Har själv ADHD, om jag kollar i folks ögon eller inte beror på hur långt bort personen står, är det några meter, så är det oftast inte några problem. Men står personen typ 1 meter ifrån så kollar jag gärna bort, även om jag kan möta blicken ibland.

Tror dock det beror på min dåliga självkänsla som gör att jag tror att alla tycker jag är ful..

Jag har svårt med ögonkontakt, förvisso säger dom att jag har AS-drag. Men är ju ADHD som är en av huvuddiagnoserna för mig. Jag upplever dock ögonkontakt som obehagligt på något sätt

Jag har också svårt med ögonkontakt.

Jag tittar i ögonen några sekunder, sen flackar jag med blicken.

Har faktiskt funderat många gånger varför jag har så svårt att hålla kvar blicken?!

Blir som jobbigt att titta i ögonen hela tiden, och jag kan helt plötsligt börja snurra om det i min egen hjärna och då tappar jag fokus på vad vi pratar om. Så blir det ofta för mig..jobbigt

Också jag har svårt med ögonkontakt, men så är jag ju aspergare. Dock har jag i vuxen ålder - och i synnerhet efter att jag blivit medveten om saken - kunnat träna bort obehagskänslan nästan fullständigt, så att jag idag upplever att jag kan fokusera med ögonen fritt och spontant och naturligt i dialog med mina medmänniskor.

Men faktum kvarstår, att jag inte begriper ett dugg, varför man ska titta folk i ögonen när man konverserar med dem…

(Dessutom - och det är nog rätt väsentligt för oss aspergare - så är det optimala för mig att blunda när jag konverserar och åhör vad motparten har att säga. Detta beror på att jag som aspergare har svårt att kunna lyssna ordentligt samtidigt som ögon-perceptionen pockar på sin uppmärksamhet.)

#4 HAHHAAH!

(Dessutom - och det är nog rätt väsentligt för oss aspergare - så är det optimala för mig att blunda när jag konverserar och åhör vad motparten har att säga.

Det låter som min pappa, skulle inte bli förvånad om han hade AS………….

Jag gillar inte att ha ögonkontakt för att jag känner mig osäker inför folk, tänker för mycket på vad jag säger och gör så känns som jag gör allt fel, så även med ögonkontakt.

Men jag har det när jag inte känner mig osäker.

#5 Kan vara så, att han, på grund av tendens att vilja blunda eller titta bort när han lyssnar, kan ha samma typ av hörselskada som tycks vara legio för oss aspergare.

Men du - det är faktiskt inget att skratta åt. (Men jag förstår väl, att du skrattade ett igenkännandets skratt mera för dig själv än av hån.)

jag har ADHD med autismspektra drag eller vad det nu än vill kallas för..

jag förstår att det e jobbigt med ögonkontakt..men jag är tvärtom,jag ger och tror minsann jag många ggr kräver ögonkontakt.. "kräver" menar jag ej att jag säger det då.. men visar det..

men jag ska nog tillägga att jag "kräver" det av alla kontakter / instspersonal jag träffar.. utav vänner och släkt behövs det ej om dom visat att det är jobbigt..

om jag ej har "en sån fokuserad" ögonkontakt slutar jag att lyssna på den som pratar..i ett sammanhang där det krävs av mig att jag aktivt lyssnar…

kan man verkligen träna upp sånt att ha ögonkontakt?

#7 Stämmer mycket bra, skrattade absolut inte åt diig!  Jag gillar att skriva anonymt nu för tiden  Kan säga att jag är en mycket god vän till dig här på BF!

Tycker han hör väldigt dåligt!  Tror han har nån propp i örat också, vaxpropp kanske det heter, men jag blir ibland orolig när han inte hör vad man säger!

#9 Din pappa, han är som jag då, med andra ord. Inget att oroa sig för, det är helt normalt för oss aspergare…

… Så du är en mycket god vän till mig… Hm!  Nu gör du mig mycket nyfiken!

- Känner vi varandra irl, eller är vi vänner här på communityn, fastän du har haft ett annat nick då? (troligen det senare) - Du vill inte ge en antydan närmare…?

#10 Jag HOPPAS du ser mig som en mycket bra vän, annars vore det väldigt pinsamt för mig  Jag ser iaf dig som en mycket god vän!

Vi känner inte varann IRL, vi är vänner här från BF

Lite ledtrådar kan jag ge, samt testa ditt långtidsminne.

1. Jag trodde du var en tjej förut

2. Jag är yngre än dig, mycket yngre skulle jag nog påstå (alltså inte typ 10 år).

3. Jag har bara en diagnos (som är utredd)

4. Nu får du helt enkelt gissa

Kram på dig kamrat!

#11 - Du är en av systrarna!? Säg, snälla säg! Är det så!!?

#12 Kanske kan dra ut på spänningen liiiiiiiiiiiiiiite till!

Sista ledtråden: Jag har nyligen skickat ett PM till dig här på iFokus ….

Visst är det kul när man är såååååå nyfiken och vill veta NU NU NU!!!

#13 Jamen då vet jag ju precis! - Kram på dej, din lilla filur (och goda vän, såklart)!

#14 Hhiihihih!!!!  Bra att vi är goda vänner.

Jag (ännu ingen diagnos) har svårt eller har haft ("tränat" bort) och jag jobbade rätt hårt med min äldste (ADHD) med det. Att han ska titta folk i ögonen speciellt när de pratar allvar med honom då han brukade "flacka" som mest.

Min yngste (ADHD) har aldrig haft nåt nämnvärt problem med det.

pEr

Jag tycker det är obehagligt när folk stirrar på en under hela samtalet, känns lite galet. När folk stirrar sådär så brukar jag stirra tillbaka och då tror jag människan uppmärksammar hur den har stirrat på mig xD Förr hade jag skitsvårt att titta i ögonen eftersom jag kände att det var ett jättestort krav, men jag orkar inte stirra folk i ögonen som en psykopat utan jag tycker det känns trevligare att titta undan då och då. Så länge man liksom har kontakt med människan :D

Jag gjorde som du förut. Tittade inte bort med flit tutandet var något som gick automatiskt. Men när jag fick frågan om varför jag gjorde så, så tränar jag numera på detta. Jobbigt att behöva tänka på det och missar lätt vad folk har att säga. Har ADHD och bipolär.

Hej jag ska snart på ADHD utredning. Jag har alltid undrat varför jag inte tycker om ögonkontakt. Tycker det är jättejobbigt att gå på stan, vill kolla folk i ögonen, men klarar lixom inte av det, kanske någon sekund. Likadant på affärer i kassor, koller mest ner, måste se väldigt märkligt ut. Är det någon som jag känner så gör jag det, men sedan orkar jag inte hålla fokus och glider iväg med blicker pillar med något, kanske inte verkar så intresserad.

Grejen med mig är ju att jag inte tycker det är jobbigt. Jag förstår absolut varför det är viktigt och vill tro att jag ser folk i ögonen, men det sker helt omedvetet och jag kommer inte på att jag gör det förän jag blir tillsagd. Har ingen aning om varför jag gör så!

Om jag skärper mig så tittar jag gärna folk i ögonen, det är inte jobbigt eller obehagligt, och jag tror dessutom att jag är bättre på det när jag går på medecin eller har en "bra dag" men ju mer "adhd-ig" jag är , desto lättare blir det så här.

#18 Hur gör du för att träna på det? har du några tips? Tycker du det funkar?

För mig är ögonkontakt någonting som jag har fått kämpa med i flera år…..händer väldigt ofta att jag får en blick som kan uppfattas som panikslagen typ….Jobbar inom vården och det värsta för mig är att "kallprata" med personalen osv…..usch….

Det man gör ofta blir man bra på!

Blir bättre och bättre med tiden…man måste utsätta sig för obekväma situationer för att gå vidare i sin personliga utveckling….

Tillslut tänker man inte på ögonkontakt osv för att det bli en vana….

En nyckel är att tänka positivt och aldrig hamna i offertänket även fastän det är så mycket lättare….

Är sjukt svårt när man är en känslig människa att inte ta åt sig av människor som inte tänker innan dom öppnar käften…..

Jag är den som absolut vill ha ögonkontakt så det är nog inte generellt för ADHD:are. Jag måste se folk i ögonen för att se så dem inte ljuger

Vissa saker är "bra att göra" i umgänget med andra och du kan utmärkt öva dig på att komma i håg att söka ögonkontakt lite oftare.

För vissa människor faller sig sådant här helt naturligt men det är inte alls ovanligt att man får jobba lite på sina sociala talanger.

Jag (som inte har någon diagnos av någon sort men som alltid haft en del sociala problem) har alltid tittat på munnen på folk jag pratar med. Inget jag tänkt på, trodde alla gjorde det. Att stirra någon i ögonen känns helt befängt. :)

24; ja, man kan ha sina ovanor som inte passar i ens egen kultur, så för sin egen skull kan man lära sig att utnyttja de rätta koderna för sin egen skull.

Att titta på munnen gör en del för att uppfatta det någon annan säger tydligare, har du reflekterat över det behovet?

Att titta i ögonen är som för att uppfatta vad den andra anser om det vi säger eller för att visa att vi lyssnar när den andra talar.