Har inte skrivit här på ett tag. Vet inte varför jag gör det nu riktigt. Behöver bara skriva av mig. Kan inte prata om sånt här med folk som står mig nära.

Har en riktig jävla skitperiod. Min rektor klantade till det med mina betyg, så slutbetygen är inte kompletta. Kan alltså inte studera vidare. Har varit så apatisk, har inte brytt mig om att ta tag i det. Försöker söka jobb nu, men det går också åt helvete. De flesta annonserar efter yrkesvana eller utbildade personer, och de jobb som inte gör det vågar jag nästan inte söka för jag känner mig så jävla värdelös och socialt inkompetent. Kanske borde tillägga att jag har en ADHD diagnos. Eller ADD. Vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig.

Har inget att göra om dagarna, så jag ser ingen anledning att kliva ur sängen. Ingen verkar vilja umgås eftersom jag är arbetslös ( = fattig och ointressant). Det är inte det att jag inte har tagit initiativ, jag har försökt hitta på saker men responsen är minimal. Det är så hemskt att se alla gamla vänner som verkligen lever. Och själv vet jag inte vad jag ska göra, annat än att ligga på soffan, nästa vecka och veckan där på.

Börjar dessutom tro att jag är sjuk i huvudet på riktigt. Ingen verkar förstå mina åsikter och vad dom kommer ifrån. Jag resonerar inte som någon annan jag träffat. Jag passar aldrig in i diskussioner, känner mig som ett jävla ufo. Som bevis på det, blev jag just kallad idiot av min pojkvän (trodde aldrig jag skulle få höra det från honom…)

Känner att jag börjar ge upp på både mig själv och alla runt omkring. Har alltid tröstat mig med att jag har haft livsgläje, även när saker har gått åt helvete. Nu har jag inte ens det. Det enda jag tröstar mig med är att jag alltid kan ta livet av mig om det blir värre.

Vill ju såklart leva, men inte såhär. Känner mig så känslomässigt vilsen. Vet att jag är den enda som kan reda ut det här. Men jag vet inte hur. Och jag klarar inte av att be om hjälp, har aldrig gjort…