Vem styr känslorna?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag har nyligen (för ungefär en månad sedan) råkat ut för en "kris" i mitt liv. Jag har tänkt fel, jag har falit till föga för omständigheter och fattat beslut utan att söka all information, och konsekvensen blev dels att en oskyldig varelse KAN ha råkat illa ut och dels att jag drabbats av en förlust både av en älskad varelse, en livsstil och en dröm.
Jag har lång vana vid att förtränga in och lägga undan (den som vill kan läsa här) och jag har lärt mig av erfarenhet exakt vad som händer när man gör det. Därför vet jag också att det inte är lämpligt i längden att göra så.
Samtidigt orkar jag inte hantera skammen, rädslan, ångern och sorgen, samtidigt som jag fortsätter att sköta jobbet, där det är mycket nu. Så jag har lagt undan känslorna. Men jag vet ju att det inte är lämpligt, därför att det ger oönskade konsekvenser. Jag vet att jag måste genom sorgen, inte över, att känslorna inte försvinner utan måste mötas någon gång.
Nu upptäcker nu att jag kan hantera till och med det. Alla de enorma känslorna finns där inom mig, jag vet hur stora de är, jag vet vilken dörr i mitt inre de ligger bakom och dörren är inte låst, som andra dörrar varit tidigare. (Jag hoppas ni hänger med i bildspråket.)
När jag har tid och ork öppnar jag dörren, sätter mig strax innanför och tar tag några kvistar i utkanten av hela den där virvlande risbröten, tar dem till mig, smälter dem och lägger dem bakom mig. På sikt räknar jag med att ha brutit ned hela eländet och lagt det bakom mig.
Det finns de som kallar mig känslolös, men det är jag inte. Det är bara det att jag väljer när den ena eller andra känslan ska få plats. Är det kanske så för fler? Är det kanske den här förmågan som är orsaken till att AS-are anses empatilösa och känslokalla?
Eller är det bara jag som bestämmer över mitt liv ända in i detalj?
![[Varulv]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Gronstedt du ställer två frågor - vilken vill du att bland andra jag ska svara på? Båda?
På fråga ett svarar jag: ja.
På fråga två svarar jag: vet ej.
Får man kommentera? Fråga ett: Jag tror faktiskt att du kan vara inne på ett riktigt spår här. Åtminstone jag själv är funtad så som du beskriver dig själv. Men jag är lite osäker om, huruvida den förmågan kan vara miljöbetingad eller genetiskt predestinerad. Vi aspergare är ju så vana, sedan barnsben, att hantera allehanda besvikelser, att vi med åren blivit rätt luttrade. Så vilket som kom först - ägget eller hönan - är svårt att bestämma här och nu.
Annars har vi väl rett ut det där med empatilösheten en gång för alla: vi aspergare har massor av empati - på grund av miljöbetingning skulle jag vilja vara benägen säga i ovanligt hög grad. Det är bara det, att vi äger usel social förmåga, så vi kan sällan matcha vår empati med ett adekvat socialt uttryck (ett, som NT förstår).
Kommentar över frågan två. Har du ett kontrollbehov? Tja, kanske det, att jag också kan ha det. Fast jag tycker det är fel benämning på något sätt. Fast visst - kontrollbehov, det har vi kanske lite till mans, vi aspergare? Kanske är det en överlevnadsstrategi? Således, i så fall, miljöbetingad, och egentligen inte tillhörande genetiska aspergernaturen.
#0: Jag levde större delen av mitt liv utan att släppa ut känslor. Det var en medveten strategi jag hade för att nå dit jag trodde att jag ville. Det var en mycket dålig strategi (för mig) som fick ett högt pris. Så, ja, det är så för fler. Förmodligen många. Är det den förmågan som gör att aspergare anses empatilösa och känslokalla? Det tror jag egentligen inte. Jag har fått för mig att det snarare beror på att de ibland inte reagerar på andra människors känslor så som förväntat.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#1: Kommentar till dina kommentarer:
1. Jag kan inte påstå att jag sedan barnsben är van vid besvikelser - jag känner inte alls igen den beskrivningen. Van vid skit, ja, men besvikelser? Nej. Jag har aldrig haft någon förväntning rörande världens beskaffenhet. Världen är, jag är. Ibland krockar det. End of story.
2. Kontrollbehov? Nej. Kontrollen är lika automatiskt inbyggd i mig som min översättningsförmåga. Men jag har aldrig stött på någon som kan översätta som jag, så kanske är också den här kontrollförmågan ovanlig?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#3 Är du översättare? Gronstedt. På vilket vis motiverar du den bundna koppling som du anför mellan kontrollbehov och skicklighet i översättning…!? 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#4: Eftersom jag inte anför någon sådan, motiverar jag den inte. Det jag framhåller är att båda är egenskaper, inte yrken, målsättningar eller behov.
Jag slår mynt av det faktum att jag är översättare genom att jobba som översättare - på samma sätt som en musiker kan slå mynt av sin talang genom att musicera för pengar.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5
"Kontrollen är lika automatiskt inbyggd i mig som min översättningsförmåga. Men jag har aldrig stött på någon som kan översätta som jag, så kanske är också den här kontrollförmågan ovanlig?" (#4)
Du förnekar att du anfört koppling mellan kontrollbehov och översättarförmåga. Men ändå anförer du en sådan koppling som en din teori, uti#4:an. Hur förklarar du att det går ihop?
Men nu kom vi nog en bit ifrån ämnet. Så låt oss lämna detta här. Men jag skulle jättegärna önska mig ett privat meddelande ifrån dig, där du berättar närmare för mig om ditt översättarjobb! 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#6: Jag påstår att det faktum att två fenomen har förekommer på samma ställe inte innebär någon koppling mellan dem, men att närvaron av en ovanlig sak kan väcka tanken att en annan närvarande sak också kan vara ovanlig. Ser man en blå ko på en äng kan man lätt slås av tanken att även den gula kon på samma äng är ovanlig, utan att därmed påstå att blå och gula har något annat gemensamt än att de är i samma hage.
Vill du veta något om översättarjobbet får du ställa specifika frågor. Det enda jag spontant kan berätta är att man tar emot en text, översätter den i lämpligt program med lämpligt språkbruk och lämplig kvalitet, levererar den i önskat format och skickar en faktura. Inomhusarbete utan tunga lyft - mycket behagligt.
Men för att återknyta till frågeställningen: Är det någon här som själv upplever, eller som läst/hört om något liknande, att intellektet styr över känslorna (även fysiska, som smärta), fast alla känslorna finns där?
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#7 Ja, jag. Jag upplever (eller rättare: jag upplever genom andras utsagor, vilka jag inte vill förneka utan snarare bekräfta), att mitt intellekt ofta går in och styr över känslorna, utifall känslorna skulle vilja pocka på uppmärksamhet.
Men så hård mot mig själv, som du tycks vara, Gronstedt, har jag aldrig till förne varit, vad jag kan erinra mig iaf.
Starta ny diskussion