Jo, då skulle jag vilja råda dig till att försöka slå - inte två, utan - många "flugor i en smäll".

Själv har jag varit likadan som du i avseendet intressen, och ofta har ett intresse framfött flera andra i en veritabel kedjereaktion.

Men jag har dragit fördel av min systematiserande läggning, och började för ganska länge sedan bena upp alla mina intressespår: förteckna dem; försöka finna samband; sammanföra dem på olika sätt.

Då utkristalliserade det sig för mig så småningom olika huvudfåror, vilka i sin tur kunde ha vissa beröringspunkter etc. Målet för mig var att försöka hitta en kärna i all min nyfikenhet.

Inte för att jag ännu har kommit in till kärnan, men min medvetenhet om min egen kognition har ökat genom resans gång, vilket jag finner vara mycket värt!

Jag är som du, går på högvarv och lever inte här och nu.

Jag har dock mitt stora intresse, hästar. Det är nåt jag måste ägna mig fullt ut med eftersom jag har en häst som jag måste ta hand om varje dag.

Men inom hästeriet så gör jag en massa olika saker, gör aldrig samma sak två dagar i rad. Har fullt med olika projekt jag vill göra men avslutar dom sällan.

Jag försöker leva med tanken att det viktigaste är inte att det blir slutfört, utan vägen dit. Dessuom har jag en häst som ständigt behöver nya utmaningar och alltid glatt hänger med på mina projekt.

Det som gör att jag klarar av att välja vad jag ska göra är att jag sätter upp fasta mål jag strävar emot. Nu ska vi få en bra placering på tävlingarna i vår och sommar, så det strävar jag emot. Och ska jag nå upp till det målet måste jag köra min häst mycket även om jag vill prioritera annat.

Så att sätta upp mål löser mycket för mig.

Oj vad snabba ni var med svar! Tack så mycket 

#1
Det där var intressant. Jag tänkte väl att det måste finnas sätt att hantera det, men jag kunde inte hitta dem. Eftersom jag älskar att skriva, och göra listor, så ska jag prova det. Det ska jag även göra på ett annat område i livet, då jag köpt en bok som handlar om att nå sin hälsovikt med hjälp av KBT. Mycket som ska skrivas ner och reflekteras över där också. 
Men det tar så himla mycket energi att börja!  Det är som att man har blytunga vikter på sig, eller att de sitter inne i tankeverkstan då, haha 

#2
Önskar att jag också hade hästar nu. Hade det när jag var i tonåren och det är ett stort tomrum efter det nu. Haha, jag känner så väl igen mig i att vara dålig på att avsluta påbörjade projekt. Hur många påbörjade noveller har jag inte skrivit under mina år…

Mål. Det låter så enkelt så att det blir patetiskt. Det är klart att det borde fungera att skriva ner tydligt vad man vill, vad man tycker om och vad man behöver! Kanske också vad man inte behöver?

Att ha en positiv målbild och även delmål, eller bara strukturerat på något sätt hur man vill att ens tillvaro ska se ut, hjälper nog till när man tycker att allt bara är ett virrvarr inne i huvet och man känner sig handlingsförlamad för att man vill göra tusen olika saker och så kan man inte göra en enda.

Du jag orkade läsa och undrade om du kanske hälsat på i mitt huvud och skrivit hur jag känner. Har bara inte lyckats plita ner det så väl som du har, så tackar och bockar och nckar så igenkännande. BÖckerna ligger utspridda i travar men ron infinner sig aldrig.

Stickningar som vill göras och är påböjade, ja behöver ju inte rabbla mera för det har du ju redan gjort åt mig :) men hos mig kan hästar ändras till djur över lag. (aldrig vart en häst tjej)

Ja varulv har kommit fram till samma sak sedan jag började plugga. Valde vad jag trodde an massa kurser som inte hade så mycket med varandra att göra mer än att jag var intreserad av ämneet i dem. Men det har mer och mer visat sig att de alla hänger i hop och då blir jag så lycklig.

#3:1:a Ja att komma igång är jättesvårt. Har mobiliserat motivation och energi till att rensa upp lite här i mitt arbetsrum i flera års tid nu…

En dag i förra veckan tog jag mig helt sonika för att lyfta på ett papper i all röra, betrakta pappret, och konstatera att ja, det kunde ju sättas in i just en viss pärm. Vad bra! Så jag satte in pappret i pärmen. Ett papper mindre på skrivbordet!

Tog tag i nästa papper: det kunde slängas! Två papper mindre på en dag! (Jag gjorde inte mer städjobb den dagen.) Nästa dag kändes det lite mer motiverat att lyfta på några papper till…! Och på den resan vart det. Tillslut blir vanan som ett gift… (förhoppningsvis!)

#3:1:b Oavslutade noveller ja…!  Hur många omslag till tänkta böcker och seriemagasin har jag inte liggandes i en skokartong från 7-10-årsåldern! Jag började alltid med omslaget, och så häftade jag in en inlaga - som mestadels förblev tom! Möjligen finns en eller annan påbörjad sida…

Långt senare i livet fann jag en (för mig iaf) mera konstruktiv metod i skrivandet. Det var så att jag skulle redovisa ett arbete i ett antal bilder. Sagt och gjort. Men så tänkte jag att jag skulle bifoga några skrivna noteringar om det hela.

Jag bestämde mig för att det skrivna skulle rymmas på en A4-sida. Det kändes behändigt och bra. Och jag lyckades väl få in vad jag ville säga på en sida. Men samtidigt växte det fram ett behov hos mig att utveckla - först det där, sedan det, osv. Så den ursprungligt satta ramen sprängdes ganska fort.

Nu bestämde jag mig för att lämna in en uppsats bestående av  - säg fem till tio sidor text. Satte så igång med liv och lust och fann, att det utkristalliserade sig som olika teman kring ämnet, vilket vart och ett kunde kräva sina utvikningar.

Så småningom hade jag inte en liten uppsats, utan en fem, sex stycken. Det var då det gick upp för mig, att dessa kunde utgöra var sitt kapitel i någon slags publikation.

Och väl där, så var skrivandet på boken igång! Författandet pågick sedan i flera år (dock icke på heltid!), och alls icke linjärt, utan så att säga fältmässigt: jag plitade än här än där, liksom i hela arbetet på en gång samtidigt.

Och se det var en arbetsmetod som passade mig! Boken kom sedermera ut, och jag känner en viss stolthet över den ännu, jämt tjugo år senare. Och framförallt är jag stolt över mig själv, som lyckades mobilisera all denna enorma disciplin som behövdes…!

#4:3 Se där! zatanica! Vad glad jag blir för din skull!  Fortsätt nu med den metoden, är mitt råd till dig - så ska du se att du snart kommer i mål…!

#4
Oj, tänka sig att människor kan känna igen sig så mycket i varandra! Haha jadu, det där med olika spridda kurser känner jag mycket väl igen också. Fast för mig har det inte resulterat i någon examen. Vad sägs om pedagogik (program), religionsvetenskap, östeuropastudier och ryska? Vad blir man av det? (med en gymnasiebakgrund med handel och naturbruk/häst) 

#5
Det låter nästan surrealistiskt, att det ska ta flera år att göra saker, saker som man faktiskt kan göra hemma! Men det är ju sant  å, varför, varför? När man ibland har en sån enormt kraftig inre motor, så är den i vissa sammanhang nästan omöjlig att starta. Det där får jag inte rätsida på.

Vad är det för bok (eller böcker) som du har gett ut? Blir nyfiken 

Om jag ska hitta en röd tråd i era svar så är det att vara strukturerad. Att skriva ner tankar, planer och känslor på papper/dator och att vara noga med att få med mål. Så att man vet vad man ska sträva efter. Det blir faktiskt enklare att ta sig igenom en skog om man vet vart man ska rikta sig! Och vem vet hur livet kommer se ut, om en timme, om en dag eller om en vecka? 

Förresten, Varulv  jag läste igenom nedre halvan av din presentation, om spatial förmåga, och det är läskigt hur jag känner igen mig. För min del är det inte lika starkt, men till mycket stor del så känner jag igen allt du beskriver där. Det jag undrar är om inte alla människor upplever det här? Att man har förmåga att återge detaljer, minns var man hittar saker (tänker på exemplet med referenserna i böcker) och att "förflytta" sig till en annan plats och tid, som varit. Var går gränsen för när förmågan blir utöver det vanliga, så att säga?

Okej, nu har jag läst början av din presentation också, Varulv 

Aha-känslor är trevligt. Tänker på det du skriver om varför det är enklare med det skrivna språket än det muntliga. Och om hur enkelt det går att skriva på tangentbord när man kan skriva i nästan samma hastighet som man tänker, det är ju klockrent! 

Datorn är säkert ett jättebra hjälpmedel för många i skolan. När man sitter där med ett tomt papper och ska författa något helt fritt. Det hjälper verkligen med ramar, och med något som gör att processen flyter på bättre.

Blev ett litet sidospår, men intressant, tycker jag!

#7 & 8 Blir lite smickrad av att du har läst min pres. Ska ta och läsa igenom den jag också, innan jag svarar… Det är du värd! (minst!)

#7, 8

Har läst lite nu, men blir inte klokare på mig själv…!

Apropå boken, så googla på:

ISBN 91-86016-36-9

Önskar lycka till!

Att vara strukturerad, ja. Är det nån-ting som jag uti-för mig själv har registrerat när jag haver haft med ADHD:are te att göra, så är det, att mer eller mindre samtliga har responderat på min tillmötes-gående struktur-förmedling. Praktiskt taget alla ADHD:are de som jag har mött, de har bejakat denna sida utav mig det är som vi förstår struktur.

Detta (att jag möter ADHD:are överlag igenom struktur) kan bero på ettdera utav två:

• antingen att ADHD:are innerst inne är väldigt strukturerade bara det att där finns hinder ivägen
• eller antingen att ADHD:are upplever en brist där hos sig sjöl, och att de därför ser denna egenskap hos mig som hälsobringande för dem, då de möter mig (strukturerad som jag är… )

…?

Jag är riktigt ostrukturerad i mitt liv, så fort jag kommer in i ett rum så blir det plötsligt kaos. Det är en brist hos mig och jag beundrar folk som kan vara struktererade, men jag ser det inte som hälsobringande för mig att de är det.

Jag är inte innerst inne strukturerad, innerst inne är det lika mycket kaos som det är utanför mig.

Jag spenderar en stor del av mitt liv letande efter saker..

Oki doki då Zaphix - du skiter helt enkelt i struktur; det är inte det viktiga i liver för dig.

Ja, det respekterar jag.

Själv kan jag ofta gilla o-struktur d.ä, kaos, även jag. Men efter att ha frotterat mig i kaos en tid, så längtar jag tillbakars till min struktur igen på nytt. Det är som om jag trivs bäst däri (uti struktur), fast behöver kaos därjämte - på något sätt; om ni förstår…  Typ.

#9 och #10
Tack!

Oj jisses vilken nördig bok! (komplimang) Jag kan ju inte titta i den nu men jag ser hur den används, och jag förstår att du är stolt 
Jag har också alltid haft författardrömmar… undrar om de någonsin blir mer än drömmar. Kanske, men då är utmaningen att fortsätta, och slutföra, hur nu det ska gå till!

Men, va - fråga mig inte varför men jag trodde att du var kvinna xD Utan någon anledning egentligen så hade jag bestämt mig för det. Kul när ens föreställningar ruckas. 

Ja för min del så är jag egentligen sturkturerad. På många sätt är jag väldigt strukturerad, mycket mer än vänner och kollegor. Ordning och reda och dessutom är jag pedant och med visst tvång (haha) men det är just vissa saker som bara blir pannkaka av, det är oftast saker som är viktiga för mig, alltså för att jag ska må bra - som har att göra med hälsa, intressen och sysselsättning. Undrar om det kan ha något att göra med min skeva självbild, och att jag omedvetet har bestämt mig för att jag är oviktig och inte behöver lägga så mycket energi på det som rör mitt välbefinnande? 
Ja, jag tenderar att se hinder. Det är en tråkig egenskap hos mig. Hinder och oro för vad som ska komma, eller kan komma. Så visst sätter jag upp hinder för mig själv. 

#11
Ny bild ser jag
På vilket sätt blir det kaos när du kommer in i ett rum? Jag känner igen uttrycket men jag kan liksom inte föreställa mig det.

#13 På vilket sätt gör det skillnad att du nu ser mig som en han istf en hon - eller hen?

#15
Inte särskilt mycket, tror jag, förutom att jag nu tänker "han" istället Det är nog sånt som sker omedvetet när man konverserar med någon, oavsett om det är i skriftform eller face to face. Jag ser nu ett namn och en Avatar och tänker han eller hon, och på de allra flesta så har jag ingen aning såklart, men hjärnan bestämmer sig ändå utifrån dessa förutsättningar 

#12: Skiter i struktur låter lite väl hårt, snarare att min hjrna inte fungerar strukturerat så jag har gett upp hoppet om att en dag ha någon form av struktur. Insett att det finns bättre saker i livet jag kan syssla med än att försöka strukturera upp mitt kaos när det ändå blir kaos strax igen.

#13: Jag vet faktiskt inte.. Troligtvis för att jag alltid lyckas riva ned saker utan att tanken att plocka upp dom dyker upp i mitt huvud. Jag tar fram saker men att lägga tillbaks dom är nåt som inte kommer automatiskt för mig.

En spännande sak är att jag saknar förmågan att vika saker. I stallet när andra haft insläppet av hästarna så är täckena fint ihopvikta, när jag haft det så har jag verkligen försökt vika ihop dom fint, men det ser ändå väldigt slarvigt ut. Lyckas ofta l'gga saker på fel ställen också..

Min handstil är väldigt slarvig hur noga jag än är ser det mest ut som kaos bland mina bokstäver.

I stallet har jag noll koll på mina saker, kan städa en dag och nästa dag ser det ändå ut som kaos för jag tänker inte på ordning utan slänger bara in sakerna.

Jag kan strukturera, men följer väldigt sällan strukturen sedan för min hjärna fungerarinte strukturerat.

Jag är en kronisk kaos-människa.

Och jag brukar säga att jag har ett ordnat kaos
Kan vara högar av papper eller böcker eller skivor eller skrivbordsprylar men jag vet var jag har allt.

#16 Nja - nu håller jag ändå inte riktigt med dig, Zaphix. Efter att ha följt dina bloggar en del, så har jag fått det bestämda intrycket av att här är det fråga om en mycket välstrukturerad människa. Ordning på torpet, och ordning på alla dina prylar (Jag önskar att jag själv hade tillnärmelsevis detta välordnade förhållande till saker som jag märker att du har…! ).

Och din handstil är det definitivt inget fel på (fråga mig - jag har ett bevis i min hand…!)

Och kan man sticka och virka som du, så torde man minsann vara välstrukturerad så det förslår…!

Och kan man sköta sin häst så exemplariskt som du gör, då är det sannerligen inget fel på strukturförmågan…!

Och har man denna lugna, målmedvetna klara blick - som du utstrålar - på de fotografier som du presenterar på dig själv, ja då får man verkligen intrycket utav, att här, här har man att göra med en mycket välstrukturerad människa…!

Så Zaphiz: tänk om (beträffande din självbild)!

#17 Ja, precis sådan är jag också!

#1/: Vore fantastiskt om mitt kaos var ordnat. Jag vet sällan vart jag har saker.. :)

#18: Ordning på mina prylar? Njaa.. Det stämmer inte alls faktiskt.

Däremot vet jag min begränsning ang. ordning och struktur, så jag gör ett akivt val att inte ha så många saker hemma hos mig. Då blir det inte så mycket kaos, just för att jag inte har så många saker inlblandade i kaoset. :)

Mitt handarbete är inte så strukturerat, mina garner är bl. a. mest ett trassel som jag får trassla upp ofta.. Dock är jag kreativ och produktiv och bråkar ständingt med mig själv om att inte starta ett nytt projekt innan jag slufört ett annat. Är rätt jobbigt då min kreativa sida ständigt har en massa nya roliga idéer, men har inte råd att bara starta nya projekt. Garn är dyrt..

Min häst sköts bra, men inte strukturerat.. Däremot så måste jag göra många saker för att det ska fungera, och detg handlar inte om struktur utan att jag just måste. Bara en sån sak att jag hellre kallar det vi pysslar med som "lek" istället för "träning" säger väl rätt mycket om vår avsaknad av struktur. En färdig plan har jag sällan, dock en generell, utan vi leker oss fram istället och hittar på en plan längs med vägen.

Tack för att du inte tycker min handstil är kaos-aktig, jag skrev om det där lappen ett par gånger för att få den helt läsbar. En sak som är bra med min vanliga handstil är attg om någon skulle öppna mina dagböcker skulle de ändå inte kunna läsa dom. ;)

Ang min blick och struktur så läser du nog in lite fel där. :)

#20 Tja - det kan väl vara en sak att ha som livsstil att liksom vara kaotisk men sedan klara av att vara strukturerad ändå när det behövs. Många stora konstnärer har visat prov på sådan dubbelhet: å ena sidan inte vilja bete sig strukturerat, å andra sidan vara väldigt strukturerad i utförandet av sin konst osv.

Picasso kanske. Cornelis Wreeswijk lär ha varit funtad lite så. Och kanske Evert Taube. Bor där månne en struktur i envar bohem…?

Kanske är du en sådan konstnärssjäl…!?

Viljestark, hänsynslös, impulsiv; ändå omtänksam; klarsynt; rättrådig; ödmjuk inför andra… Prioriterar väsentligheterna i livet och ignorerar petitesser som att hålla ordning etc.

Och det där med handstilen… ännu ett argument för att du bör bli läkare! (eller veterinär då för all del - ty de skriver väl också ut oläsliga recept…?  ).

Du har inte funderat på att låta utsätta dig för en grafologs analyser…?

#21: Jag är en konstnärssjäl, ingen tvekan om saken. Jag är kreativ, tänker utanför lådan, idéerik, emotionellt känslig och lätt till ångest och depression.

Jag tror inte på grafologs analyser. Jag har gjort ett aktivt val att inte tro på saker innan jag orkar ta reda på mer om det, eller om det skulle vara för jobbigt att tro på.

#22 Jo fast grafologi lär vara ren vetenskap. Inte alls som "sibyllans spådomar" eller något sådant. Utan ett hjälpmedel för psykologin, säkert för kriminologin (inga jämförelser med dig för övrigt!). Själv läste jag lite om fältet en gång, och blev faktiskt intresserad.