Jag är aspergare och har diagnos. Kär har jag varit många gånger i mitt liv. Tror inte att jag skiljer mig från den breda mänskligheten i det avseendet. Blir man kär så blir man, och då vet man det.

Din fråga gällde hur man gör när man är kär - den gemenskap man brukar kunna dela med andra i form av specialintressen, den gäller inte här.

Ett råd som är lättare sagt än gjort men - varför inte "pang på rödbetan"? Känner ni båda att ni vill vara ett par, så sätt helt enkelt igång med att älska! Ju fortare dess bättre, är mitt råd. Ty grundstommen i en kärleksrelation det är ju en närhet som man inte har till andra människor. Men vill ha till sin partner. Om ni nu båda vill - så vad hindrar er egentligen…?

Jag menade mer att jag inte vet hur man umgås med någon som inte delar samma intressen. Inte att jag behövde råd om jag skulle vara med henne eller inte

Man hittar gemensamma intressen ju mer man lär känna varandra. :)

Börja med att hitta på nåt tillsammans där ni kan prata och samtidigt göra nåt praktiskt så samtalet kommer naturligt. Freesbeegolf, skidåkning, pulkaåkning, boule, älgjakt, pimpla, snögubbegyggning, whatever..

Vad som helst är bra där man kan fokusera på något man gör så att om det blir tystnader blir de inte jobbiga eftersom det är bara att fokusera på det praktiska då. Genom att göra något tillsammans så kan man börja samtalet utifrån det..

Känns det bra, fortsätt att umgås. Hittar ni inget gemensamt att prata om, då är det nog heller inte så roligt att umgås..

Men är man kär så brukar det räcka med att bara finnas till med varandra för att det ska kännas bra.

Lär känna varandra, prata om ert liv, vadni tycker om olika saker, visa intresse för hennes liv och intressen och ställ en massa nyfikna frågor.

Det ni har gemenskapt är att ni är kära i varandra, det ska räcka ha ha nej men det finner ni snart något som ni har i intressen med

#2 Förlåt om jag var lite burdus! En sak som jag tror kan vara givande är att - eftersom man är lite småkär, så är man intresserad av den andra - lyssna på vad den andra vill förmedla! Och är den andra till sin läggning så, att hon till synes inte har något att torgföra, utan förhåller sig tyst och tillknäppt, ja då kanske du kan passa på att berätta om i princip vad som helst som ligger just dig varmt om hjärtat. Då kan det fantastiska hända, att den andra nappar på det du förtäljer, och känner håg att spinna vidare på det. Så är er själsliga gemenskap igång! (Som att dra igång en motor ungefär: trögt i början, men har den väl startat, så går den liksom av sig själv…!)

Haha skitsamma. Jag undrar inte om vi ska bli ihop eller om hon gillar mig.

Jag är väl trög men jag vet bara helt enkelt hur man, i allmänhet, umgås med en person om man inte har stora gemensamma specialintressen. Jag vet att hon gillar mig tillbaka men grejen är att jag inte förstår hur vi ska umgås, bortsett från kärlekstramset.

Skitsamma, känner mig dum och socialt handikappad ><

Jag förstå hur du menar ändå, så nej de sistnämda igonerar jag 

He he detta kanske är fel forum att fråga på eftersom vi är nog rätt många med samma "brist" här.  Vafan gör man med folk om man inte har ett "projekt" ihop?

Min "tur" är att människor är ett av mina intressen så jag har ibland en tendens att verka mer intresserad än vad jag är pga alla frågor. Om allt. Hela tiden. Men det är research inte uppvaktning!

Faktum är att om jag är attraherad av en människa så är inte pratandet så jätteviktigt förutom i rent praktiska syften. Inte helt populärt jämt.

Så jag tror det viktiga är bara att ta det lugnt och kolla. Alla NT funkar ju inte heller tillsammana fast de är kära. Ge det tid. Se det positiva som är här och nu. Kan ni inte "umgås" så är det bara så tyvärr det är inte ditt "fel".

pEr