ADD?
Jag har länge haft problem, och efter att ha pratat med en lärare idag så misstänker jag att jag har ADD.
Jag har alltid haft svårt att koncentrera mig i skolan. På roliga lektioner kan det gå riktigt bra ibland dock. Jag gör sällan läxor eftersom jag inte kan ta tag i det. Jag har den senaste tiden haft en extrem rastlös känsla.. vissa dagar vill jag bara dö eftersom jag är så uttråkad och INGENTING känns kul. Folk tror alltid att jag är döv eftersom jag har svårt att höra vad dom säger. Jag hör ofta många ljud på samma gång och kan då inte urskilja ljuden, och inte koncentrera mig på 1 av dem. Jag har extremt svårt för att lyssna på texter också, eftersom jag inte hinner ta in informationen innan nästa mening sägs.. Jag läser väldigt långsamt också, och kan ibland läsa samma mening 10 gånger utan att fatta vad det står.. Ibland, om jag läser nåt kul, så kan jag dock läsa som vem som helst. Är det någon som vet varför jag är som jag? Tacksam för svar!
Kan tillägga att jag ofta är väldigt trött på lektionerna.. Det har hänt att jag har somnat på lektioner också.
prova att läsa på om ADD, du verkar ha ett intresse i att få veta
Tydligen skall det heta ADHD oavsett om man är hyperaktiv eller inte, eftersom det visst rör sig om samma slags problem i alla fall.
Min man har typisk ADD, eller ADHD utan hyperaktivitet, och han är ju extremt lugn i vanliga fall. Men när han blir stressad över någonting blir han som alla andra med ADHD och som har hyperaktivitetssymptomet i kombination. Han stirrar upp sig värre än värst och vänder uppochned på hela huset på nolltid. Och det är stört omöjligt att få stopp på honom. ;D
Sonen har samma sak. Fast han tycks aldrig någonsin bli stressad över någonting, bara lite irriterad.
#0 Det du beskriver kunde vara en beskrivning av mig när jag gick i skolan i synnerhet gymnasiet. Din ljuduppfattning överensstämmer med min, och din läsförståelse även. Jag läste extremt långsamt på den tiden, och hade väldigt svårt att ta in det jag läste. Detta har jag emellertid - med stora kraftansträngningar - lyckats öva upp successivt genom åren. Fast vissa texter var - och är - jag en veritabel snabbläsare i; det gäller facklitteratur och i synnerhet sådan som fångar mitt intresse.
Andra texter åter är fortfarande en omöjlighet för mig; det gällar romaner med sociala intriger; där känner jag mig som en utomjording. Ingen idé att ens försöka hänga med i. Fullständigt ointressant, dessutom!