Den enda kontentan jag kan se är väl mest att hon kanske inte kan ta sig till jobbet eller nåt… Eller att det blir drygt att få åka kollektivt eller nåt?

(Nåja, om det inte är klassiskt fruntimmersskvaller á la "ah men guuuud nu måste hon skaffa Körkort liksom!" typ)

#1 Ti hi!

Jovisst - hon måste nu lösa sitt problem med att ta sig till jobbet. Men: so what!? Vad är det att berätta…!?

"Fruntimmersskvaller" - du menar alltså, att "fruntimmer" är empatiska på det viset, att de basunerar ut som en nyhet, att "NN måste nu ta Körkort på grund av förändrade omständigheter" ?

Äh, skvaller är roligt, oavsett vad det handlar om. :)

HOn ville berätta att det nu finns ett problem för denna kvinna, eftersom hon alltid blivit skjutsad och inte har Körkort själv.

Ren upplysning. Sen måste man ju inte vara intresserad, det är ju upp till var och en att intressera sig för sin omgivning.

Annars bara nicka och säg: ja, tråkigt eller ja, bra.

#2: Det har jag också undrat många gånger… Än sålänge har jag inte hittat något svar, tyvärr :P

Nä, jag skulle snarare säga att fruntimmer gottar sig i skvaller. Så pass att det är dösvårt att kunna avgöra skillnaden mellan skvaller och rent skitsnack bakom ryggen på folk ibland. Fast då är ju fruntimmer generellt backstabbande bitchar också.

(Till mitt försvar är jag en rätt manlig variant av ett fruntimmer så jag räknas förstås inte in bland de där backstabbande bitcharna )

Skvaller hör lite till det sociala spelet, man kommer närmare varandra som ett "lag" genom att skvallra. Man får gemensamma saker/personer att prata om och genom det känner man lättare samhörighet.

Skitsnack ger en "vi och dom"-känsla, vilket för mig inte är något att sträva efter. Svaller öppnar snarare upp intresseret för andra, men man öppnar upp det intresset tillsammans med dom man skvallrar med.

Jag är nyfiken av mig, tycker om att få reda på saker av folk och få reda på vad som händer runt omkring mig. Nyfiken på andras liv, kanske för att jag inte har nåt intressant liv själv..? ;)

Jag är ingen aspergare, iaf inte i det avseendet. :)

Intressant att höra er andra resonera! Särskilt du, Zaphix, tycks ligga rätt nära en förståelse av min sambo, men så är ni ju icke-aspergare båda. Du menar eventuellt, att min sambo ville delge mig något, som hon själv fann väldigt intressant, och att hennes besvikelse på mig berodde på att jag inte på något vis visade, att jag delade hennes intresse…

Hm-mm.. Ja men då var det väl rättså hemskt för henne; den gemenskap som vi kanske hade byggt upp dittills, och som skulle ge ett crescendo i denna hennes berättelse, raserades fullständigt…!

Varulv, om du inte läst boken Män är från Mars, Kvinnor från Venus, så rekommenderar jag dig att låna den på biblioteket. (Kanske har jag vänt på orden i titeln, men så ungefär heter den) Jag lärde mig en hel del om skillnaderna i manligt och kvinnligt sätt att uttrycka sig.

Tack Emo för tipset!

Jag förstår din sambo.

#10 Nej? Men hur intressant!

Snälla, snälla Emaljoh4 - berätta lite!

#11 Liksom, din sambo berättade om en person som hade hamnat i en jobbig sits (Inte ha körkört = jobbigt att ta sig till jobbet), och kände förmodligen medlidande med denna kvinna.

Och så börjar du dra någon "rolig historia", inte konstigt hon blir förbannad!

Då är det nog bättre att hålla tyst istället.  Och är det för svårt att nte säga något, så nicka instämmande.

#12 Du är så klok, Emaljoh4! Så var det, givetvis! Därmed borde jag ju skämmas ordentligt.

Men nu var inte sammanhanget så, att jag gjorde den kopplingen till att "nu börjar avdelningen då man ska tycka synd om människor". Det var egentligen därför, som jag inte fattade ett jota. Jag var inte mentalt förberedd på att det var just den våglängden, som man skulle ha ställt in sig på.

Typ ungefär som att man under en kemilektion plötsligt skulle ha svenska, eller samhällskunskap eller nåt. Det hade väl gått bra i offs, bara någon hade sagt det till en. Men nu kom ingen förberedelse.

#13 Jag menar att om du t.ex har svårt att handskas med såna "plötsligheter", så kanske det är bättre att bara instämma, eller var skämtet en ren impuls bara?

#14 Ja, skämtet var en ren impuls - min spontana kommentar helt enkelt, eller rättare: min sanningsenliga kommentar.