Hjälp!
Hej.
Det börjar bli jobbigt. Riktigt jobbigt, just nu. Jag har inte sovit en endaste midnatt hitills i år, om man inte räknar med 1½ timme sömn på fyllan på nyårsnatten.
När jag blundar, för att invänta mig på sömnen, kommer flera olika händelser fram från den aktuella dagen + minnen + överflödiga tankar (inga ältanden). Allt detta samtidigt. Det förekommer också olika idéer där.
Det värsta är att jag ej kan få stopp på de. Känns litegrann om att min perceptionsstörning kombinerar med min hypomani. Det är oerhört frustrerande.
Nu i skrivande stund har jag 7,5 x 2 tabletter Oxascand i blodet. Med erfarenhet har jag kunnat sovit bättre på dem än vad jag har gjort på Imovane/Zopiklon + sömnmediciner.
Anledningen till att jag ej tog en Zopiklon, är att den dels ger mig 4 timmar sömn, dels för att den triggar upp min hypomani. Medan sömnmediciner triggar upp min depression.
Oxascand, däremot, är eg. den enda medicinen överhuvudtaget som hjälper mig. Trist att den är beroendeframkallande. Om den ej hade vart det m. samma effekt, ja då hade jag tagit den varje dag.
F.ö. tar jag Litium, Ergenyl Retard och Zeldox som dagliga dos sent på morgonen som på kvällen mellan 21:00 och 22:00.
Jag som i förra veckan hade planer om att ta mig till Fontänhuset i denna veckan, ser inte särskilt lovande ut. Kanske är jag så pass väck sent imorgon kväll, att jag somnar i rimlig tid tack vare Oxascand. Jag har trots allt ingenting att förlora på att vara iotimistisk där. Men om det skulle gå åt skogen m. sömnen imorgon natt, då är det nog läge att ta initiativet till fånga över en grej jag ej vill hamna på igen - Psykiatriska Kliniken. För att gå på medicinsk behandling.
Jag har trots allt vart överkänslig för mediciner hela tiden. Oxascand är den ende som tar på mig. Den lugnande meicinen som ej bara dämpar ångesten, utan även när jag är extremt hög (LÄS: Extremt manisk).
Min depression har jag haft sedan jag var ca. 2½ år och upptäckte att jag var mer annorlunda än dem annorlunda av den minoritära "Annorlunda"-gruppen. Då var det plötsligt enklare för mig att upptäcka mänskligheten. Så, ja, depressionen började där. En ung liten överkänslig pojke. Ångest-besvären kom doch 1, eller 1½ år senare. Senast 18 månader, inte mer.
Den 31 januari, -03, fick jag Asperger`s syndrom.
Nån gång på sommaren, förra året,, fick jag bipolaritet på papperet.
Vad brukar ni använda för att försöka hitta rätt strategi för att kunna somna, efter flertals sömnlösa nätter?
är ungefär i samma situation som dig just nu….
mitt bästa tips är att försöka komma iväg komma ut göra nåt så man håller sig vaken en hel dag och sen kanske det går åt rätt håll…
och snälla känner du att du inte klarar dig så sök hjälp det är inget nederlag det är vad dom finns till för
för min egen del så vet jag att det vänder och jag har medicin hemma som kan lugna mig lite dessutom så brukar jag kunna sova några timmar på dagtid om jag inte får sova på nätterna och då orkar man ett tag i alla fall
#1 först vill jag tacka dig för ett klokt svar.
Tack, ska försöka. Försöka komma på nåt som kanske håller mig vaken. Fontänhuset är i dagsläget uteslutet, pga alla sinnesintryck. Även om där finns ett sovrum. Men det ska jag ej ta för givet att det är ledigt.
Kanske iväg och hyra en eller några bra filmrullar. Sedan tillbaks hemtill mig.
Jag är fobisk att gå bland folk när jag ej sovit nånting. Det räcker med några enstaka timmar, så är jag i den onda cirkeln. Men jag vet några vägar till Hemmakväll, där det ej rör sig så mycket förbipasserare, eller folk överhuvudtaget. Det är nog det enklaste. Och klokaste alternativet, framförallt att komma till skott med det också.
Jag försöker hålla mig vaken på dagarna, så jag kan somna sent på kvällarna, då det är antingen eller. Men det har ej sett lovande ut. Har sovit mellan 4 och 5 timmar på eftermiddagarna på sistonde. Mina ögon har blundat i fel tidpunkt då, nämligen. Att ta itu med städningen strax, vore nog klokt. Det är ändå ej så mycket som behövergen genomföras. Det ska nog gå. Absolut.
Om konserter hade vart kostnadsfritt på dagtid, alltså bra spelningar, då hade det vart den bästa kicken på dagen. 
Jo, precis. Jag har bara så dålig erfarenhet av läkarna på den avd. jag tillhörde i augusti, förra året. Jag blev utskrive och kom ut i friheten. Men en plågsam frihet. Men & andra sidan - vad har jag att förlora? Inget, vad jag kan komma på.
Bra att du är optimist. Det är så lätt hänt att man blir pessimist i såna lägen.
Starta ny diskussion