jag får panik........
på min dotter…
nu kommer kanske detta inlägg bli ganska långt men det finns inget val.
jag har en son som har AHDH, touretts och trotssyndrom, jag ska själv utredas för bland annat ADHD, vi har mycket diagnoser i min familj (syskonbarn bland annat)
Min dotter som nu är 13 år har kommit lite i "skymundan" om man säger så.. Hampus som min son heter har ju tagit ganska mycket tid att man inte sett hennes problem. Hampus har ju varit aggresiv men det har inte Miranda. Med henne märker jag mera nu ju äldre hon blir att hon håller på att driva mej till vansinne..
När jag läser om flickor med ADHD så stämmer ALLT in så himla bra och jag menar verkligen ALLT. Jag har ju haft lite småfunderingar kring detta tidigare men inte sett det som ett problem då Hampus varit mer ett problem,, hm låter så illa när man skriver så men jag hoppas och tror att ni förstår hur jag menar..?
Men nu,,, jag blir tokig,, vad man än säger så blir det bara tjafs, jag och min man håller på att bli galna här hemma…
Jag har ju mina problem oxå, + att jag ska ta hand om hus och hem samt mina barn såklart. Men Miranda suger verkligen ur musten ur oss alla här hemma just nu…
Allt började i princip när hon fick sin mens,,, då brakade "helvetet" lös. Och nej,, det är inte vanligt tonårs och pms utan detta är grönjävligt…..
Jag har / vi har pratat med henne men det blir bara värre, som att hon bara hör det första man säger, låt säga så här… Vi säger till henne att göra sin läxa och ta hand om sin tvätt.
Då börjar hon med läxan,, kanske på sin höjd,, men kläderna,, vadå det har vi inte sagt nåt om alls…. :-/
Hon har väldigt svårt i skolan, hon förstår verkligen inte,, det går inte in,,
Vi kan "hota" med att vi tar datorn/telefonen eller vad som helst,,,, det går inte,,,, biter inte,, blir bara värre…. Hon argumenterar emot precis allt.
Jag har pratat med henne om en eventuell utredning på henne men NEJ,,, aldrig i livet,, jag är inte dum i huvudet…
hon tror att man är dum i huvudet om man har en diagnos,, hennes bror har och jag kommer troligtvis få,, men det är skillnad,,, ingen annan är dum,, men hon….. Lite så..
jag skulle verkligen behöva råd här.
hon har träffat en psykolog 4 ggr i höstas då hon skar sej i armarna under en period,, (slutat nu) men där är hon precis som jag,,, utger sej för att allt är såå himla bra och vid bara deesa få träffar så kunde hon dölja hur hon mår och hennes problem.
Snälla hjälp oss,,, familjen raseras snart känns det som..
//Linda
så många som läser, men finns här ingen med nåt råd?
//L
Jag har tyvärr inga råd men er situation låter som den vi hade hemma när jag var i tonåren.Det slet på min familj och den är skadad än idag.
Du borde ringa någon som kan ge dig råd om hur du ska göra.Vet att min mamma gjorde det.Var ngt som liknade BRIS fast för vuxna.Minns inte vad hon fick för hjälp,men stöd fick hon i alla fall.
Jag blev tingad till BUP.
Finns det någon Habiliteringsverksamhet där ni bor? Kontakta dem eller BUP och berätta hur ni har det hemma och se om ni kan komma fram till någon lösning. Jag var också i ständigt bråk med mina föräldrar eftersom jag inte fick min diagnos förrän långt senare trodde de att jag kunde "skärpa mig" och drog in saker som min stereo vilket inte hjälpte ett dyft.
En sak ni kan börja med redan nu är att aldrig be henne göra mer än en sak åt gången. Säg till om läxorna och när de är klara kan ni säga till om tvätten eller vad det nu är.
Jag har själv svårt att komma ihåg när någon säger till mig mer än en sak i taget.
Min dotter som är 12 fick just sin ADHD diagnos och hon har oxå muskoten fått sin mens:/ Ja hon låter lite som din dotter när det gäller humöret och hur hon svarar och inte kommer ihåg vad man har sagt. Läste någon stans att få en diagnos i förpuberteten inte är det enklaste att tackla för dom. Min dotter tog det hyfsat bra men hennes första reaktion var:"om jag har ADHD va har då inte min bror". Hon ville liksom inte inse sin egen problematik. Har alltid upplevt min dotter som lite barnsligare än andra jämnåriga,ångest,oro och mycket funderingar. hur är din dotter?. Mvh S
Haha..glömde mitt lilla råd;) Har du prövat att sätta er ner bara du och hon och prata om allt?,det kanske kan fungera( om du inte redan har gjort det)annars kanske bup?. Min egna erfarenhet gällande min dotter är att hon känner sig ensamast i världen och så tror hon att vi älskar sonen mer( han har troligen oxå adhd)så att bara vara ni en dag kanske skulle kunna hjälpa.
Starta ny diskussion