Förvirrad...
Min utredning är nu så gott som färdig, alla besök är avklarade förutom att min mamma ska dit på intervju om två veckor. Jag känner mig som en urvriden gammal disktrasa nu, helt slut. Det tar på krafterna att vända ut och in på sig själv.
Det som jag upplevde som jobbigast med utredningen var att allt som jag har försökt dölja och "maskera" i alla år helt plötsligt ska grävas fram och erkännas inför främmande människor. Detta har gjort mig totalt förvirrad. För varje fråga psykologen eller läkaren ställde så ville jag ju svara det som jag har lärt mig är rätt … även om jag innerst inne har ett helt annat svar. Någon som förstår vad jag menar?
Jag har ju kämpat i alla år för att vara "så normal som möjligt", för att bli accepterad av andra människor. Under utredningen blev jag helt plötsligt väldigt osäker… har jag svarat helt ärligt på alla frågor, eller har jag även under utredningen automatiskt försökt dölja vissa sidor hos mig själv?
Usch, jag känner mig bara så förvirrad just nu.
kände så jag oxå.. men jag var ändå så slut att jag ej orkade maskera så mkt… sen frågade jag oxå…om man lärt sig maskera osv för att passa in och svara rätt m.m om det kunde påverka resultaten,fick till svar att testen osv är gjorda somså att man inte "kan fuska" det visar sig lixom ändå..i vanliga livet kan vi kanske fejka fram i många situationer osv men dessa test blir ju en helt annan femma.
man har ju inte precis gjort såna här test i livet förr så man hnnit lära sig hur man ska svara för att få så bra resultat som möjligt vad nu det än må vara man vill ha för resultat…
man blir tok-tvär-slut---och man vill inte fast man vill… styrke kramar till dig från mig…
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.
#1 Tack för styrkekramarna! Skönt att någon förstår vad jag menar. Jag vet ju att de som gör utredningen har stor kunskap och erfarenhet, men jag är orolig att mina förvirrade svar ska ge en felaktig bild av hur det egentligen är.
Jag vill bara kunna släppa det här nu, jag vet ju att det är ett par veckors väntan innan allt är sammanställt och klart… men det är inte så lätt.
Jag var helt slut i flera veckor efteråt, ville bara sova. Samtidigt när jag väl fick diagnosen var det så skönt. Kändes som om ett ton lättade från axlarna. Det var jätte jobbigt att vänta till sammanställningen var klar men det varvärt väntan till slut :) Försök bara se målsnöret framför dig, vila och håll ut.
![[Varulv]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag förstår precis vad du menar. 
#0 Åååh…vad jag känner igen mig… Jag har visserligen inte gjort nå'n utredning än (misstänker AS/ADD), men du beskriver ju på pricken hur jag känner när jag ska försöka berätta för läkare, fylla i formulär….eller…ja…i olika situationer där det krävs att beskriva sin egen situation så äkta som möjligt. Vad är äkta…vad är det som är JAG, och vad är det jag har skapat i min önskan efter att vara som "alla andra"??? Jag känner mig också väldigt osäker inför utredningen på grund av att jag inte riktigt vet vad som är "äkta" och "falskt" hos mig… Ändå vet jag nånstans innerst inne vem jag är och vad jag vill…men kan inte…eller vågar kanske inte uttrycka det. Framförallt är det omöjligt att förklara för nt-personer. Det är skönt att alla NI finns…som fattar… KRAM
Jag känner också igen mig. Jag har "maskerat" och lärt in saker så himla länge nu, så jag vet knappt heller vad som är jag eller vad som är inlärt. Jag tänkte en del på det under utredningen, men bestämde mig för att svara det jag verkligen TRODDE var jag. Jag bestämde mig även att sluta maskera saker och ting, då är det ingen idé liksom (även om jag iofs tror att utredarna hade sett igenom den där masken).
Utredningsresultatet blev iaf Aspergers syndrom och DCD, precis som jag hade misstänkt och när psykologen gick igenom testresultaten med mig, och berättade vad dessa innebar, så kände jag igen mig i ALLT. Jag tror, precis som någon skrev, att man inte kan fuska utan att testerna visar de "sanna" resultaten oavsett.
Anyway, jag förstår dig. Vi är nog många som tänker så.
Starta ny diskussion