Vad gör man när man har funnits hela livet som hjälp till en 16-årig dotter men add/autism..?Genom skola, genom livet, genom allt..För att hon inte klarar sig utan mitt stöd och för att jag är den enda som hon känner 100% trygghet för och vet att jag är den enda som känner henne utan att hon ska behöva förklara sig, inte behöva oroa sig det minsta, när jag är med och nu orkar inte JAG mer?

Hur gör man?

Jag har kämpat hela hennes skoltid, kämpat så att hon ska kunna gå i skolan! Ibland har hon fått vara hemma och plugga, hemskola i flera omgångar! Hon klara sig genom allt, med mitt stöd och fick ganska bra betyg när hon gick ut 9:an.

Men nu fungerar inte gymnasiet och jag orkar..orkar inte längre! Att pusha, tjata, lirka och vara där hela tiden.

Jag är 50 år, har fibromyalgi, äter morfintabletter för värken och har en utredd adhd-diagnos sen ett år tillbaka!

Nu känner jag bara att hon får hoppa av! Men samtidigt är jag sjukpensionär och har inte så mycket i inkomst och hoppar hon av, ja då blir vi av med studiepengen och det är mycket pengar, iallafall för oss.

Vi har egna hästar, som är hennes största intresse och som åtminstonde håller henne igång hemma, så dom vill jag INTE göra mig av med. Någonting som hon trivs med och kan hålla på med vid sidan av datorn, som hon annars lätt försvinner in i timtals!

Någon som kan ge mig råd? Jag är alldeles vilse, för jag orkar verkligen inte mer..

Personlig assistent är ju så svårt också, då det inte finns någon som hon känner ett riktigt förtroende för och har jätte, jättesvårt för främlingar.

Hur gör man..?