Jag säger dumma saker utan att tänka innan, kan bli jobbigt efteråt.

Jag får impulser att köpa saker och sedan inser jag att det var rätt onödiga saker.. Beställde böcker för ett par veckor sedan som kom för ett par dagar sedan, hade inte ens koll på att jag beställt dom.. :)

Jag kan plötsligt hoppa upp på en sten när jag är ute och går.. Bara sådär apropå ingenting och fundera efteråt varför jag gjorde så.

Frågar någon mig om jag kan göra något så svarar jag ja utan att tänka efter, är rätt jobbigt att sedan behöva utföra det man tog på sig även fast man egentligen ångrar att man sa ja. Skulle inte sagt ja om jag tänkt innan.

Jag skriver saker på nätet utan att reflektera över vad jag skriver och vilka följder som kommer från det. Har resulterat i en rejäl utskällning där jag trodde att tjejen skulle slå mig, jag tänkte inte efter innan jag skrev det..

Problemet är nog mest att jag inte tänker innan jag pratar, det är så jobbigt.

Medicinerade verisionen av mig är bättre på att kontrollera impulser, jag behöver oftast inte längre säga saker utan kan låta bli. Jag blir sällan arg längre utan jag kan hålla tillbakla mitt humör. Jag hamnar inte längre i bråk som eskalerar, utan jag kan hålla mig i skinnet.

Tillsammans med hästen är jag trevligare medicinerad, träningen av honom går så mycket bättre eftersom jag kan tänka innan jag gör saker. Jag blir väldigt sällan arg på honom, utan jag kan hålla humöret och reflektera logiskt vad som gick fel istället.

Senast jag blev arg på hästen var när har försökte bocka av mig för att jag inte lät honom äta gräs. Jag röt till ordentligt åt honom, då blev han sur och bockade igen.. Hade jag inte rytit så hade jag kunna löäst det på ett konstruktivt sätt istället..

Jag tar ofta för mycket medicin, och när jag tagit det inser jag att det var dumt att inte fundera på om det var smart att göra det innan..

Jag har kass impulöskotroll, men med hjälp av Concerta och Ritalin på har jag fått en pausknapp som fungerar att använda innan man gör något. Innan hade jag bara en play.

Att jag har svårt att vänta på min tur, framförallt att prata. I skolan svarade jag jämt rakt ut på alla frågor jag kunde. Det bara flög ut innan jag insåg att jag borde räcka upp handen och se om det blev jag som fick svara.

Att jag kan ta beslut fort ibland (ibland tar det dock en evighet eftersom jag har beslutsångest som heter duga). Jag kanfå för mig att boka en tågbiljett och åka någonstans samma dag.

Att jag inte alltför ofta tänker innan jag pratar, tacka vet jag skriftlig kommunikation där lyckas jag faktiskt oftast tänka till litegrann.

Att jag ibland lägger mig i främmande människors diskussioner eller saker dom gör. Som när vi klättrar… jag hjälper gärna till oombedd om man säger så. Pekar och visar och ger tips.

Tack för era svar! Jag känner ju faktiskt igen mig i en del.

Det där med att inte tänka innan man pratar tex. Jag satt precis och svor en lång ramsa för mig själv pga att jag berättade lite FÖR mycket när grannen frågade hur jag mådde. Jag vill ju inte att hela grannskapet ska veta vad jag har för problem liksom, men orden bara hoppade ut… suck!

Jag känner även igen det där med att svara ja när någon ber mig om hjälp osv, och sedan sitter jag och har ångest över att jag har svarat ja och vet inte hur jag ska ta mig ur det.

Mitt humör blir jag inte riktigt klok på… i bland räcker det med en liten grej för att jag ska explodera, men oftast trycker jag in ilskan och håller den inombords… men när det blir FÖR mycket exploderar jag som en vulkan. Det innebär ju tyvärr att om någon "retar" mig när jag är på bristningsgränsen så får den personen ta all skit som jag har haft inombords.

Det där med att tala om för mycket om sig själv och att överlag babbla på lite mycket känner jag igen. Vet inte hur många gånger jag trasslat till det för mig för att jag inte kan hålla käft! 

Har en ful ovana att köpa på mig mat jag inte ska/bör äta bara för jag just då är sugen på det. Samma gäller en del andra inköp via kredit.

Har jag kontanter så rinner de mella fingrarna, så fort gör jag av med dem!

Ibland måste jag säga att det är ett under att jag fortfarande inte har några betalningsanmärkningar!

Men senare år har jag blivit något bättre på att tänka efter före. Dock är det lång väg kvar…

mmmm…. nu vet jag om att jag e impulsiv.Nu har jag förstått det.Men innan utredning,insikt,medicinering har min impulsivitet satt mig i hemska situationer och förbannat roliga situationer/upplevelser.

Bla har jag testat saker jag aldrig skulle ha testat om jag tänkt efter före.Både på gott & ont.Jag reagerar fortfarande mkt impulsivt på dumheter/orättvisa men kan kontrolleramig(oftast) vilket kan leda till nått positvt och bra istället för  mera kaos och att jag blir totalt missförstådd.

Har skulder pga detta.Har massor av missförstånd mellan mig och andra människor.

Men att prata innan jag tänkt efter/klart gör jag fortfarande många gånger men ändå på ett annat sätt.

Min impulsivitet har mer drabbat mig som person än andra.Jag har "skadat" mig själv mer än andra.

Jag tror man måste fundera på vad impulsivitet är oxå.Vad är just jag impulsiv på/med?Vad hade dom som inte är impulsiva gjort/tänkt?Varför hade dom gjort/tänkt så?Och varför gjorde jag inte det?

Man måste lära sig  om sig självoch om vad just impulsivitet är tror jag.

Oaktat jag är aspergare, känner jag igen mig i mycket av det ni andra beskriver om er själva. Jag är nog - eller har varit - en "halv-ADHD:are" på något vis. "Spontan" har jag gillat att vara; det har liksom varit livet för mig. Utan spontanitet så grånar tillvaron, kände jag åtminstone förr mycket starkt.

Det där som du Zaphix exemplifierar med: att plötsligt bara så där hoppa upp på en sten, det tycker jag åskådliggör livsglädje och inget annat: det är att leva!

Men sen gäller det förstås att kunna kontrollera sin spontanitet så, att den inte går över styr.

Åh va kul det är att läsa om andra som gör saker som liknar mina. Jag köpte bl.a. Ett hus på impuls med dåvarande sambon Men sen kan jag vela skit länga om jag verkligen ska köpa den där grejen för 75 kronor,oftast gör jag inte det om det är till mig själv. Pratar gör jag för mycket och för ofta.Min sambo tycker att det blir för jobbigt,speciellt när vi träffar kompisar eller familj