Det var intressant!

Har aldrig hört talas om en sådan tidsuppfattning förr, men den borde ju vara möjlig, tillika ändamålsenlig…

Försöker kognitera efter, om även jag kan vara kognicerad på det viset…

Resultat: inte direkt så som du beskriver det, men visst är det så, att när jag återvänder till till exempel ett grannskap, där jag bott tidigare i livet, så kommer det på en massa minnen från förr, som man kanske inte har haft aktivt på det sättet annars.

Men på rakt motsatt vis kan det fungera ibland även. Jag kan för exempel se en text, som jag själv har skrivit vid något tidigare tillfälle, och inte minnas alls vad den handlar om, utan läser den på ett helt "jungfruligt" sätt.

På ställen där jag har "en salig röra" - och där denna röra har fått vara ifred från andras interventioner - kan jag när som helst gå in, till och med i kolsvart mörker, och bara hämta det jag skulle hämta. Där är jag således så att säga "ett" med miljön, den är helt integrerad med mig själv på något sätt. Och jag kan tänka mig, i det fallet, att det kan förflyta rejäla tidsspann emellan besöken, och det ändå i sådana fall känns som att ingen tid har förflutit.