Samtala om det, sätt krav. Både psykiskt och hygien etc får man ta upp. Se du någongång på Släng eller sälj eller andra sådana program där en person kommer hem och rensar ? Där ger dem mycket tips.

http://www.hemmakanalen.se/salj_eller_slang

Ta kontakt med en KBT-psykolog eller beskriv problemet på öppna psykiatriska mottagningen där du bor så kan de remittera till rätt person.

Skulle tro att jag har en (kanske lindrig?) släng av "samlarmani". Vill helst inte slänga någonting över huvud taget. Sådan är min natur. Skulle det vara "fel"? - Varför, i så fall? För att normen anser det? Och därför sätter in "åtgärder" för att få "bukt" med problemet…? Och vilket var "problemet"? Och för vem? Inte för mej i alla fall. Men kanske för andra?

#3 Ett problem blir det när man prioriterar saker framför relationer och lever på ett sätt som är asocialt och hälsoskadligt (t.ex. om man inte slänger skräp, matrester etc).

#4 Oh-ki do kii! Då förstår jag!

(Jag började så smått befara fara för mina välordnade och systematiskt upplagda arkivmappar ini mitt arkiv-bibliotek…  )

När en person är oförmögen att rensa i sitt hem och kasta sådant som är sopor behövs terapi som är specialiserad på detta.

Anhöriga bör komma till samförstånd med den drabbade om att man får hjälpa dem med detta och de anhöriga får ta det varligt. Många samlare har stora känslomässiga kopplingar till objekten (som när vi vanliga inte kan kasta farmors halsband), alltså, de har sina minnen i även "värdelösa" saker. Förstår man det så är det lättare att förstå varför vissa aldrig kan kasta något.

En del lindrigare fall av samlare kan gå med på att samlevande personer kastar saker när de inte ser. Tyvärr kan de ha mycket gott minne så man måste komma till ett samförstånd även om detta.

Ähm..m …