Som 10-12-åring fick jag väldiga vurmar för 1600-talet. Men det berodde nog främst på att jag då hade tagit till mig och läst med stor inlevelse böcker som Robinson Crusoe, och Mobergs Rid i natt! Jag önskade då verkligen, att jag hade levat på just 1600-talet.

Men gamla bondesverige - från järnåldern fram till säg mitten av 1800-talet var säkert rättså hyfsat ändå.

Och tiden dessförinnan - bronsåldern, då man levde främst av jakt och fiske- det var säkert en bra tid för de få som levde då.

Fast krig har ju förekommit ständigt, vilket känns som ett smolk i bägaren förstås.

Annars stenåldern, då man kunde leva i generationer i en människoflock utan att råka i konflikt med andra - och skafferiet fanns i naturen, det borde ha varit en bra tid!

Intressant skulle ha varit att få uppleva neandertalarna, men då måste vi 30-40 000 år tillbaks i tiden.

Jag hade passat bra in på sent 60 tidigt 70-tal. Då hade jag helt klart kunnat leva ut mina hippie-drag.

Hade definitivt tillhört gröna vågen. Skogsnäs hade inte varit fel..

Egentligen så är det inte så svårt, man kan ju trots allt se till så att man lever på samma sätt som man gjorde förr till en viss grad.

Ja, det där är nå't jag för tillfället går och funderar en del på. Det känns definitivt så, att jag lever i fel tid! Jag har dock inte riktigt klart för mig vilken tid som jag tycker hade varit bäst för mig att leva i… Roligt att fundera över…men går ju inte att göra så mycket åt, som sagt. Det bästa man kan göra är väl att fundera över hur man vill leva, och försöka sträva efter det (om man nu inte redan är nöjd, vill säga)…lättare sagt än gjort kanske. ;-)

Jag är med Zaphix, 60-70 talet…

Hade gärna levt slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. Helt galen i historia från den tiden.Så mycket intressant hände i min stad då

Jag vet inte om jag lever i fel tid, jag känner snarare att jag lever i fel universum… Men min ultimata livsstil går att applicera på de allra, allra flesta tidsåldrar: Jag vill bo mitt ute i skogen, utan grannar, på en gård med väldigt mycket skogsmark och en massa djur tillsammans med min man och våra barn. Det finns för- och nackdelar med alla tider i mitt fall. Förr i tiden var det lättare att hitta en plats att leva på det sättet på, dvs grannfritt med bara skog flera mil runt omkring, men å andra sidan är det enklare att ha en sådan livsstil nu eftersom man slipper jobba 18 timmar per dygn. Traktorer, mobiltelefoner, elstaket och bilar är helt klart en fördel när man ska ha gård.

Skulle jag bo i en annan tid så skulle jag förmodligen leva under senare halvan av 1800-talet. En psykoterapeut jag hade uttryckte sig faktiskt som så en gång, att jag var född i fel tidsålder. Hon tyckte att jag var som tagen ut en berättelse från 1700-talet.

Jag har haft en väldig längtan till ett enklare leverne och har längtat tillbaka i tiden och då och då kommer den längtan tillbaka. Då stillar jag den genom att lajva några dagar, och efteråt känner jag mig ganska mätt på dåtiden. Det är underbart att leva utan elektricitet några dagar, men när man kommer hem och lägger sig i ett torrt rum med värme i och kan koka upp lite vatten på fem minuter istället för en timme, så inser man att nutiden har sina fördelar.

TS vi kan bygga en tidsmaskin, för har alltid oxå känt att jag lever i helt fel tid. Som dig säger jag oxå senast medeltid men helst vikingatid eller tidigare. Även om livet var hårt känns det som att man faktist levde då.

Men som #6 säger så tänker även jag, skulle så gärna villja ha en gård mitt i skogen med djur där man är så självförsörjande man kan där man bara kan få leva utan det mordärna samhällets stress och galenskap.

#7: Gröna vågen alltså. :)

Kan känna en längtan efter det tempo dom hade på typ 1600-1800 talet och att man kunde klara sig utan en avancerad utbilning med mattematiska kunskaper på hög nivå eller för dom som har problem med språk utan stora kunskaper i språk.Känner att jag som har ADD har svårt att hänga med i nutidens tempo 

Vad intressant att fler har tänkt i dessa banor 
Ingen som känner att de skulle varit födda i framtiden då?

#7
Ja, jag försöker mig gärna på att bygga en tidsmaskin!! 

Ja, att göra det bästa av situationen i nutid.. det vore nog för mig också att ha en gård ute i obygden. Men ingen jäkla elektricitet. Rinnande vatten, på sin höjd, men även det känns fel tycker jag. Men det är klart att det underlättar. Särskilt nu när jag har levt 31 år av mitt liv med det.

Tänk att ha väsentliga saker att bekymra sig för, såsom att kyrkan ska höja skatten, eller grannbyn invaderar vår by, eller skogsbranden som hotar grannbyn, eller elefanthjorden som är påväg mot mitt barn…. istället för att oroa mig för hur jag ser ut på bild på Facebook, vad kollegorna ska tycka om min nya frisyr, vad familjen ska tycka om mitt politiska engagemang eller om jag gjorde rätt som valde att resa till Turkiet istället för till Gran Canaria…. *himlar med ögonen* SUCK!

Eller tänk! Att vardagen går ut på att hålla boplatsen, hemmet i skick, ta hand om vänner och familj, skaffa mat för dagen, mediciner, tillverka instrument för kvällens samling med sagor och musik. Förundras och njuta av solens vandring på himlen, växterna och djuren i vår närhet.
Istället för att uggla på dockusåpor på dumburken, sitta tre-fyra i en familj vid varsin dator och med varsin mobiltelefon, slita ut sig på ett arbete för att få pengar att lägga på mat, men som man istället lägger på kläder, prylar och resor och tycker att man inte har något liv. Man jobbar för pengar, för pengar är tid. Men man har ingen jävla tid. Man springer på gym för att bränna de tomma kalorier man stoppar i sig. Ingen kommer ihåg att man kan få all Träning man behöver utomhus.

Jag blir alldeles matt av att tänka på det, men det är så irriterande och detta samhälle passar inte mig alls. Även om jag skulle flytta till skogen, eller tillbaka till landsbygden, så skulle det ändå vara samma tid. Samma ytlighet, samma bizarra föreställningar och orimliga krav, samma skruvade tempo. 

Men famför allt så längtar jag till en annan tid. Det värker inom mig. Kanske har jag levt tidigare liv som jag minns. Det var en gång en som sa att jag hade levt i Rumänien för fyrahundra år sedan.. hehe.

Kanske, om 30-40 år när ni ser Hästkvinnan på TV, så är det jag..

#10 instämmer så på alla punkter.

När jag var yngre hade jag funderingar på att jobba politiskt för att kunna förändra människans synsätt och förbättra världen. Men hoppet dog ut ju äldre man blev och insåg att människan är dödsdömd så som vi lever idag.

MEn man kan ju försöka och hoppas att man påverkar någon i rätt riktning.

För jag sitter hellre lyckligt ovetandes om världen i min lilla stuga framför brasan på kvällen med familjen och berättar sagor och sägner. Samtidigt som man syr kläder, stickar vantar och gör redskap.

Vi skulle inte behöva ha all bantnings och tränignshets idag om vi levde som vi bör då kan vi äta vad sjutton vi vill för vi bränner alla kalorier o lite til samtidigt som vi bygger muskler när vi är i skogen och ute på åkrarna mm.

Nej flytta mig tillbaka till rätt tid tack, livet var hårdare ja, men på sitt sätt var man nog lyckligare och uppskattade små saker.

#10

"Ingen som känner att de skulle varit födda i framtiden då?"

Jo, för all del! För om vi mot förmodan skulle få den nåden att flyttas tillbaka till den tid vi önskar, då finns ju vår usla tid i dess framtid, och även om just vi inte är medvetna om det - efter tidsresan - så vet vi ju det själva här och nu.

Så visst, jag skulle gärna förflyttas till tiden "efter stormen" det vill säga efter metallålderns slut. Metallåldern, den lever vi ju i. Den började med säg bronsåldern, fortsatte i järnåldern och egentligen befinner vi oss i järnåldern fortfarande, även om vi ju inte på något vis är begränsade till just järn. Men järnet betyder dock en hel del för oss idag med.

Men vi brukar som sagt idag allehanda metaller. Vi använder dessa till mekanik och elektronik. Båda företeelserna har metallen som grund. Därför kan vi kalla vår era metallåldern.

När denna ålder har tagit slut, och mänskligheten utgör blott en spillra av vad den en gång var då den stod på sin höjdpunkt, då råder den tid, dit jag nu, som ett fantasiexperiment skulle vilja bli förflyttad!

Undrar hur det är då…!?

Kanske jorden är blott ett månlandskap, kontaminerad med radioaktivitet?

Kanske en tät koldioxidatmosfär har orsakat ett klimat likt Venus'?

Eller blåser isande vindar för jämnan över ett öde landskap som på Mars?

Vore det förresten något att "återvända" till…?