Swingers är ju inte riktigt samma som att fantisera om andra partner än sin egen. Misstänker många par gör det till och från.

Swinger är mer av en livsstil där båda partner i ett förhållande har sex med andra med partnens godkännade. Ofta på klubbar där de träffar andra med samma "hobby".

Skådespelaren Will Smith och hans fru är kända Swingers.

Swinger, nej.

Men att ha förhållanden med folk och att det är okej att hångla och ligga. JA.

Att vara swingers är ju en typ av livsstil skulle jag vilja säga. Kallas ofta partnersbyte, eftersom det ofta är etablerade par som deltar i sådana träffar.

Själv har jag bara en partner som jag delar både sex och livet med. Kan inte dela med mig.

Oki doki, det är en swinger, så som ni definierar honom/henne. Aha.

Nej, då är jag nog ingen swinger jag heller. "Partnerbyte" har aldrig intresserat mig. Det är nog en speciell läggning som fordras för det. Vilken jag saknar fullständigt.

Nej jag tänkte mera som dvärgchimpansernas livsstil: spontan: - känner man för att ge medpassageraren på bussen (den, för en själv kanske helt okända) på väg till eller från jobbet en puss på kinden, så vore det helt okej!

Eller något i den vägen, om ni förstår…?

#4
Tror det där att fantisera om andra då och då är ganska normalt. Skillnaden är ju det att man kanske inte gör nåt åt det utan låter det vara en dröm.
Att fantisera om andra är inte swingers. Bara lite otrogen i tanken (om man har en partner vill säga)

Nope, varken swinger eller tänk på otrohet dom ggr jag varit i ett förhållande. Där kommer den delen av mig som mina bekanta refererar till som min lutheranska sida…

Jag kan ärligt erkänna att otrohet, oavsett om den är överenskommen och en livsstil för mig är fullständigt otänkbart. Ordet förakt kan användas… inget jag är stolt över, jag är otroligt liberal ang. det mesta annat men just detta ger mig heebie jeebies….

Men fråga mig om några år, när jag inte varit älskad eller berörd av någon… för det kommer aldrig att ske igen… jag är slut även om jag skulle vara kär så stannar det där för ingen vill, verkligen ingen kille skulle kunna tänka sig ett liv så som jag kan erbjuda det.

Så då skulle väl allt som skulle ge beröring vara helt ok.

#6 Men kära Allamej!

"ingen vill, verkligen ingen kille skulle kunna tänka sig ett liv så som jag kan erbjuda det."

Hur kan du bara tänka så!?

Säg såhär: om du vill ha ett förhållande, och du säger att du har ett liv att erbjuda en kille - vad gör då, att du känner dig så övertygad om att ingen kille vill nappa på den kroken!?

Har du försökt?

Men åter till tråden då. Du svarar ju gubevars på min fråga. Och jag är benägen tro dig. Tragiskt så det förslår, egentligen. - Men kanske ändå en framkomlig väg för just oss aspergare…?

Varulv min vän, jag pratade med en kille om det bara för nån dag sen… han som jag trodde skulle vara  "HAN"  … men när vi uttömt olika sätt att ha sex som inte går pga. mina komplikationer så hörde jag på rösten hur den sjönk i entusiasm…

Så jag får vara kompisen, den som man kommer till när man behöver nånstans att sova. Jag kan aldrig bli mer.

Och för att återknyta till tråden. Orsaken att jag har den åsikten om otrohet som jag har är för att alla förhållanden fram till det som raderade mig som person slutade med just otrohet. Jag informerade killarna som kom efter han som tog 5 år av mitt liv att om dom var otrogna mot mig så skulle jag hamna på Hinseberg.

Även innan det där förhållandet så hade jag de åsikter om otrohet som jag har nu, mannen som tog min oskuld och alltid kommer att finnas i mitt hjärta och som skulle få det igen om vi träffades, var en hund… han låg med allt som kunde gå… Jag må fortfarande ha en stor plats i hjärtat för honom men vi har aldrig varit tillsammans för jag litar inte på honom.

Swinger? kan det kanske kallas??

Har levt i öppna förhållanden och även då klubbmässigt med partner byten och mer utlevnad av olika former..

Men jag är nog mer för öppnaförhållanden som en grundvärdering.

Då jag tror och lever efter att man kan ha flera par skor. så att säga.
Jag tror att om man har lite suntförnuft och lite olika läggning i ett förhållande så kan det vara bra att ha ett öppet förhållande.

Om man tex har viss förkärlek för vissa saker ens partner aldrig skulle kunna tänka sig att göra men man älskar denne ändå.

Och om man då inte vill lämna denne man nu älskar men kan inte leva utan vissa saker i sitt sexliv då behöver det ju inte innebära att man lämnar sin älskade för att man har "odd"sex med någon annan..

Så lite som att man har olika skor för olika syften, typ att ingen skulle komma på tanken att klättra i berg i träskor lika lite som att ha simfötter till en kostym.

Så man har olika skor vid olika tillfällen.

#9
Sålänge båda i förhållandet är till 100% med på att leva så, ser jag inga problem.

Själv hade jag aldrig accepterat det inte ens i en KK situation.

#8

"men när vi uttömt olika sätt att ha sex som inte går pga. mina komplikationer"

Utan att kräva av dig att utlämna dig för mycket - vilka då komplikationer? Vågar och vill du berätta om dessa?

Messa mig eller gå in på viktminskning och sök: inläggning på torsdag

#12 Har läst nu, på "Viktminskning". Ingen trevlig historia; kan bara uttrycka mitt stora medlidande med dig. Inser också att du ju inte kan idka något samliv (och kanske inte har så stor lust heller för den delen?).

Då och då får man av närstående eller bekanta (som nu av dig) reda på sådan här felbehandling från vården. Min egen far dog, enligt fleras uppfattning, en förtidig död på grund av direkt feldiagnos och felbehandling som i sig var ytterst nära att kosta honom livet; och därefter var det i alla fall för sent med botande insatser.

Det värsta av allt med denna typ av incidenter är, att den drabbade ofta inte har ork nog att driva sin process. Därför rinner sådant här vanligen ut i sanden. Vilket det verkligen inte borde göra! Det är människoliv i varje enskilt fall det handlar om. Därför borde det finnas en riktigt stark patientombudsorganisation vars enda uppgift vore att reda ut och stävja "vårdfusk" av detta slag - så att den drabbade själv kunde slippa hela den biten helt och hållet.

Jag tänker inte dra ner gardinen förrän jag sett Boman och Boström få reprimander… för jag vet att det är max vad dom kan få idag…

Men kvarstår det faktum att jag kom ut ur oviljan för ett tag sen… Och faktiskt önskar att bli omhållen och älskad…

Ni som har det, värdera det högre, man vet inte hur bräckligt livet är.

Nej, jag är asexuell och aromantisk och har inga sådana intressen!

#15 Bra och strongt sagt, Allamej. Du vet hur rätt du har! Och även jag, tror och hoppas jag. Visst är det så.

"Life is what happens while you´re busy making other plans" (J. Lennon) fångar inte riktigt det du säger, men i någon mån i alla fall. Jag har ofta tänkt på hur lyckligt lottad jag har kunnat vara i enskilda ögonblick, fast man inte tog tillvara på dessa gudomliga stroboskopblixtar tillräckligt mycket… Däremellan kan råda jämmer och elände… Men som sagt, det gäller att bejaka det trots allt goda och stå emot det onda…

(Nej nu börjar man visst bli religiös eller något ditåt…!)