Hehe… Jag!

Ja, jag också. Det är till och med så, att jag - när jag är ensam - går över till att prata högt för mig själv, vilket egentligen tycks vara det naturliga för mig.

Jag diskuterar ofta med mig själv i huvdet, men kanske inte så super rubbade samtal, men inte normala heller. :P Men ibland diskuterar jag med andra i mitt huvud, något som händer emellan åt osse. Men japp, mitt huvud är fullt av disskutioner. :P

#2 Det är samma sak för mig. En väldigt trevlig sysselsättning, vill jag lova. Man kan få till en synnerligen intressant och givande diskussion… med sig själv. ;)

Jag brukar spela upp en dialog för mig själv, där jag låter andra personer (som jag känner) svara sådant som vore typiskt dem att svara.

#4 Förut en gång i tiden så kom jag på att det var väldigt meningsfullt att även skriva dialoger - med rollfigurer av olika karaktär…

Alltid dialoger för mig själv. ständigt vare sig jag vill eller inte pågår dom. Jag tänker inte i bilder, jag tänker alltid i röster så blir väl så automatiskt.

Bland det första min terapeut sa var att "du har en livlig inre dialog".. Nähä?

#6

tänker oxå i bilder! rena rama cartoon eller papphammar serierna.. hahahah.. mycket blir roligt i MITT HUVUD har däremot lärt mig att det inte är så att alla andra tycker det är roligt så jag försöker hålla det för mig själv.

Annars jiddrar jag på med mig själv.. i tid och otid..

-- men snälla du.. vad gör du..

-- jag svara mig själv..

--det ska väl du skita i..

-- eller nått annat galet

så håller mina egna jag igång.. hhmm..

jobbade på förskola för en tid sen och fick då frågan varför pratade till barnen i äähh.. vad heter det nu då.. hhmm..

jag svarade i alla fall så här då :

-- men nisse det tycker inte Svea om Svea tycker om köttbullar..

nån som hajjar? vet ej varför jag svarade barnen så..men jaa.. nnää nu blev det ju svamel..

Jag har inte direkt störda samtal, om det nu inte är stört att hålla dialoger i huvudet, men det vill jag helst inte tro. Jag inbillar mig att mina inre konversationer är både dramatiska, spirituella och lärorika. Och dessutom alltid underhållande!

Vet inte varför jag är så dålig på att skriva dialog?

*viftar ivrigt med handen* Hehe… fast jag tror att jag pratar högt oftare än jag tänker dialoger med mig själv! Och jag tycker inte dialogerna är störda, men det kanske nån annan som hör dem skulle tycka!

#7: Fasat jag tänker aldrig i bilder, alltid i röster.

Tror de flesta håller inre dialoger.

Ja självklart, det är ju det som är själva problematiken. Att man har ett "torktumlarhuvud" som man inte kan stoppa. När jag inte har min medicin så har jag ett annat "JAG" som bara tjatar och är väldigt negativ, så jag har ständigt en pågende diskussion med mig själv i huvudet. Jag har gjort misstaget att säga "Vi" istället för "jag" till mina kompisar..tyckte dem var lite läskigt

Jag brukar även sitta och skriva ner saker på kvällarna, när min medicin har gått ur..bara skriver ner vad som hoppar upp i huvudet. Här är några exempel:

- I lakritsvärlden åker jag tunnelbana, den del av världen jag ser som ett luftslott av åkerblommor…

- Det yttersta världsförbundet har aldrig stängningsdags

- Jag ser de tusen flammor som seglar runt dig. Av dem är det endast tjugotvå stycken som går att ersätta med kaffepulver

-Fiskelinan försvann ner i sjön. Jag sätter mig på en brygga men jag hör aldrig björnen spy

-Prinsessan var en tillsynes blek flicka med röda prickar i ansiktet, gillade honungsdoppade ostron med lök och att dansa till fotbedövande rockmusik.

-Hålslagaren representerar det sydliga rättsystemet. Brödrosten, sydoststaterna.

Jag för en ständig inre dialog med mig själv.

Jag pratar alltid med mig sjalv. Ofta gar jag igenom dagen eller diskuterar vad jag ska gora, eller om jag har nagot intressant amne som ingen i narheten kanner for att diskutera sa diskuterar jag det med mig sjalv. Kommer ofta pa mig sjalv nar jag far konstiga blickar fran folk, da jag alltid ror pa munnen nar jag pratar med mig sjalv….

Pojkvannen fragar ofta varfor jag inte delar med mig speciellt mycket av vad som hant i min dag, och det ar for att jag redan "gatt igenom det" med mig sjalv, sa det kanns sa onodigt att saga det igen :P

Jodå, det låter ständigt, jag resonerar, planerar vad som ska sägas, göras och så vidare.

haha, ja naturligtvis. har inte alla människor det haha

särskilt när jag är irriterad, är ju ofta då jag får tillbaks mitt positiva tänkande.

och är ju bra att man inte säger allt man tänker. herregud hur impopulär man skulle vara då.

men även när jag är glad, häromdagen när allt var kaos så fick jag två musiklåtar i huvudet. helknäppa liksom

var sedan tvungen att lyssna på dessa låtar på datorn.

var dont worry be happy

och gott o leva med galenskaperna haha

#13 Det låter som jag!

eftersom jag knappt har några vänner men ändå stort behov av att prata och diskutera så är mitt huvud fullt med dialoger och jag pratar alltför ofta med mig själv min son brukar skälla på mig och säga åt mig att sluta prata för dig själv

men jag försöker att tona ner det ute annars så tror ju folk att man totalt har förlorat vettet

#0 ja, det är så typiskt mig att göra/vara så som du. Trodde det bara var jag som var sån

Gammal tråd men.. Oh ja, jag är enormt pratsam! Dels så tänker jag väldigt mycket i dialogform men som sagt så pratar jag otroligt mycket också. Försöker dock att inte göra det när folk är i närheten, de brukar titta konstigt på mig då 
Sedan är det väldigt mycket fiktiva samtal med andra människor också, som jag själv för. Som att jag ältar saker. Lite störande faktiskt.

Ja, som jag sa förut i tråden, så pratar jag väldigt mycket högt för mig själv, så fort jag är ensam (eller tror mig vara det…).

Detta kan skenbarligen motsäga det, som jag har sagt tidigare just idag, i en annan tråd, om det, att tänka i bilder i stället för ord.

Men för mig finns ingen motsättning i detta. Tvärt om, så har jag kommit att inse, att det här högtpratandet är en ren förutsättning för mitt verbala språk. Att prata högt för mig själv innebär ungefärligen det samma som att drömma:  med mitt högtprat modifierar jag språket, efter nyligen gjorda erfarenheter.

Och för mig är det detta som gäller strikt: öva in varje kommatecken! Det, du inte har övat in, det kan du heller inte uttrycka! Så för en autist som jag, så är det egentligen en livsnödvändighet detta, att föra monologer/dialoger med sig själv!

Här pågår ständigt "tankepladder"! ;-) Dialoger, samtal eller bara för mig själv…ibland högt (när jag är ensam), men för det mesta bara i mitt huvud. Och här kommer jag också in på det här med att tänka i bilder…jag har funderat på det ett tag nu, och kommit fram till att det nog är en salig blandning i min skalle…bilder, ord, röster… Jag vet inte egentligen om mina små "samtal" med mig själv är "normala" eller inte, men ett och annat knasigt "ämne" förekommer nog. :-) #20 Varulv, det här med att "öva in" saker känner jag igen… T ex tänkbara kommande scenarion, konversationer, och dylikt. Det är ju egentligen hopplöst att göra så, för det blir ju sällan just så som man har "övat in". Men det här med att öva in varje kommatecken, och hur man ska uttrycka sig, är nog en nödvändighet för mig också. Äsch, vet inte om jag uttrycker mig tillräckligt klart, jag upprepar nog mest vad andra sagt… ;-) Ska nog sova nu… Natti natti

Här pågår ständigt "tankepladder"! ;-) Dialoger, samtal eller bara för mig själv…ibland högt (när jag är ensam), men för det mesta bara i mitt huvud. Och här kommer jag också in på det här med att tänka i bilder…jag har funderat på det ett tag nu, och kommit fram till att det nog är en salig blandning i min skalle…bilder, ord, röster… Jag vet inte egentligen om mina små "samtal" med mig själv är "normala" eller inte, men ett och annat knasigt "ämne" förekommer nog. :-) #20 Varulv, det här med att "öva in" saker känner jag igen… T ex tänkbara kommande scenarion, konversationer, och dylikt. Det är ju egentligen hopplöst att göra så, för det blir ju sällan just så som man har "övat in". Men det här med att öva in varje kommatecken, och hur man ska uttrycka sig, är nog en nödvändighet för mig också. Äsch, vet inte om jag uttrycker mig tillräckligt klart, jag upprepar nog mest vad andra sagt… ;-) Ska nog sova nu… Natti natti

Oj…hur lyckades jag med att skicka min föregående kommentar TVÅ gånger? Det var ju onödigt… :-( Ber om ursäkt!

Ja men då fick du ju det du ville ha sagt sagt med eftertryck!

Har det också som #21 och #22.

#13: Känner igen mig såå mycket i det du beskriver :D

RÄcker upp handen och viftar.

Brukar även hända att jag säger vi när jag menar jag och sådana knasiga saker.

Även när jag drömmer kan jag på något plan analysera drömmen och prata med mig själv i drömmen.

Pratar både högt för mig själv och inne i huvudet.

Jag kör ytterligare en variant, där jag för dialogen högt och i huvudet samtidigt. Jag ställer frågor/pratar högt och sedan svarar jag mig själv tyst i huvudet. Ofta är rösten i huvudet annorlunda än min egen, man kan säga att jag går runt och pratar med en låtsaskompis. Det måste låta helt sjukt, på riktigt, men det är jättebra terapi. Jag går ofta igenom saker som jag måste förklara eller förtydliga för mig själv på det sättet eller bearbetar jobbiga saker som hänt. Jag håller på så konstant när jag är ensam och jag tycker riktigt synd om min häst när jag är ute på en längre tur ute i skogen, då får han lyssna på pladdret…

Ibland, när behovet blir för stort på stan och så, så sätter jag i handsfreen och kan ha samtal för mig själv så mycket jag bara vill, för det låter ändå som att jag pratar med någon i telefon.

Jag har konversationer med andra i skallen.

Inte så att jag pratar med mig själv, utan jag tänker mig in i oolika situationer, och "pratar med andra".

Bestämmer även vad den personen svarar, så verklighetstroget så möjligt.

#28
Vilken bra idé att använda handsfree när man rör sig bland folk

#29, 30. Nu när du säger det, så minns jag plötsligt hur extremt mycket jag förde dialoger med en låtsaskompis jag hade i säg 7-8-årsåldern. Kompisen hette "Tobias" erinrar jag mig plötsligt.

Vad det än gällde, så kunde jag rådfråga "Tobias": "Hördudu Tobias, vad tycker du om det och det…?"

Vill minnas att det var en rätt behaglig och njutbar process.

#32 Personerna jag pratar med känner jag redan, det är liksom riktiga personer, som finns i verkligheten. Oftast vänner.

ja hahaha.Har ofta samtal med mig själv.Kan vara ett bra sätt också att reda upp bekymmer

Jag har näst intill konstant dialoger med mig själv i huvudet, och ofta övergår det till att faktiskt tala högt med mig själv. Oftast argumenterar jag med mig själv, bråkar, skäller. Men också andra dialoger, oftast inte direkt normala xD Jag bearbetar och går igenom saker genom att tala med mig själv också, mycket givande.