Morgonmänniska! Då funkar jag som allra bäst…utvilad och pigg.

Kryper gärna till kojs vid 22-tiden och går upp vid 6.30…oavsett vilken dag i veckan det är! :) Sommartid sover jag gärna middag så jag kan vara uppe lite längre :))

Spelar ingen som helst roll om jag bara får nån timmes sömn. Men förr var jag kvällsmänniska

Varken eller, jag är en trött männsika. Men kanske mer kväll än morgon. Fast egentligen älskar jag tidiga morgnar. Jag är bara för trött för att orka med dom.

Kvällsmänniska helt klart, gillar inte mornar. Har alltid mindre lätt för att hitta motivationen att kliva upp på morgonen. Vissa dagar kan jag ligga länge i sängen och brubbla över livets meningslöshet och känna att jag inte klarar av att ta mig upp ur sängen.

Själv har jag alltid varit extremt morgontrött. Tidigare, som ung, var jag dessutom en utpräglad kvällsmänniska. Piggnade väl till så där efter 21-22-tiden, och kom igång framåt midnatt. Flow (om jag höll på med någon skapande verksamhet) upplevde jag framåt småtimmarna.

Av nyss nämnda är det ju inte så svårt att förklara morgontröttheten. Fast nuförtiden så är jag inte längre sådär utpräglat kvällsaktiv - men morgontröttheten den består i alla fall…

Nattmänniska.

Varken eller, nattmänniska. Nåja för det mesta, det finns perioder när jag kan kliva upp 5 på morgonen också… Men de är galet ovanliga.

Har försenad sömnfas av en free running-variant så dygnsrytmen ändras konstant.

Arla. Uppe 4-5..

Nattuggla!

#7 Det där med annorlunda dygnsrytm har jag ofta tänkt att jag kan vara "begåvad" med. Jag vill då gärna tänka mig, att min dygnsrytm skulle vara något längre än det naturliga dygnets 24 timmar.

Ty i de lyckliga perioder av mitt liv, då jag har kunnat verka fritt och lägga upp min tid och mitt arbete som jag har velat, så har dygnet förskjutits hela tiden - till det absurdas gräns, då plötsligt dag blivit natt och vice versa.

#10: Låter typ så som jag funkar, fast jag typ "stannar till" på att vara nattmänniska i perioder innan det flyttas igen. Du har inte funderat på att kolla upp om du har någon sömnstörning du också månne? Är det inget hinder för dig så är det ju lugnt, men skulle det vara eller bli ett hinder så är det ju bra att ha diagnos så behandling kan sättas in på en gång sas. Dessutom är det jävligt skönt att kunna trycka upp "jag har en sömnstörning ditt jävla nöt" i nyllet på folk som bara konstaterar att man är lat och borde skärpa sig de perioder man sover till 4 på eftermiddagen… :P

#11 Ha ha!  Ja, det har du ju faktiskt rätt i! En diagnos vore rena drömmen! (märk den oavsiktliga vitsen  ).

"Du har inte funderat på att kolla upp om du har någon sömnstörning du också månne?"

Exakt vad menar du med den meningen? (jag är aspergare förstår du, och menar alls inget illa med att fråga så som jag gör nu - vill bara förvissa mig om att jag förstår din mening).

#12: Indeed! :P

Jag menar helt enkelt att du skulle kunna få det utrett på ett sömnlabb eller så, ifall det kanske rör sig om en sömnstörning :)

#13 Nej, jag har faktiskt aldrig kommit på den tanken förrän nu, när du påtalar det…

- Finns det särskilda "sömnlabb" menar du som kollar sånt där? Det visste jag inte…

Kan faktiskt vara värt att fundera på.

(Fast nu för tiden, när jag har blivit äldre, så upplever jag inte problemen lika markanta som jag gjorde förr. Dock finns de där fortfarande, helt klart.)

Yes, finns sömnlabb lite här och där. Kan vara så simpelt som att gå runt med en klocka på armen i 10 dagar eller övernattning med en massa sladdar på huvudet Brukar tydligen vara lång kötid för utredning dock, därav att det kan vara lika bra att kolla upp även om det inte är något problem nu - så har du den delen överstökad om det blir problem sen liksom.

Ett bra tips. Tack för det!