En Medarbetare här på forumet, Zaphix, nämnde i en härförleden tråd - mer eller mindre i en bisats - att hon för sin del hoppade över tolvårsåldern och gick direkt till 13.

Jamen så var det ju för mig med, tänkte jag då, rent spontant!

Och nu har jag funderat lite på det där, och funnit, att just det faktumet har betytt oerhört mycket för min personliga utveckling.

I själva verket så har här - tack vare Zaphix - en viktig pusselbit fallit på plats i min medvetenhet om min egen kognitiva utveckling!

Tack Zaphix!

Således var jag elva år gammal. Och livet flöt på bra! En månad innan jag skulle fylla tolv, flyttade vi. En formidabel katastrof för mig, för vilken allt - hela mitt liv - gick i stå! Ett helt år spilldes därefter på min återhämtning.

När jag sedan fyllde tretton, var jag en vuxen man, och fortledes har inte så mycket mer i utvecklingshänseende hänt.

Men tolvårs-året, det missade jag!

Så man skulle kunna säga att jag är "tolvårsblind".

Finns möjligen någon annan här, som har liknande erfarenheter…?