Skiljelinja?
Någon gång i yngre stenålder gick förmodligen en skiljelinja i det, att människan plötsligen bestämde sig för att inte längre sova tillsammans med djuren.
Annars är ju detta synnerligen ekologiskt. Djurens kroppsvärme ger som tillskott till innomhusklimatet en alldeles lagom temperatur…
Samt det faktum att vi får tryggheten alldeles gratis i våra fyrfota vänners gemenskap om natten.
Plus, att vi inte behöver städa mer än nödvändigt (dvs. grovt) och att vår egen kroppsodör intet problem är, ity vi i scenariot torde vara omgivna av allsköns dofter…
Så det där med att duscha tre gånger om dagen, det blir obehövligt!
Samt - icke oviktigt - att vår naturliga kroppsdoft kanske attraherar en moatjé!? Tänk - bara det stärkte ju vårt självförtroende och vår känsla av tillhörighet naturen (och mänskligheten)…!




Tillbaka till naturen! 
HH
Jag sov alltid med min hund närhan fanns..
Hade jag haft ett eget stall och inte haft hästen inhyrd hade jag helt klart kunnat sova där, stall doftar så gott och är mysiga att vara i.
Dock inte i samma box som min häst, han skulle inte tveka att lägga sig på mig och 630 kg nordsvensk vill man inte ha över sig.
Det finns säkert något "arketypiskt" i det att samlas på kvällen med alla gårdens invånare - inkluderat djuren - och komma till ro till natten. Trygghet för människan; trygghet kanske också för djuren. Jag tänker på vår katt, som inget hellre vill än sova nära människan.
Jag undrar när och varför människan åtskilde sig från husdjuren? En kvarleva finns möjligen i de skånska korsvirkeshusen, där fähus, förråd och människoboning i regel är ihopbyggda och där det ibland faktiskt finns invändiga förbindelser emellan.
Där var nog för övrigt lite väl tvära kast i mitt trådskaparresonemang. Jag försökte få ihop det med att djurslakt kanske blev ett senare påfund, och att man då för skams skull skilde djuren från bostaden. När man samtidigt började äta djurkött, så blev det också mycket viktigare med hygienen. Plus att kroppslukten hos de köttätande människorna blev annorlunda och kanske inte längre angenäm.
En människa som lever i sin naturliga miljö, borde ju rimligen dofta gott naturligt, tänkte jag. 
Men som sagt det var nog lite väl vilda spekulationer alltsammans… 
Har tänkt lite vidare på temat nu.
En berättigad fråga i sammanhanget är: I begynnelsen, frågade då människan efter vilka djur som var rumsrena eller inte? Eller bajsade och kissade även människan hej friskt inomhus på den tiden? Låt säga att kisset och bajset inte luktade illa dåförtiden, och inte sågs som ohygieniskt? Då kunde ju människan (om hon således inte var så nogräknad) välkomna vilka djur som helst ini sin boning.
Men förmodligen har det aldrig varit på det viset. Okej om såväl djur som människor kissade och bajsade inomhus, men människan kom det allt att bli (om någon), som började mocka och dona vareviga dag för att hålla lite snyggt.
Kanske var det då hundar och katter som visade på människan en ny väg? Nämligen att gå och göra sina behov avträdesvis!? Då besparades människan därmed en massa städjobb. Samtidigt insåg då människan, att hon borde köra ut de fäna, som inte kunde förmås till att bli rumsrena?
På så vis uppstod skiljelinjan mellan folk och fä?
Vissa djur fick även fortsättningsvis ha ynnesten av att få vistas inom möblerade rum. Andra blev oåterkalleligen utkörda men förvisade till stall och ladugårdar.
Vilka djur, förutom katter och hundar, var det månne, som fick vara kvar inomhus…? 
Det finns även hus där lagården ligger under boningsdelen. Vet inte hur gamla dessa hus är men det var nog ett sätt att få lite extra värme i alla fall.
Om man tittar på "stenåldersfolken" så leveer de väl oftast nära djuren men ändå inte tillsammans i bostaden. Skulle tro att skiljelinjen ligger väldigt långt tillbaka om det ens är så att man bott ihop med djuren alls.
HH
#5 Det var intressant det där med fähus under mänskobostaden - vet du möjligtvis något närmare om det?
Tja, att människan bodde ihop med djuren "på stenåldern" det minns jag en film om som vi fick se i första klass. Filmen var dansk, det har jag bestämt för mig, och den byggde tydligen på några nyligen gjorda iakttagelser i en verklig arkeologisk utgrävning av en bostad (i Danmark då, får förmodas).
#6 Det var något jag såg i en bok för kanske 40 år sedan. Tyckte det lät fascinerande bara. Skulle tro att det handlade om 1800-talet eller nå't.
Med tanke på hur lite kor bekymrar sig om var de sätter fötterna så skulle jag nog inte vilja sova ihop med djuren. Skulle kunna tänka mig att det handlar om att djuren finns i samma "lokal" men ändå åtskilda från människorna.
HH
Så ursprungligen var det kanske så då, att man byggde bara ett hus, och däri avdelade en särskild avdelning för boskapen, och en annan avdelning för människorna, då? Ja, så var det kanske troligen.
Och sedan har man ju läst, att det inom mänskoflocken fanns olika rang. Kanske inte väldigt långt tillbaks - på "ur-kommunismens" tid, då eventuellt alla var jämlika - men sedermera. Högsätet blev reserverat för husets herre eller hövding. Kanske fick hjonen - om sådana fanns - sova närmast ingången eller invid kalla ytterväggar? (Eller närmast kreaturen?)
Med tanke på att de första människorna (homo sapiens) kom till Europa från Afrika för ca 40 000 år sedan, och vår art har funnits i mellan 1600 000 - 1000 000 år, så bör vi ha gått igenom måååånga stadier vad gäller förhållandet till djur. Och det vi kallar Stenåldern är en väldigt lång period, men det kallas ju så för att vi använde oss av verktyg tillverkade i första hand av sten. Vi var jägare och samlare, dvs. vi åt rötter, frukt och bär efter säsong, åt djur som simmade, gick och flög. Vi åt det vi kom åt, helt enkelt. Så vår kroppsdoft kan ju ha varierat redan då. Och några hus bodde de inte i
De sov ju i grottor eller tillfälligt ihopbyggda konstruktioner, eftersom de inte var bofasta.
Katter har jag för mig var ett djur som tidigt domesticerades. Man hade väl utbyte av varandra? Och hästar kom väl förhållandevis sent om man ser till domesticering.. innan dess var de mest ett bytesdjur.
Det där med bajsandet inomhus eller utomhus vet jag inte så mycket om
däremot så är det tydligen så att den bästa ställningen för själva förfarandet är att sitta som på huk, med benen böjda, som om man bara hade ett hål i marken/golvet. Då ligger tarmarna rätt och man behöver knappt något papper alls att torka sig med. Finns till och med youtube-videos som visar detta. How to poop correctly, eller nåt, haha!
Nåja, slut på skitsnack
Fast Varulv, när du nu pratar om djur, så pratar du i mer modern tid? Senaste två-trehundra åren ungefär?
Maria, sajtvärd på Ryssland , medarbetare på Law of Attraction och Film
Kluring om Ryssland
#8 Skulle tro att det hände redan på grottstadiet.
Bara för att spåna lite så skulle jag kunna tänka mig att det vore praktiskt att ha djuren närmast grottöppningen och människorna längre in. Problemet blir ju all skit som blir på golvet. Men det går ju att lägga på tork och elda eller bygga med.
Naturligtvis kan det ju inte ha skett förrän man blev mer bonde än jägare och därmed mer bofast.
HH
#9 & 10
Nej inte talar jag om bara några hundra år tillbaka…! Eventuellt neolitisk stenålder-bronsålder. Under bronsåldern byggde människan hus och var bofast. Men hade kanske ännu inte börjat med jordbruk och boskapsskötsel. Möjligen boskapsskötsel, för den lär ha kommit före jordbruket. Men inte förrän in på järnåldern blev människan bonde i vår bemärkelse här i norden, tydligen.
Vad som föregick den agrara revolutionen var på sina håll "trädgårdsskötsel". detta förutsatte givetvis bofasthet. Dessförinnan levde kanske människan något slags nomadiserande herdeliv - man kan ju titta på hur samerna har levat ända in i modern tid.
Utvecklingen kan ha varit:
- Jägare som följde villebrådens rörelser. Portabla nattvisten (såsom jurt; tipi) var kanske då det mest ändamålsenliga.
- Efterhand som rörelsemönstren permanentades allt mer, kunde man ju bygga fasta hyddor på bestämda ställen utmed vägen (såsom kåtor).
- Bytesdjuren kom att bli halvtama - nu kanske man kan börja tala om "boskapsskötsel".
- Av någon anledning fann vissa människor på en annan strategi: att "sköta" mera bofasta djurslag - getter; höns - kombinerat med lite odling - frukt; bär; kanske grönsaker. Det var först nu, som man blev i behov av riktigt stationära hus . och fick tid att bygga om och till och förbättra.
- Hästen och oxen kom ganska sent, och järnet, smitt till plogar. Tack vare järnplogen och dragdjuret kunde man bryta styvare mark, till förne förborgad. Därmed öppnades ett expansionsutrymme för människan, i synnerhet som hon nu började odla sädesslag…
- I samband med detta behövde nu människan inte bara boningshus. Hon behövde torklador och kornbodar; visthusbodar och hölador…
Ja det var en amatörhistorikers spekulationer det! 
Då ska jag fortsätta amatörspekulera.
Jag skulle tro att punkterna 2 och 4 flyter ihop. Dvs samtidigt som några flyttade med djuren så stannade en del "hemma" för att vakta sitt "trädgårdsland" och sina hus. Kanske det började med de äldre som var för svaga för att nomadisera. Och så visade det sig att det funkade rätt bra. Vid närmare eftertanke skulle det kunna liknas vid senare tiders fäboddrift.
*snillen spekulerar* 
HH
Ja visst är det rättså kul att spekulera ibland, HellviHumle!
Bra tänkt! Och inte bara di gamle behövde kanske lite fastare mark - barnafödande kvinnor har ju alltid funnits… Och skaror av minderåriga barn… Och tillfälligt eller permanent sjuka… Halta och lytta etc.
Så ur människosamfundets egna behov har nog den stationära modellen framfötts - redan från början då kanske. Get-, höns- och trädgårdsskötsel som bas då, kombinerat med en del samlande i när-nejderna. Allt medan de äventyrslystna männen begav sig ut på jaktsafaris… eventuellt med någon ståtlig jakthydda som mål och bas.
#13 Precis så. Så istället för att släpa med sig "de ofärdiga" så kunde de vara kvar och göra nytta.
HH
#14 Just. Och på den vägen föddes "samhället".
I dagens samhälle skulle jag tro att vi misshandlar de unga äventyrslystna männen. Senaste Ranelid (schlagern!) kanske är ett uttryck för det. Jan Guilliou, givetvis (fast han är nog mer speciell än generell). Nu har vi ju inte längre den obligatoriska lumpen den, som gjorde män av "de finnige". Så nu hittar de på hyss uti Rosengård och Gårdsten istället (möjligen) - omoget hela livet; kommer aldrig nån vart; blir bara destruktivt; och för samhället till ingen nytta, bara förfall och elände.
Ja, Ranelid ser ut och låter som om han skulle vara misshandlad. 
HH
Fast vad som avlöste nyss spekulerade samhällssystem - det, som möjligen var bronsålderns - blev järnålderns samhällsskick. Detta innebar ett nytt (och effektivt) sätt att ta hand om de energifulla männen. I och med att en ny grundförutsättning såg dagens ljus, behövdes en by-organisation. Om samhällsenheten tidigare hade varit familjen eller klanen, kom den nu att bli byn.
Byn baserad på fastigheter - fasta ägo-enheter.
För byns organisation behövdes - förutom nu bönder i vår mera moderna bemärkelse så klart - en hel kader av andra funktioner. Där behövdes en rådsfunktion med ledamöter, nämndemän m.fl. Där behövdes framför allt smeder som kunde smida plogjärn och hästskor, spett, spadar mm.
Där behövdes vagnmakare, tunnbindare, sadelmakare - you name'm.
Järnålderns samhälle.
(Ja denna tråden är allt en lustiger en…!
)