Fast att tänka i bilder är vanligt har jag förstått när jag diskuterat detta med vänner, många ser som filmer och bilder i huvudet istället för ord. Flera av dom har inga djur eller är intresserad av djur, och de verkar leva ett rikt liv ändå.

Inga bokstäver heller..

Jag tänker bara i ord, sällan bilder i mitt huvud om jag inte aktivt försöker få fram dom. Och jag trivs bra med djur ändå, trots att vi tänker olika.

Tror inte själva tankarnas konstruktion har så mycket med ett djurintresse att göra.

Har aldrig förstått det där riktigt, hur vet man att man tänker i bilder eller i ord?

Jag tror att jag tänker i bilder om man går efter vad en lärare i svenska sa till mig en gång. Hon förvånades över att jag stavade så sjukt dåligt fast jag läste en massa böcker. Då sa ja till henne att ja ja läser ju mycket böcker men jag ser ju inte bokstäverna jag ser ju orden eller bilderna eller vad man ska säga. Inte att orden var uppbygda av olika bokstäver, utan bara ord för ord kanske går att förklara som att jag ser varje ord som ett tecken för en mning. Svårt att förklara men ni kanske hänger med.

Hur som hon fattade aldrig vad jag menade, men att jag läste så fort och stavade så urbota dåligt var nog just för att jag läste på detta vis genom att inte se bokstäver utom orden som bilder eller hur man kan säga.

LAgom virrigt inläg här känner jag :)

Enligt den kognitionsforskning som bland andra Temple Grandin ansluter sig till, ska det visst finnas tre olika sorters tänkande: bild-, ord- och matematiskt tänkande (kanske "logiskt" då mera än "siffer"-dito? [min anm.]). Dessa skilda former av tänkande har kunnat påvisas genom olika aktivitetsmönster i hjärnan.

Och enligt Howard Gardner finns det sju, nio eller rent av ännu fler "intelligenser" varav jag så här på rak arm minns:

• språklig intelligens
• matematisk intelligens
• visuo-spatial intelligens
• musikalisk intelligens
• natur-intelligens
• kroppslig intelligens
• social intelligens (inter-personell intelligens)
• intra-personell intelligens (självkännedom)
• och någon mer, som jag inte minns just nu

Man får tänka sig dessa "intelligenser" mest som förmågor, sektorer som individen är särskilt bra på, har speciellt lätt för.

Har läst om dessa olika "intelligenser" och finner det väldigt intressant…men samtidigt känns det lite som en självklarhet att alla inte fungerar på exakt samma sätt.

Jag vet ju att djur är "bildtänkare"…därför frågade jag er som också tänker i bilder: Räcker det med mänsklig kontakt för er?? Och kan ni leva ett rikt liv utan djur??

Haha typiskt mig o glömma svara på det jag skulle fårn början.

Nej jag skulle inte kunna leva på ett bra vis utan djur. Djuren är så bra att ha till mycket. De finns alltid där, vet när man behöver dem extra och allt.

Är bra mycket hellre med djur än med männsikor. Djur ger mig mer än att vara med människor.

Även jag skäms lite för att jag ignorerade ursprungsfrågan. Men nu ska jag försöka svara.

Som man vill jag ju inte kännas vid något slags beroende alls. Men visst, skulle jag välja djur eller människa som sällskap, så valde jag säkert djur (efter min sambo då…!). Vi har här hemma en katt, och vi kommer så bra överens hon och jag. Och jag förundras dagligen över hur "metapsykiskt" insiktsfull hon ofta är: hon läser tankar, utan tvivel. Med henne behövs inget verbalt språk: vi förstår varann fullständigt ändå. Och ja - det beror nog till stor del på att vi har samma typ av tänkande, samma sorts verklighetsuppfattning.

Allt medan NT-människorna tycks ha fjärmat sig allt mer från oss - djuren och mig.

Jag tänker allt i bilder. Det har mest fördelar, men en nackdel också. Jag har väldigt svårt för att lära mig saker jag inte kan visualisera i huvudet.

Bland alla fördelar är den största kanske att jag kan spela upp saker i huvudet. När vi funktioner på iFokus kan jag testa dem i huvudet och se hur det fungerar innan de är byggda. Samma sak om jag ska minnas var något finns. Då tittar jag på alla ställen de brukar finnas, fast i huvudet, tills jag hittar det och då vet jag var det är. Eller om jag ska beskriva vägen för någon. Då åker jag vägen i huvudet och berättar hur jag åker. Det funkar också bra när jag skriver. Jag vet hur orden ser ut i huvudet och stavar därför sällan fel.

Jag har inget behov alls av egna djur. Snarare tvärt om. Jag blir väldigt stressad av ansvar för djur. Däremot tycker jag att det är mysigt med djur, så andra får gärna ha dem.

Jag kan förmodligen INTE det då jag endast levt utan djur i max 4 år utav mitt snart 37-åriga liv.Jag umgås,lever med och till stor del för mina djur.Blir idiotglad av att se en färgglad fluga,en söt snigel,smart skata osv…Har i alla fall mer kontakt och umgås mer med djuren än med människorna i mitt liv och det e ju på nått sätt självvalt..jag styr åt det hållet om jag kan styra…

Skulle inte vilja leva utan djur. Definitivt inte.
Alltid kommit bättre överens med dem, inte människor.. och de är tryggare på något vis.
Jag tänker i bilder och filmer, sällan i ord… om jag inte typ går och pratar för mig själv när jag fantiserar. Minns i film också.

#2
Jisses människa, jag förstår precis. Har själv ställt mig frågan efter att ha läst en del om bildtänk här på sajten. Det är inget som jag själv har reflekterat över men när jag börjat fundera så är det mer och mer solklart att ja, jag tänker i bilder. Och jag förstår beskrivningen som du gav till din lärare 

Känner igen mig mycket i det som du Niklas skriver också.

Och TS, just för tillfället har jag inga djur och det är en stor tomhet. Jag är uppvuxen med djur, mestadels katt och sedan hästar. Hästar är de djur jag älskar mest, till dem kan man gå och bara vara, de förstår och de dömer inte <3 Och jag känner väl samma sak med hundar och katter också. De djur som är tama.
Det känns helt klart som att något fattas i mitt liv nu, utan djur.

Jag vet inte om jag tänker i bilder eller ord.