Hejsan

Vill bara säga det att allaf el och jobbiga saker i erat förhållande inte beror på ADHD bara för att det finns en diagnos. :) Det blir lätt så att man skyller allt på det när man har det till hands.

Sen beror det ju såklart på vilka problem man har av sin diagnos samt sin personlighet i övrigt och kanske andra drag från andra diagnoser man inte fått konstaterat men som kan spela in i handlingar. :)

Bara för man har en diagnos betyder det inte att man inte kan ha särdrag som hör till en annan diagnos men där man inte uppfyller alla kriterier för att få den. Har man heller inte undersökts för något annat så har man ju heller inget sett.

Nu bladdar jag :), men som sagt vill bara vara uppmärksam på att inte skylla allt på ADHD utan tänk på att personen i fråga har en egen personlighet med som kan vara både bättre och sämre som ändå inte har med ADHD att göra. Liksom att som anhörig INTE göra sig till offer man kan faktiskt välja att inte vara där om vi nu pratar förhållande.

Pratar vi ens barn eller familjemedlen som bror eller syster då är det ju en annan sak.

Det viktiga är att se det positiva och göra det som går bra och undvika det som inte är lika bra.

Tror jag. Men det är bara min egen åsikt.

Det finns hela forum du kan googla fram på internet för just anhöriga som vill ha kontakt.

Att man ska ha ork och den biten beror ju på hur stora besvären är annars handlar det mest om att behandla varandra på ett bra sätt och inte reta sig på varandras sätt att vara då blir det konflikter och då är det såklart jobbigt att leva med någon som har ADHD, men han eller hon tycker nog det är lika jobbigt att leva med dig…..

Som sagt så beror det ju jättemycket på hur personen är för övrigt?

-låg iq?
-hög iq?`
-impulsiv?
-koncentrationssvårigheter

osv…. alla har ju olika delar av problematiken.

Hej!

Min man har inte ADHD men väl ADD.
Vi bloggar om vårt förhållande här: http://kaosbloggen.wordpress.com/

Kanske kan du hitta något vettigt där för vi får många tips från kloka läsare.

Hej. Min sambo har ADD och vi klarar oss ganska bra. Dock måste jag erkänna att jagkan ha svårt att acceptera vissa saker eller inte acceptera men förstå rättare sagt. Jag som inte har ett uns av tålamod kan ibland ha lite svårt att ha humöret i topp men vi pratar om hur vi känner och varför vi känner osv. Vi har öppen komunikation och pratar mycket och vi har det bra och levt i 4 år ihop. Hans familj är också bosktavsfolk då hans syster har ADHD och hans mamma har ADHD och Borderline och dom är också väldigt öppna med att prata. Jag tror att prata om hur man känner i olika situationer är A ch O!