En sak i taget...
Ja en sak i taget sa min psykolog och arbetsteraput sedan hörde jag aldrig av dem mera…
Nu sitter jag här och tänker…en sak i taget…men vart ska jag börja…
Började med arbetet i svampkusnkap tänkte jag, sitter och stirrar på det, en sak i taget var det. MEn de andra arbetena som ska göras då? Vet fortfarande inte villken ände jag ska börja i. Är lite här och lite där, inget blir gjort, eller nja kanske slår upp en bok eller två, stirrar på en sida på internet jag ska använda mig av.
En sak i taget, ja för det är ju så jävla lätt tänker mitt huvud. Gör det själv då om det är så lätt. Sedan är det ju bra om man känner att man har lsut och motivation och göra det man borde. Vill skriva arbetena det är ju egentligen kul, men inte nu, ingen lust alls och snart är terminen slut :( fy för o skjuta på saker, att man aldrig lär sig att tiden har en förmåga att bara försvinna.
Undrar om jag ska få tag i de två ovan nämnda och fråga hur de hade tänkt med en sak i taget…
Nä fy, ge mig min AS utredning nu så jag kan få veta om det är ställt åt det hållet med för de ska tydligen vara bra har jag hört. Då kanske man kan få lite hjälp och inte sitta här och känna sig totalt bortglömd och värdelös med sin ADHD som inte är vidare samarbetsvillig.
Korkade psyk som skiter i en när man fått sin ADHD diagnos, varför hör man inget från dem?
Istället sitter jag här med saker upp över öronen som bör göras och det som surrar i huvudet är ta en sak i taget. Dessutom så pallar jag inte plugga en termin till så vad ska jag göra när januari kommer? Vart ska jag få pengar ifrån? För har jag inte fått något jobb hitils hur skulle jag få ett jobb till januari. Det bättrar inte direkt på racerbanan i huvudet…
Nu kanske jag har svamlat klart. Tack för att ni finns där ute.
Menar du att du inte ha något stöd nu efter utredning är färdigt om dig ?? 
Näpp inget allas :( Enda jag har hört är en lapp i brevlådan efter fyra månader om jag ville vara med på något form av möte där folk med ADHD skulle träffas 4 gånger.
Självklart kom jag på detta en vecka efter det varit och så skulle man ringt och anmält om man ville vara med några dagar i förväg.
Känns ju som de inte tänkt till där riktigt, undrar hur många som likt mig glömde bort det totalt.
Men hade ändå inte velat gå just nu, gillar inte att sitta med främlingar o dryfta saker även om det bara är en liten grupp. Vill ju hellre ha en som man kan få dryfta saker med, senare kankse jag kan känna mig redo/trygg i att gå på några sådana möten.
Jisses! De där är inte rätt ju! Har du ingen alls att ringa och "klaga" hos ? Du måste ju få hjälp efteråt med! Inte bara pappersintyg..
Nej grupp behövs inte, boendestöd kanske ? Då kommer en person som du fastnat för hem en gång i veckan och gör allt eller inget. Inget jag ha men ha en granne som ha de :) Och grannen hata nya, men de fungerar med denna när grannen fick välja personligheten.
Även möten kan tas via telefon eller mail. jag ha mail för de mesta.
Blä drygt, jag som sagt till min psykolog att jag inte gillar telefon o helst skulle villja ha möjlighet att mejla, men se det gick inte. Ringa skulle jag om det var något så kunde jag få komma.
Men då ska jag bara ta mod till mig/få arslet ur vagn att ringa.
NÄr mansedan ringer kommer de ha semester/lediga/möten/lunch ja allt sådant. Tillbaka 13.00 ringer då ingen där utom de säger tillbaka 16.00 ja typ så funkar det. Det suger.
Men oh! Dem måste ju se ditt behov också.. Dessa förbannade besök hela tiden..
Precis! De ska gå efter deras pipa!
Väntat själv tre dar på en sköterskas samtal ang medicineringen, och hur bra är de då..
Nej du ska ta kontakt med föregånde utredare och ifrågasätta din hjälp, skriv ett brev :)