Hej allihopa!
Syftet med den här tråden är att be om råd och stöd, och att be om att få höra hur eran ADD påverkar er.

Nedan beskriver jag min vardag och varför jag misstänker att jag har ADD:
Vi har ett bokat möte och ska be om att jag ska få utredas för ADD.
Jag har ända sedan jag var liten varit väldigt fantasifull och varit i min egen värld, så pass att de kollade hörseln på mig flera gånger då jag ofta inte svarade på tilltal och de trodde att jag hörde dåligt.
Men hörseln var det ju inget fel på…
Jag blir ofta anklagad för att "inte lyssna" eller att "inte bry mig". Men jag glider ofrivilligt iväg i tankarna och märker helt enkelt inte när någon pratar eller puttar på mig. Har alltid förklarat mig med att "jag är så disträ". Jag har väldigt svårt att hänga med i samtal. Typ om någon berättar om sin dag och säger "sedan så gick jag och fikade med en kompis och efter det gick vi…-" då har jag liksom fastnat på fikadelen och tänker på caféer och hör inte resten. Kan även lägga in någon liten kommentar om att jag gillar bullar men då förstår inte personen vad det har med saken att göra för då är redan samtalet låååångt borta. Såhär har jag alltid varit och drar mig därför undan andra människor eftersom jag alltid skämmer ut mig.

Men jag har märkt att sedan jag började gymnasiet och fått ta mycket mer eget ansvar och inte haft ett strikt schema och sådär så har allt bara blivit värre och värre. Jag sover middag nästan varje dag efter skolan för att jag är så utmattad av alla intryck under dagen. Jag glömmer saker hela tiden och vandrar iväg i tankarna och har sista tiden bara kännt mig konstig och annorlunda… Har inte tyckt om mig själv. Jag glömmer väskor, går av på fel busshållplats, tror jag pratar med en kompis som redan gått iväg så jag står och pratar för mig själv, jag avbryter andra, har jättesvårt att organisera, det tar jättelång tid för mig att göra saker som jag oftast gör halvt och fortsätter med senare osv.

Min syster gjorde tester på internet på skoj, alla möjliga sorters tester, och gjorde ett på mig om ADD, jag tyckte det skulle vara jätteroligt. Men när jag såg frågorna blev jag snabbt allvarlig och insåg att det var ju precis som mig. Känner

Jag kan inte ta in flera saker samtidigt vilket resulterat i att jag i princip varje dag gråter för att allt blir för mycket. Minsta lilla grej som inte blir som jag tänkt mig, typ något jag inte räknat med, blir som kaos för mig och för mycket att hantera. Hela dagarna skriver jag listor på exakt vad jag ska göra och i vilken ordning annars blir allt bara huller om buller.

Dessutom har jag fruktansvärda humörsvängningar. Kan gå från att skratta av glädje till att bli jättegrinig och frustrerad bara för att någon bad mig att göra en smörgås för blev allt huller om buller i huvudet igen.

Jag vill inte dra några förhastade slutsatser men jag tror att jag har ADD, alla kriterier är precis de saker som gör det svårt för mig att klara vardagen. Det skulle isåfall kännas som en extrem lättnad för då skulle jag inte känna mig så ensam och konstig. Men tänk om det inte alls är ADD, utan att jag bara är sån här? Typ virrig, lat, sömnig, oorganiserad, extremt lättfrustrerad osv. Det skulle nog vara svårt att acceptera, även fast jag klarat mig såhär långt hittills… Är rädd också för att läkarna inte ska ta mig på allvar bara för att jag äter antidepressiv medicin, och att de ska säga att det är p.g.a. den.
Undrar även varför ingen märkt något tidigare? Speciellt läkare på BUP som hört om mina sömnvanor, min dagliga stress, ångest osv.

Tusen tack till er som orkat läsa er igenom, och tusen tack till er som orkar svara på åtminstone en av frågorna!

* Hur fick ni eran diagnos?
* Hur har ni påverkats av eran ADD? T.ex. symtom, relationer etc
* Äter ni medicin? Hur påverkas ni av den? Hur känns allt när ni tagit den?
* Hur var bemötandet från läkare, anhöriga, omgivningen, arbete/skolan?
* Vilka har ni berättat för? Effekt av detta?
* Vad har ni för tips för att enklare klara vardagen med ADD?

MVH