Flyttar med mig en del av texten jag nyss skrev i en annan tråd:

"

Ett normalitetsbegrepp är aldrig objektivt eller "sant". Det ligger i dess natur att vara normativt. Normen beror på sammanhanget. Vi har normer i varje typ av samhälle. Normerna kan skifta; de består av oftast oskrivna regler för mänsklig apparation i samhällssituationen. Passar man in, ja då kan man tänkas vara "normal"; passar man inte in - på grund av egen uppfattning eller andras eller bådadera - så kan man tänkas vara "onormal".

"

Att inte rätt kunna tolka en "atmosfär" eller en social koncensus i ett visst sammanhang skulle kunna klassas som "onormalt". I just det avseendet är jag själv handikappad - som aspergare saknar man i stor utsträckning den förmågan. Mycket kan man lära sig genom övning och "vetenskapliga studier", men helt och hållet som fisken i vattnet blir man aldrig.