Mina problem är hantering av stress,nya situationer,plötsliga förändringar,att göra mig förstådd(och hanteringen av att bli missförstådd)och att förstå andra,känslohantering, ljuskänslighet och ljudkänslighet.Är ganska ny i min diagnos, så jag vet inte riktigt vilket som tillhör AS och inte.

Det som ställer till det för mej i vardagen är min struktur och svårigheten att ta tag i/börja på saker.

Glömmer t.ex. bort att äta och har ingen struktur i ätandet, stökar lätt till hemma då jag sällan eller aldrig ställer tillbaka saker jag använt.
Disken har en tendens att växa sig omöjlig.

Om jag inte har rent och diskar, så lagar jag heller ingen mat.

Förr mutade jag vänner med mat mot att de kom hit och hjälpte mej städa. Nu får jag hjälpen av LSS.

Vet för många år sedan då jag hade en kompis som på inget vis kunde förstå hur jag kunde stöka til huset på detta vis.
Förklarade för henne att det jon gjorde automatiskt, går och småplockar på dagen. Det måste jag hela tiden tänka på.
Har jag t.ex. använt ett glas, så måste jag tänka "nu tar jag med detta glas och diskar, annars står det här i veckor". Samma gäller papper eller annat skräp (inte matrester).
Måste alltså helatiden fokusera på vad jag gör, annars glömmer jag bort det. Ser röran, men tar inte tag i det.

Jag kan sköta huset själv i flera veckor, äta bra, diska, städa. Men så kommer en kompis på besök. Jag bjuder på fika. 
Ställer den de TVÅ kopparna på diskbänken och diskar dem inte direkt. Sen är det kört…

Katternas låda är däremot alltid ren. De har färskt vatten och tillgång till mat. Detta är inget jag glömmer. Likaså får hunden alltid mat vid samma tidpunkt.

Utöver detta ovan är jag stresskänslig, sätter för höga krav på mej, alldeles för ärlig i vissa situationer för att det ska räknas som sunt.
Pratar för mycket och är impulsiv.
Trivs lite väl bra i ensamhet ibland och gillar inte fester. men gärna social med max 1-2 personer samtidigt.

Arbestförmedlingens psykolog gav mej diagnosen ADHD. Men på VPM stämde inte den diagnosen och jag hamnade mellan stolarna så att säga…

Gjorde ett test på Facebook för skoj skull och fick AS diagnos. Kontaktade VPM igen för utredning och denna gårng fick jag diagnosen AS. 
Men ligger även där på gränsen…

Jag är väldigt ljud, ljus (alltid solglasögon året runt) och luktkänslig. Ogillar skarpt förändringar och nya situationer i det sociala. Är inte stresstålig alls!!! Gillar struktur och kontinutet…har "dagsplaneringar" och mår väldigt dåligt när det finns "måsten" i almanackan! Tror mej ha ett brett känsloregister, men det finns inget "mellan-läge"…antingen uppe (oftast) eller nere. Ser lätt andras behov, men missar oftast mina egna. Har svårt att förstå andra…många är som "ufo:n" för mej! :)) Gillar att hålla mej i perifirin och leva vid sidan om alla andra…sen är jag otroligt inresserad av djur och medicin!! :)

#2: Har precis samma problem, men har ADHD, så kanske inte hör till just AS eller ADHD. Får hjälp med städning och allt sånt när jag inte klarar av att få ihop allt längre.. Lever i kaos ett tag innan mamma får komma och hjälpa mig att ta itu med allt.

#3: Har det mesta av din problematik också, utan att ha AS. Så funderar därför på vad som egentligen är typiskt AS och typiskt nåt annat.

Ops! Glömde…

Är väldigt noggran och allt har sin plats…kallas pedant av många! :) Fixar inte att ha det stökigt runt mej…blir väldigt stressad då!!

Det har hänt ett par gånger att mitt hem har "rasat" ihop runt mej…pga olika anledningar. Vilket innebär att jag varken vet eller kan räta upp det igen!!!! Då har jag fått hjälp av nära vänner och familj. Vill vara helt självgående, men det finns stunder som jag faktiskt måste be om hjälp…även om det tar lång tid innan jag inser faktum!

Jag har svårt att påbörja något…vet ju inte var jag ska börja eller hur! Därför har jag väldigt strikta rutiner när det kommer till mitt hem och djuren…och självklart även mina barn. Önskar jag hade samma när det kommer till mej själv…men inte! :(

#5: Där har vi hittat olikheter iaf..

Jag är otroligt slarvig och lämnar kaos överallt där jag har varit. Är alltid den som har det stökigast jämfört med andra.

Jag påbörjar saker hela tiden, slutför dom inte, men jag är duktig på att påbörja iaf. :)

Nu känns det som vi börjat hitta saker..

#4 Tror att skillnaderna ligger i hur starkt man reagerar på de olika sakerna.

Känner igen mig mycket i #4 men jag är precis som #6 bra på att börja saker men inte såp bra på att slutföra, men jag har ju kombi ADHD as

Men värst är nog stresskänsligheten, paniken innuti vid oförutsedda förändringar, jag sköter det men det är fullkomlig panik innuti som gör mig så trött så det bara fräser om mig sen (stackars stackars sambo då)

Dålig på när jag ska göra saker, veta hur mycket folk vill och på vilket sätt och hur jag på bästa vis ska göra dom nöjd. Det ger ett enormt ångestpåslag som kan göra mig handlingsförlamad eller i värsta falla straffar jag dumt ut mig genom att slarva igenom. Fast oftast ses jag nog som rätt nogrann och polikttrogen.

..och nu har jag som vanligt vimsat ivag en massa

Eftersom jag har både AS och ADHD kan det ibland vara svårt att veta vad som är vad. Det innebär ju (för mej i alla fall) att jag har dagar som jag helt plötsligt faller utanför ramen som AS:are!!! Då kan jag få för mej att åka in till stan…bara för att få miljöombyte…kolla in människor, shoppa, ta en fika med en väninna, gå på biblioteket mm.

Hahahaha…jag som AS:are skulle ALDRIG utsätta mej för detta! ASG Hatar ljud, ljus, lukter och kaos ju…och är rädd för andras basiller :))

När jag har ADHD:at mej ett tag (2-3 timmar)…kommer tröttheten över mej och den är totalt bedövande. Sover ett par timmar på soffan innan jag hittat min AS-person igen :))

#7: Fast hur starkt reagerar du jämfört med mig? Vad är starkt?

#8: Är det för att du inte förstår det som är osagt som du menar i sista stycket? Att de menar underförstådda saker som du inte greppar?

#9: Intressant, du kanske är den där spontana personen egentligen, men i måttlig mängd?

#10 Jag känner inte dig, så det vet jag inte.
Men jag vet att reaktionerna man har som AS i en del situationer inte är i närheten av de som "vanligt fungerande" människor har. Vi saknar "ett filter" kan man säga sa psykologen jag går till på habiliteringen.

Alla kan tycka det är jobbigt med tex nya situationer som tex en störning i ens planering av dagen. Men har man AS får det gigantiska proportioner. Liksom med annat.

Handlar väl om att vi reagerar annorlunda bara. Vi kanske reagerar på många liknande saker, bara på olika sätt.

Det är i alla fall så jag fått det förklarat till mig.

Hmm…glömde ju nåt viktigt!

Det där med ögonkontakt och beröring…viktiga saker :)

Många situationer i livet kräver mer eller mindre ögonkontakt! Har förstått att många har svårt att ta mej seriöst då jag inte söker ögonkontakt eller spontant rör vid andra.

Tycker inte om det där med ögon…folk som mer eller mindre stirrar mej rakt i ansiktet…usch vad jobbigt! Men jag har ett knep!!! Försöker hitta en detalj BAKOM personen…så jag är tvungen att titta rakt igenom människan i frågan :)) Men jag kommer nog aldrig hitta ett knep för det där att alla vill kramas!!

Det känns som att de med ADHD har lätt att starta projekt, men svårt att slutföra dem (i alla fall i tid).
Medan de med AS har svårt att ta tag i de projekt de vill göra utan lite hjälp med att starta.

Skulle tro att NT ser många med ADHD som virriga och slaviga. Medan de anser att de med AS är lata och ointresserade…

#13 Fast jag - AS:are - har alltid haft svårt med att slutföra de projekt som jag startat. Att starta projekt däremot, det har jag haft jättelätt för, i allom tid.

#11: Okej. Känner mest att det är så otydligt vad starkt betyder egentligen, alla har olika referenser.

#12: Just ögonkontakt är ju lite AS'igt, men dom jag träffat som har AS verkar inte ha några problem med det, men de kanske tar till såna knep som du gör.

Jag tycker det är jobbigt med ögonkontakt, men det har med min sociala ångest att göra. Tänker för mycket på hur jag ska ha det, hur länge och sånt.

#13:Inte hört någon som beskriver AS'are som lata och ointresserade faktiskt. Lite socialt inkompetenta och underliga, men inte lata och ointresserade. Men vi kanske har träffat olika typer av människor.

Har mest min bror som referens när jag tänker på AS, han är den AS'are jag känner bäst, och har har aldrig så vitt jag vet haft problem att starta projekt, Han har snarare varit driven i det han vill och ser till att det blir gjort. Väldigt bestämd med hur det ska göras och att allt ska gå rätt till under tiden, men han är duktig på att starta upp saker. Han slutför dom också.

Har ingen nära relation till andra AS'are, men träffat folk i oliks sammanhang och lärt känna dom för en tid. Så har väl inte sett alla sidor hos människor såklart.

#15
Min bror som jag också tror har AS är också driven och startar och avslutar projet utan problem. I alla fall sådant han är intresserad av.

Ju mer jag läser så känns både AS och ADHD ganska lika.

Men att de orsakar mer eller mindre problem, det märker jag. Både på mej själv och andra.

#16: Njaaa.. Vet inte riktigt om de är så lika egentligen. Även om det finns problem som överstiger gränserna.

ADHD'are har problem med koncentrationen, impulskontrollen och hyperaktivitet, det har väl sällan AS'are.

Känns som att ADHD-problematiken är lättare att sätta fingret på än AS'ens, men det är väl för att jag har just ADHD och ser till mig själv. :)

#17
Jag har problem med två av de tre saker du skriver. Är inte hyperaktiv. Dock har jag blivit bättre på koncentration och impulskontrollen jobbar jag med.

Men det kan hända att det är svårare med att utreda AS efter som Autism spectrumet är ganska brett.

Jag tror som ni att ADHD kan framstå i lite tydligare dager - inte minst för ADHD:aren själv.

För oss aspergare kan det vara mycket svårare med självinsikten. Jag personligen, till exempel, känner till det sociala mönstret omkring mig själv väl: jag ger först ett positivt intryck, visar kunnighet och kompetens, vilket gör att folk gärna vill samarbeta med mig. Allt går bra, tills plötsligt en dag "man har insett vissa saker" - om mig. Därefter ligger uppbrottet inte långt bort.

Detta, som "de andra" "kommer på", är fullständigt omedvetet för mig. Visste jag bara vari mitt felbeteende bestod, så kunde jag undvika det. Men nu vet jag som sagt inte detta - och ingen tycks kunna berätta det för mig heller.

Hej är ny här. Var på Katter iFokus men upptäckte denna gruppen också.

Jag har haft min diagnos ett tag, snart 10 år. Känner igen mig i många olika beskrivningar här men långt i från allt. Det är kanske väldigt individuellt med vilka drag som kanske är mer framträdande hos olika personer och inte minst de strategier man hittat för att hatera allt.

Städning, mat och sådant har jag fixat med rutiner även om det fallerar i bland.

Det jag tycker är väldigt jobbigt är det den trötthet som drabbar mig när jag varit tillsammans med NT människor. Blir fullkomligt tömd på kraft.

Sen är det ju det här med kommunikation. Jag kan vara väldigt rak och glömma bort att tänka på formuleringarna och det är inte alltid som det tas väl emot. Det är så svårt att veta vad den andra människan tänker och reagerar.

# Att läsa av ansiktsuttryck och kroppsspråk

# Att "känna av" sociala situationer, t.ex. om någon är arg, ledsen, känner sig obekväm osv.

# Att umgås med fler än tre personer åt gången. Det kan vara fruktansvärt obehagligt. Det hör till vanligheterna att jag blir tyst som en mussla och oftast även oerhört trött och svettig.

# Att avgöra vilken typ av relation jag har med olika personer. Är vi ytligt bekanta, vänner, nära vänner, vill personen i fråga något mer eller är det jag som vill för mycket?

# Att veta hur, när, varför och i vilken ordning jag ska göra saker. Jag måste ha en "bruksanvisning" för det mesta.

# Att veta vad andra människor förväntar sig av mig i olika situationer.

# Att veta när jag t.ex. ska gå på rast när jag är på en arbetsplats om tiderna är flytande. Jag har även svårt att veta var och med vem det är lämpligt att sätta sig, samt i vissa fall även vad som är okej att prata om och hur mycket/lite det förväntas att jag ska prata.

# Att få vardagssysslorna gjorda, att göra dem lagom ofta, att veta hur jag ska göra och att veta hur länge jag ska hålla på. T.ex. När är det rent i köket och hur vet jag det?

# Att veta hur jag bör prata med olika människor.

Tja, det finns säkert mer och sen har jag även DCD men det är en annan sorts problematik så den lämnar vi därhän :)

Har varken ork eller tid att läsa hela tråden just nu, men känner igen migsjälv nästan till punkt och pricka i #2's inlägg. Fast jag tycker nästan inte jag ställer några krav alls på migsjälv. Stresståligheten och det sociala har jag jobbat med hela livet och klarar av ganska bra nu, iaf det sociala. Däremot har jag inte lika lätt för förändringar som jag gärna vill tro. När jag själv ändrar i planer funkar det bra, även om det stressar mig något. I min familj får man nästan räkna med att det inte ens går att göra några planer, dom kommer inte funka ändå. Och det klarar jag eftersom det är något som jag är van vid. Men när jag hade en jobbcoach nu i våras som hela tiden ställde in möten, ändrade tider och bytte dagar, då fungerade det inte! Jag orkade helt enkelt inte gå på dom nya tiderna eftersom jag ställt in mig på en helt annan tid… Jag förklarade för henne gång på gång att jag har AS och inte klarar sånt, men det var för döva öron. Men det är något jag har lärt mig av och är noga med att tala om för folk om jag ska boka in ett möte.

I övrigt vet jag faktiskt inte så mycket om AS. Fick veta att jag hade det för typ 3 år sen av min bästa kompis. Det visade sig att alla visste det utom jag och hade vetat sen jag var barn…  Själv har jag aldrig riktigt brytt mig om vilken diagnos jag har, jag är annorlunda, det räcker för mig.

#22 Jag känner igen mig helt och fullt i det där med ändrade planer. Jag klarar av en sån grej i taget, men inte flera på en gång, då blir det kaos i mitt huvud. Så här kan ett scenario se ut:

Säg att jag bokat in en fika med en kompis på måndagen och en provridning av en eventuellt blivande medryttarhäst på onsdagen. På söndagen messar kompisen och skriver att hon blivit sjuk och måste ställa in vår träff. Vi bestämmer att vi ska ses på fredagen istället eftersom det är enda dagen kompisen kan den veckan.

På fredagen har jag då bokat tvättid eftersom jag inte planerat in någonting den dagen. Helt plötsligt har nu planerna ändrats och jag ska träffa en kompis istället. Eftersom jag för tillfället är inne i en trött period så vet jag att jag inte kommer att orka med både tvätten och kompisen samma dag. Alltså bokar jag om tvättiden tills på lördagen.

På tisdagen ringer ägaren till den häst jag ska provrida och säger att onsdagen inte skulle funka så bra eftersom hon glömt att hon lovat att ta ett extrapass på jobbet den dagen. Hon frågar om jag kan på tisdagkvällen men det kan jag inte för då har jag teatergruppen. Jag föreslår torsdagen, men då kan inte hon, varpå hon föreslår fredagen men då har jag ju redan lovat bort mig till den aktuella kompisen. Till sist kommer vi överens om lördagen, före mitt tvättpass.

Jag träffar kompisen på fredagen och provrider hästen på lördagen, men när jag kommer hem från stallet orkar jag inte tvätta. På söndagen hade jag planerat att veckostäda, men eftersom jag varit social två dagar i rad så är jag extra trött och därför orkar jag inte städa heller. Varken tvätten eller städningen blir gjord den veckan.

#23 Känns som om du beskriver MIG…hihi…blir nästan lite full i skratt, för jag känner igen mig så väl. ;-) Jag har dock ingen diagnos än… Väntar på utredning.

Jag säjer inte svårigheter. Det är samhället som inte klarar av/förstår 

#23
Känner igen fenomenet. Vill gärna planera in mina dagar och försvinner planen för dagen försvinner min struktur..

Har detta mycket med mitt ätande. Har jag planerat att äta 9, 13 & 18 varje dag för att få in en struktur och kanske gå ner i vikt. Så går det åt h*lv*t* om någon ringer och vill träffas för en fika kl. 11.
Det är inte bara den dagen som blir fel, utan det kan ta månader innnan jag tar tag i det igen och avbryter någon det så är det kört igen…
Jäkla onda cirkel!

#24
Hihi, visst är det en skön känsla när man hittar någon som beskriver på pricken hur man själv fungerar i en viss situation :) I know the feeling!