Ja, idag var jag på mitt första möte på stöd o. hab. Jag har inga större behov av deras hjälp just nu, då jag bara går hemma och pysslar på med mitt. Dock sa de på psyk förra året att det var bra att skicka in ansökan så att det var gjort, så NÄR jag väl behöver hjälp behöver jag inte vänta flera månader på att "komma in i systemet" eller vilka ord de nu använde. :)

Det bästa är att kvinnan som var med under hela min utredning för både TS och AS har börjat jobba på just stöd och habiliteringen, så jag får fortsätta ha henne! Hon är hur gullig som helst, så jag är väldigt glad. Idag gick vi igenom hur mitt liv och mina rutiner ser ut, vad jag har problem med, och så vidare. Nästa gång ska vi prata om vilka möjligheter och rättigheter jag har. ^^ De sa att även om jag kanske inte vill utnyttja dem just nu, så vill de att jag ska veta vad som finns.

Jag känner mig lite hemsk också. Jag hade tid klockan 11.00 imorse, och for hemifrån med bussen som gick redan 09.45, eftersom jag inte riktigt förstod exakt vart jag skulle och verkligen inte ville komma för sent. Jag hittade på en gång dock, så jag satte mig i väntrummet redan kvart/tjugo över tio. Det satt redan en man där som läste en tidning, och han började prata med mig. Han var jättetrevlig. :) Fast tyvärr är jag helt värdelös på att prata med främlingar, så det var mest han som stod för pratet. Jag hade hjärnstillestånd och visste inte riktigt vad jag skulle säga, och kände mig faktiskt enormt oartig. O.o

Det lustiga var att det var hans första möte också, och han hade också tid klockan 11.00 och ville inte komma för sent.
(Och om han finns här på forumet eller eventuellt hittar hit, ursäkta att jag är så enormt inkompetent vad gäller att prata med nya människor!)

Nästa möte är om två veckor, så får jag hoppas att den dagen blir lika bra som idag. ^^

Ha en bra natt! :)