Falska och opålitliga

Jaha vad trevligt nu ska vi sortera in alla "normala i en box… Nej tack. Det är inte vi mot dem alla olika individer!!!!

#2 antar att detta mer skulle vara en "kul grej" och inget att ta så allvarligt på.

Men å andra sidan så tänker de (nt) (en del) vi mot dem när det gäller mot oss med AS och andra med psykiska handikapp

#0 Vad är det för bok förresten?

#4 Det är ju den som vi nu håller på och skriver ju…!

#5 aha, jag trodde du hade hittat en med gammelsvenska hahaha

Nejdå, det där med gammelsvenska gjorde jag bara för att poängtera det lite lustfyllda icke-allvarliga.

#7 Förstod det lite senare haha

bra tråd. ska skriva in massor här nedan. men tyvärr måste till jobbet nu och där är vi lika både vi med diagnoser och dom utan. men jag återkommer :)

ja se det som en ploj grej, det är det och bidra med olika saker vänner av denna sida

Varulv, jag tyckte att det var jätteroligt att läsa och jag skrattade hela vägen! ;D
Och jag är övertygad att alla NT med någon humor och självdistans kommer att tycka att det är både roande och intressant att läsa.

Man måste väl få skoja lite! ;-)

… måste bara få tillägga att "lögnerna som lärs in" bör vara av speciell natur; således:

§4, De lära sig tidigt att kunna ljuga för att icke förarga andra - något de sedan hava nytta utav uti många sociala sammanhang, i synnerhet om en dam skulle ställa en fråga om sitt utseende eller en värdinna fråga om allt vore till belåtenhet.

(Jag tycker nämligen att det under alla omständigheter är fel att regelrätt ljuga. Man kan utelämna en hemsk sanning, om den är oväsentlig, eller bara gör någon ledsen, utan att tillföra något viktigt.
Men blir man tillfrågad och personen verkligen frågar rakt på sak och vill veta sanningen bör man säga som det är, även om man kan säga det på ett "milt" sätt, och skippa saker som: "vilken ful hatt" / "fy, vad den här maten var äcklig!" / "jag hatar fåglar" / "än se'n om han dog … alla ska ju dö!")

Skulle vara kul att läsa en hel sådan bok! Jag har redan läst Xenophones guide to the Swedes, om hur svenskarna är och då får man sig ju ett gott skratt, hur svensk man än är!! XD

Kul att du aktualiserar tråden lite, min nyvordna vän Pippis Ängel!

Tråden stannade ju på ett försök, och lär väl heller inte bli annat. Men det kan vara nyttigt och bra att vända på perspektiven ibland. För det är ju så:

"Genom sig själv känner man andra:"

Och någon annan möjlighet förefinnes ju ej. Man är sin egen referensram. Så ett forskningsprojekt om vad Aspergers syndrom i sanning kan vara för något, skulle kunna struktureras på så sätt, att man 1) intervjuade ett större antal NT-individer om deras föreställda karaktäristik av aspergare; 2) intervjuade aspergare på motsvarande sätt om, vad de anser om NT-personer. Då definierar man liksom det polära spannet. Och kan urskilja de eventuella skillnaderna förhoppningsvis klart.

NT har generellt sett bättre förmåga att känna av sociala situationer och oskrivna regler än vi Aspergare. I övrigt anser jag att NT-personer är precis lika olika som vi med NPF-diagnoser. Det finns snälla, taskiga, utåtriktade, tillbakadragna, egensinniga, mainstreamare, självsäkra och osäkra, färgstarka, sociala och osociala NT-personer liksom det finns dito NPF:are.

#12 Ja, jag tycker som du, att detta är viktigt att framhålla i många lägen.

Nt är på många vis som vi. Alla människor har styrkor och svagheter. Vi med diagnoser råkar ha specifika svårigheter på ett par ställen. Dom flesta utan diagnos har minst en av dom svårigheterna vi har i någon grad.

#14 Så är det, men det är alltför lätt att "stigmatisera" folk utifrån deras egenartade beteenden, och glömma bort alla de andra egenskaperna.

En ADHD:are framstår i NT-ögon ofta som en "vildbasare" och bara det.

En aspergare klassas kanske som "tönt" punkt slut.

En NT karaktäriseras för det mesta som "normal", eftersom det är NT-personens främsta mål att framstå såsom normal och strömlinjeformad, och besitter även de egenskaperna, per definition.

#15 Njae… Normal betyder att det finns en norm. Bara det. Inte om den är bra eller dålig. Det är enbart statistik.

Skulle det visa sig att normen är ADHD eller Aspergers, så blir det normalt.

--Kex

#15 Näh, min nt-mans största strävan är inte att vara normal. Det är att vara sig själv. Liksom den är för många andra. Det finns tonvis med nt som är högst "onormala".

#16 Tänk dej, att det i ett fjärran land fanns en befolkning som var på ett visst sätt. Nu tänker vi oss att du bor där. Du inser, att du uppfyller alla kriterier för normen, dvs. du är till 100 procent på det där sättet, som alla andra är. Vill du då inte också få "papper" på det? Jo, jag tror det. Och samtidigt - om det kommer någon för dina ögon, som du kan se inte uppfyller normen till hundra procent, vill du då inte samtidigt stigmatisera vederbörande? Jo, det tror jag det!

#17 Din NT-man - hur vet vi att han är NT-man? Uppfyller han alla kraven enligt NT-normen? Eller är han odiagnosticerad fastän skulle uppfylla en diagnos, och därför strävar efter att få vara "individuell"? Det vet vi inte; sålunda kan vi inte diskutera just din man.

Och det du säger: "Det finns tonvis med nt som är högst 'onormala'.", det innebär blott, att det finns tonvis med NT som borde ha en annan diagnos är "NT".

#18

Alla är olika och du kan inte veta vad JAG eller någon annan tycker eller tror. Du vet vad som är rätt för dig och vad DU tror. Säg inte till mig vad jag tror, för det vet du inget om.

NEJ, jag anser inte att jag behöver bevis för något. Vare sig jag hör till normen eller inte. Och jag gillar olika sorters människor, NT eller inte.

Du verkar ha en del aggressioner inom dig, gentemot andra som inte har din diagnos?

#19 Nej lilla du, det tror jag då rakt inte. Men du tycks då ha triggat igång å det högeliga på detta samtal; du känner dig träffad, såklart.

#20 Det klart jag blir triggad när du påstår att du vet vad jag tycker. SKulle inte du bli det? Jo, du visade precis att du blev det. Då tycker jag du borde förstå att jag blev det när du började.

#21 Jo, jag kan förstå allt detdär. Men om jag varit du (vilket jag ju givetvis inte är), så hade jag inte tagit det hela så bokstavligt. Ty det jag främst avsåg, var att illustrera min mening med ett exempel, som inte i förstone var riktat emot dig personligen, utan mera allmänt ville beskriva hur en NT rimligen och rent logiskt bör reagera i det fall, som var förhandenvarande.

Att just du, personligen, inte reagerar på det viset, är ju närmast hedrande för dig. Men om du är i besittning av normal empati, så borde du också kunna se det allmänna i mitt utkast. Ty just det allmänna var det väsentliga för mig att framhålla.

Kram

Jag förstår att du menar väl, men jag förstår inte alla svåra ord.

Jag vet att jag är lite långsam men jag förstår ändå inte hur du kan säga att "Jo, det tror jag det" och mena att du vet hur jag skulle tänka, när jag tycker motsatsen.

Du får gärna skriva lite mer…lättförståeligt.

Tja, kära Varulv, det kan mycket väl stämma att folk som man tror är NT egentligen är odiagnosticerade … och därför inte är riktiga NT.
Det vore ju inte så konstigt, egentligen.

Å andra sidan kanske det finns en och annan NT som gärna vill sticka ut från mängden, och därför lägger sig till med olika saker för att bli lite annorlunda … och trots det verkligen är NT … Det kanske inte kan uteslutas?

Jag vet i alla fall att jag själv alltid varit medveten om att jag är annorlunda, och att jag alltid velat vara annorlunda. Jag har blivit arg och ledsen för att folk inte alltid velat acceptera mig och jag har stridit hårt för just acceptans på olika ställen och i olika sammanhang.
Jag har också alltid sett mig själv som en liten Pippi Långstrump och jag har gått min egen väg, oberoende av andra.

Jag är ju odiagnosticerad, och har aldrig trott att jag kunde ha AS, eller så, men eftersom jag är kvinna och också vet att det är extra vanligt att just flickor/kvinnor är svårdiagnosticerade kan jag inte utesluta AS.
I synnerhet som halva min familj är "drabbad".
Jag kan ju se att delar av min familj är "extra hårt drabbade" och att andra är mer AS Light. Men jag tycker ju att även jag har många av de drag som man sätter i samband med AS.
Men för att veta måste jag i så fall genomgå en fullständig utredning, antar jag.

I och med att jag alltid haft så "lätt för mig" i skolan och så, har det aldrig blivit aktuellt med några diagnoser. Jag var väl i och för sig inte översocial när jag växte upp heller, men hade alltid kompisar.
Senare i livet har jag ansträngt mig och kämpat med mig själv för att bli mer social. Jag har kastat mig ut i sociala sammanhang, men är och förblir "den mystiska reserverade", hur många människor jag än lärt känna (och jag har verkligen haft en enormt stor bekantskapskrets). Jag har inte riktigt kunnat smälta in. Viljan har väl saknats - men även i de fall då viljan funnits tycker jag att andra liksom känt det som att jag varit för annorlunda på något sätt …
Det har inte gått att sätta fingret på det, men något är det.

Alla som jag umgåtts mycket med tycks också ha AS-drag. Det är som om vi lätt funnit varandra.

Jag känner mig alltså som NT bland AS-personer - men som AS bland NT-personer … Suck.
Jag tror dessutom att jag kan ha en light-släng av ADHD också, precis som vissa andra i familjen. Även om jag är relativt lugn av mig.
Dock är jag den som lättast anpassat mig efter normen och som inte sticker ut så fasligt.
Så om jag verkligen inte skulle få en AS-diagnos, så måste jag vara det perfekta mellantinget - hängande mitt emellan NT och AS. HAHAHA! ;D

#18 Jag vet att han inte har en npf-diagnos ja. Jag vet också att nt som är rent som du beskriver knappt existerar. Dom flesta har vissa drag av det vi har problem med men inte tillräckligt mycket eller tillräckligt många drag för att ha en diagnos. NT är att inte uppfylla en npf-diagnos. Det innebär inte att man är formgjuten nio-till-fem-villa-volvo-valp utan åsikter och tankar. Nt är också individer och människor.

Varför dela upp det såhär…

Finns NT som mobbar, finns NPF som mobbar

Finns NT som är si och så, och det finns NPF som är exakt likadana…

Sa ja..

#23 Jag menar bara att de flesta NT gärna vill passa in, och många griper efter vart halmstrå därvidlag. Ja, det tror jag det!

#24 En svängdörr, det är du då…?! Jo, jag förstår precis hur du menar. Och din filosofi är den, att människan är till delar genetiskt särartad, men kanske till ännu rejälare portioner empiriskt formade, och då kanske främst inom familjeförhållandena.

Och jag vill ansluta mig till din aning, att min mamma kan ha varit aspergare. Jag har tänkt så förr, och även delgett andra här på communityn mina aningar därvidlag.

Apropå kramar, så flödade dessa, jämte kärvänlighet och social öppenhet i min mammas "urhem" (mormor, morbror & moster; kusiner; gammelmostrar o.dyl.) - förutom vissa undantag (läs: troliga aspergare).

Allt medan på min faderssida, kramar var mer eller mindre bannlysta, förutom från min farmor; och min far var även han rättså "normal" vad detta anbelangade. Min farfar var med rätt stor säkerhet i bedömningen en aspergare, med vilken min mamma kom bra överens - och även jag.

#20  Jag har läst och läst, och NEJ - jag känner mig inte träffad. Jag gör mitt yttersta för att motarbeta mina fördomar och för att se varje person som en individ och inte som en diagnos eller som en NT.

Däremot reagerar jag starkt på ditt sätt att skriva, för jag uppfattar dig som skeptisk mot alla som inte har dina åsikter. i Det här fallet jag.

Och jag är väldigt känslig, jag vet det. Jag har ofta blivit mobbad och fått höra vad jag "ska tycka" och vad jag "ska göra" och jag är rätt trött på det. Jag vill bara vara jag och tycka mina åsikter, och ingen kan veta bättre än jag vad jag tycker och tänker.

Så är min reaktion.

#28 Och du har all min respekt i det.