det ring psyk för det kan nog finnas möjlighet att få polisen att komma och hämta din bror och köra han till psyk. Och ta reda på hur länge dom kan ha honom på psyk så att han verkligen får hjälp som funkar även sen när han blivit utskriven, men börja med att ringa polisen och höra med dom för jag är rätt övertygad om att dom hört din historia förut.

Finns en nationell hjälplinje vet inte om den kan vara så att ni kan ringa dit. Är en artikel inne på psykologi.

…ojoj. Jag kan säja att jag får svettiga flashbacks av vad jag läser. Så som du beskriver saken har vi haft det. Om det nu hjälper; du är inte ensam om detta! Fast det kanske känns så….

Jag tänker också; psykakuten. Är han stark, ta till 112…

Det är långt till annan dag när krisen pågår. Så därför är det viktigt att veta vad man kan göra när krisen uppstår. Förstår du hur jag menar? Alltså ha en plan och en plan B.

Skriv om du vill.

KRAM!

Jag körde iväg honom igår och  senare var syrran iväg för att lämna matpengar åt hnm. Vi hade ordnat så han kunde vara borta i helgen, men trots att vi sa att han inte ska komma hem så gjorde han det imorse så fort jag och syrran åkte.  Mamma åkte givetvis hemifrån men pappa var kvar och bad honom åka därifrån. Det blev tjafs och hot igen, men pappa gav sig och gick och la sig.

Så nu sitter vi här igen, mamma och pappa är inte tillräckligt starka för att göra det ända rätta.

Jag vill så gärna ringa polisen och be dom hämta hnm, men det känns som att man blir "van" , dvs pappa och mamma känner inte att det är så akut just nu eftersom han inte slåss. Han har helt klart det psykologiska övetaget.

Men ringer dom mig och berättar att han har slagit dom så ringer jag polisen.

ceciliaolucifer jag kom på några grejer långt efter jag slagit av datorn. När det gäller soc fråga dom om ni måste bli ett nytt sorts rödeby innan ni får hjälp.

Den andra grejen jag kom på och här kan jag vara ute och cykla och det rejält i såna fall bara säg så för som jag sa förut så har jag ingen erfarenhet av personer med AD/HD. Men jag blev och fundera på om hans beteende med att stjäla pengar och nu misshandeln inte beror på att han har AD/HD utan beror på hans spelberoende.

Visst AD/HD:n kanske finns med där som en kombination. Men en som är beroende av nåt behöver ju få tag i pengar och det gör dom på alla sätt dom kan. Och din bror är nog tillräckligt smart för att veta om han stal pengar nån annanstans så skulle han endera åka på stryk eller bli polisanmäld så därför gör han det hemma för han vet mycket väl att familjer inte brukar polisanmäla familjemedlemmar. Så kanske kontakta nån om just spelberoende. Lägger in några länkar men finns mycket mer om man googlar. Bland finns det länk till behandlingshem som du kan ta kontakt med och höra med dom. Tyvärr så vet jag inte om det hjälper eller stjälper er i er kontakt med soc om spelberoendet en bidragande faktor.

Om det bara var AD/HD:n som gjorde att han beter sig så så borde han ju göra det även utanför hemmet.

Spelberoende…Statens folkhälsosinstitut…Riksförbundet….
Kolmårdens behandlingshem….Attendo care…Game over…

Hoppas du hittar nåt nyttigt där som kan hjälpa er med åtminstone ena biten när det gäller din bror.

#17: Om du tänker ett varv till kommer du nog på att du inte hjälper någon genom att inte ringa polisen. Det kan vara en början till bättre ordning. Sämre har jag svårt att tro att ni kan få det.

Vänliga hälsningar

Niklas

Jag polisanmälde min pappa för misshandel för några år sen. Något åtal blev det inte, vilket jag inte ville heller, utan jag anmälde bara i ett försök att öppna hans ögon liksom.
Och tja, det funkade! Han öppnade ögonen, han fattade vad han hållit på med under alla år, sökte hjälp åt både mig och sig själv osv. Jag hade sökt hjälp hos bla soc i ett par år innan men utan respons, men anmälan fick upp deras ögon för vårt "fall" så vi kunde få hjälp. Kom iväg till soc, pappa började gå till psykolog och vi gick gemensamt till öppenvården osv.
Såhär i efterhand är jag skitglad över att jag anmälde till slut. Vår relation är numera alldeles utmärkt, jag har fått tillbaka den pappa jag aldrig hade.

Har inget direkt att bidra med, men tänkte iaf skriva det för att visa att det inte alls måste vara så illa med en polisanmälan…

Vänta inte på att dina föräldrar skall polisanmäla gör det själv- NU! det behöver inte vara akut för en anmälan.

När det gäller psykakuten så kommer polisen och hämtar honom om han inte går frivilligt om det blir LPT.

Och precis som Annia säger, ta upp tex Rödeby. Få dem att förstå att de kommer få skit på sig om det händer något och de inget gjort. Ett generellt råd när det gäller kontakter är att man ber om namnet på den man pratar med och visar att man skriver upp det så att de känner ett större ansvar att ta itu med situationen. En annan sak är att be om nummer till deras chef och gå uppåt, hota med att anmäla dem om de inget gör osv, ofta får det fart på dem.

Polisanmäl, och ring sedan psykakuten och prata med dem om vad ni skall göra när ni blir rädda, så vet ni det nästa gång det händer, och vänta inte på dina föräldrar, gör det själv.

#20: Du har ju precis bidragit med massor! Vad roligt att höra att det funkade för dig. Det är så man vill att det ska vara.

Vänliga hälsningar

Niklas

Man kan ju bli hämtad av både polis och psykperosnal och ambulans om man har problem att motivera personen att bli intagen. Om det finns bra skäl att lägga in honom alltså…

Även om ni inte polisanmäler misshandeln, vilket jag iofs tycker att ni ska göra, så besök läkare så ni får skadorna dokumenterade.

Kan bara meddela att ingenting har hänt, ngt kristeam var här och ansåg "eftersom han bara är våldsam hemma så är sannolikheten att han ska göra det igen minimal".

Resultatet? Mina föräldrar ska behöva gå på krismöten 4dagar i veckan, och brorsan också-  och han vägrar!
Vad fint att dem här kristeamen finns för dem som behöver det.

God Jul till er alla!

#25 Undrar om de säger samma sak då det verkligen händer ngt allvarligt.

#25

Ja, det är ju bättre än ingenting. Hoppas de märker att något behöver göras snabbt och att grabben behöver en rejäl utredning, för han mår ju givetvis inte bra själv.

Lycka till med  krisgruppen och kram

Nu har flera år gått sedan jag skrev den här tråden och jag har så otroligt mkt jag skulle vilja skriva. Men jag vågar inte riktigt göra det av olika skäl. Ändå är jag glad att jag hittade den här tråden, för det får mig att verkligen inse att så här har det varit i alla år. Det var inte bättre förr och det är inte bättre idag.

Som det ser ut idag, så har jag ingen familj kvar. Jag är så otroligt besviken på mina föräldrar och det finns inga ord att beskriva hur jag känner inför min lillebror. Vi får se hur det känns när vi möts i rätten.

Jag har inte orkat läsa allting.Det är för mkt för mig att läsa rakt upp och ner.

Det jag undrar är vart ni bor? I sthlm har vi ett sk akutteam som åker hem till folk och bedömmer om en akut inläggning är aktuellet. Men i annat fall är det så som många andra har skrivit här.Ring 112.

Det är galet många som inte kan ringa 112 eller polisen då det handlar om en familjemedlem.Man hamnar i något sorts vakum i huvudet.Och så låter man saker och ting fortsätta.Alla mår dåligt och absolut ingen mår bra.Då brukar jag fråga mig själv och nu frågar jag er,är det kärlek?Älskar ni eran bror,son när ni gör så här?Provocerande fråga va? Ja,jag vet,men om man älskar någon är det så att ibland är att älska någon att säga NEJ,dra gränsen,och stå på sig just för att man älskar denne person så ofantligt.

Ingen har någonsin sagt att det är enkelt att göra en anmälan eller ringa psykakuten för en tvångsinläggning men vad är då alternativet?Ni blir hotade,slagna,av med era pengar,m.m.

Om och när man har sagt ifrån ska man också försöka komma i håg att just det kan vara räddningen för allihopa och just det kan vara chansen att få börja om på nytt i sin relation till personen ifråga.

kram på er…

#29 Varför har du ingen familj kvar idag? Om du tycker att du kan och orkar, förklara gärna mera…!

Och beträffande din bror - varför ska ni ses i rätten? Samma där: svara bara utifall du anser dig stark nog att sätta detta i någon mån på pränt…

Jag kan inte säga annat än vilken skit att det kan leda till något sådant.

Det blir nog enklare att få LVU på honom om ni polisanmäler när det händer något. 
Även om det känns tungt att kanske ringa polisen, så behövs det nog göras.

Instämmer med tidigare kommentarer här om att det kan få upp hans ögon.. plus att ni faktiskt sätter ned foten och säger "Vi tilllåter inte detta"

Styrkekramar!!!

Hej på dig det är ingen lätt situation och man känner sig hjälplös i en sådan situation.

Jag har varit i en liknande situation och där vi hade svårt att få hjälp.

Där ett barn var fruktansvärt våldsam och vi kunde inte hantera situationen.

Barn akuten vägrade ta emot oss eftersom barnet var fruktansvärt våldsam.
Akuten tar inte emot våldsamma personer och hänvisar till Psyk akuten

Psyk  akuten tog inte emot personen  eftersom personen  var under 18 år utan hänvisade till BUP.

BUP  i staden kunde inte ta emot för akut ärende och hänvisade till polisen även soc hänvisade till polisen.

Är en person våldsam  så är enda utvägen att ringa polisen för ett ingripande  sa dom så att polisen kör personen till BUP akuten som finns i alla län.

För då måste BUP akuten ta emot personen även om det är full belagt. 

Så vi ringde  polisen och berättade att personen var fruktansvärt våldsam och att vi inte  kunde hantera situationen.

Det tog inte mer en 10 minuter fören 2 polis bilar kom och där Polisen beslutade om ett omhändertagande och personen kördes till BUP akuten  som tog emot  eftersom det handlade om ett polis ingripande.

Barnet blev inlagd och där dom såg över medicineringen  och när personen  fick rätt medicinering och rätt hjälp så försvann all våldsamhet.  

I dag så fungerar allt bra inga våldsamheter  osv.

Men det krävdes ett polisingripande och rätt hjälp för att ändra på situationen.

Lasse